Vardaglig oro?

yea jag hade de så ett tag efter jag hade en tung period och en urpsykning på svampar.. de går över. jag fick tabletter mot oro men dom va sämst de va som sömnpiller blev helt seg o trött som fan

jag kan känna oro när jag ska sova, men det har nog med att jag generellt har svårt att somna, spec. om jag varit inaktiv under dagen. Kanske är det nån slags dödsångest? att jag inte har kontroll över hur hjärtat slår osv..

Mitt råd: Spela NES 8-bitars när du känner dig orolig.

Funkar för mig.

*sneglar på bubble bobble*

Länk till http://www.youtube.com/watch?v=6cYlWaQTUd0&feature=PlayList&p=715DDF4BB3A0C5D0&index=0&playnext=1

Jag har levt med ständig oro ett bra tag och jag har fått vård för det. Det kallas för ångest min vän och det finns hjälp att få. :)

OKej, frida, hur får du för hjälp med det? rent praktiskt sätt.

jag käkar mirtazapin, det hjälper

Kanske? -> Länk till http://www.angest.se/riks/?page_id=4

Jag har det alltid, varje dag och det är bara för att jag tar aldrig tar tag i någonting. Är skitlat, riktigt lat. Vi säger att jag har 1 uppgift på hela dagen exempelvis; ta hand om disken men det räcker för att jag ska misslyckas med det. Orkar inte betala räkningar och jag menar hur svårt är det? När man väl gör det känns det bra men jag drar alltid ut på det till sista sekund. Jag föredrar sitta här vid datorn och prodda beats, skriva, kolla youtube ja you know the deal. T.ex. nu är ett bra exempel. Jag borde vara i stan nu och fixa lite grejer jag har att göra men nej.. har suttit här i 3 timmar nu. Skjuter allt framför mig och tänker att jag tar det mañana men nej, morgondagen blir samma. Borde ändra mitt whoanick till "LAT-in" kanske.. well well nu måste jag tvinga upp mig härifrån och får se om jag lyckas. Kom även på att jag måste ringa ett par samtal jag skulle ha gjort för 3 veckor sen.. fuck.

Och sist men inte minst, glömmer käka frukost.. varje dag. Måste käka något nu bara för det.

Latin, så jävla on-point hela grejen, lever precis likadant. Eller det är bättre nu, när solen börjar synas och sen har jag slutat interneta lika mycket. Sänker all motivation. Men jag är fortfarande för lat för jobb och skola och väntar mest på ett CSN-brev där det står att de vill ha tillbaka alla jävla pengar jag fått senaste tiden som bekostat mitt leverne. Räkningar som ligger på hög, pallar inte ens öppna skiten :)

Känner igen mig i vad Latin skriver.

Vardagliga, ofta rätt triviala uppgifter och måsten skjuts upp i all oändlighet. Jag hör i princip aldrig av mig till folk i min närhet, trots att jag egentligen vill. Städning, diskning och liknande är något jag verkligen måste tvinga mig till, och det är ändå ingen garanti för att det faktiskt blir genomfört.
Har försökt intala mig själv i flera månader om att jag skall börja träna (något jag verkligen behöver) men inget blir gjort...

- "Äh tar det imorn..."

Har alltid varit lat, men det har eskalerats i samband med att mecken och spliffarna blir fetare. En femma om dagen kanske inte är lösningen på livets problem.

Tur är väl att jag åtminstone sköter jobb och betalningar fläckfritt.

Jag äter en massa mediciner:
Mirtazapin, Soloft, sobril, buronil, theralen med mera..

Sen sysslar jag med kognitiv betéendeterapi hos en terapeut som jag går hos en gång i veckan. :)

mm Latin said it!

Nu är det iof bättre när jag fått jobba en del o känner mig hyfsat aktiverad, men woh, när jag var arbetslös, ja då var dagarna demsamma, rätt patetiskt egentligen, men orkade inte göra ett skvatt...skriva ansökningar, gå ut, inte ens orka göra nån lunch även om magen kurra, sköt bara upp en snus o avvaktade...

gick upp, oftast rätt sent, kollade alla webbsidor jag brukar...tog ofta ett tag..käka lite frulle oså tebax te dumburken...kanske blev de nån promenix te konsum för handling i syndens tecken...om jag ens orkat duscha lr ens tvättat mig ;) sen vart de att man sa till sig själv att mm nu måste jag fanimig ta tag i den där ansökan/ringa de där samtalet, men vart det så? nej oftast inte, utan ps3an åkte på o några timmar till flöt iväg...sen när jag kom på det igen så var det ju för sent för o ringa o om jag skulle skriva nåt så fick de bli "imorgon"

ja...skönt att de inte är lika mkt sådär nuförtiden, men nog är jag lat alltid, och mitt gamla motto "man är Inte Lat, man är Smart" håller inte ;)