Du som dras till kriminella personer

Jag tror många har en romantiserad bild av kriminella (t.ex. deras entrepenörskap) och tror att deras liv är bättre pga spänningen, deras sätt att tjäna sitt levebröd och omgivningen de vistas i.

Är man själv uppväxt i en trygg miljö där man inte utsätts för kriminella element så är det inte så konstigt att man dras till motsatsen. Det är lite så människan fungerar. Dessutom porträtteras kriminella ofta på ett överromantiserat sätt i film vilket gör att många hejar på skurken (eller i alla fall sympatiserar med honom).

Sen att det i verkligheten oftast är idioter och pundare som är kriminella (inte alla såklart) brukar många få lära sig den hårda vägen.


Ditt andra svammel orkar jag inte tolka. Vet inte riktigt vem du syftar på.

Sen att det i verkligheten oftast är idioter och pundare som är kriminella (inte alla såklart) brukar många få lära sig den hårda vägen.

Sant, men det beror nog väldigt mycket på vilken typ av kriminella man tänker på, lodare som gör bryt på korvkiosker eller de mer "professionella".

Ditt andra svammel orkar jag inte tolka. Vet inte riktigt vem du syftar på.

Ja men chefen satt och snackade med mig samtidigt som jag skrev så blev lite fumligt och ostrukturerat =)

jag e också dragen till det men har tagit avstånd.

För mig lyser det fortfarande igenom i vilka jag attraheras av. Inte någon gång-eller-klädstil utan blicken. Sättet att välja sina ord noga innan han snackar.
Tror också att det där me taskig uppväxt på ett eller annat sätt har betydelse, det blir ett mönster i relationen man får, som känns så mycket intimare och starkare än något annat.
Så två ärrade människor möts, förstår varann utan att prata och har lojalitet som prio ett på egenskapslistan. Massa mer hör säkert till men då blir det en känsla av "vi mot världen" som är jätte dysfunktionell i grunden och skadlig framåt också men väldigt trygg att vara i för stunden.

Gäng är lite lika, ett substitut för familjeband som aldrig existerat..

two_grand: Grejen är att den professionella kriminella typen är en minoritet och att de flesta som dras in i kriminella kretsar med ett romantiskt skimmer över ögonen blir oftast besviken när de upptäcker att även den person de beundrat egentligen är samma sak som lodaren som gör intjack i korvkiosker.

jag tror inte på argumentet att det skulle vara för att folk har en romantiserad bild utav kriminalitet, det är visserligen spännande, men för en vanlig svensson är det bara spännande så länge det är på avstånd.. trygg hemma i soffan framför tvn osv.

människor som känner att det "vanliga" livet är själva fasaden?

där är du nått på spåren vill jag lova!
det ligger nog jävligt mycket i att det faktiskt finns alternativa vägar att använda sig utav för att överleva. man behöver inte längre vara en del av detta bakåtsträvande samhälle med lagar och regler för att kontrollera minsta lilla sak, vilket är omöjligt, men det inser inte svensson så han vill ha fler lagar hela tiden. mer ordning i kaoset, men i själva verket blir det bara mer kaos i ordningen för det blir för mycket att hålla reda på..

jag menar, de flesta tycker det verkar intressant att vara buddhist munk och leva lycklig utan att arbeta osv, men i själva verket tycker de samtidigt att det verkar tråkigt.
för svensson tror att man behöver en massa prylar och pengar för att vara lycklig, men att kunna ha alla dessa materiella tillgångar samtidigt som man lever efter eget bevåg och inte har någon chef som bossar runt en är väll nästan varje svenssons dröm egentligen.
de flesta vill ha ett eget företag men få får arslet ur vagnen och gör nått, så då sitter man hemma i soffan, avundsjuk och olycklig, och romantiserar det kriminella livet medans man ser på Gudfadern triologin och äter hemkörd pizza.

jag menar, allt är psykologi egentligen, så det är inte så komplicerat som man kan tro.
inget i livet är särskilt komplicerat, hela universum är psykologiskt..

I stort sett alla killar jag nånsin dejtat eller haft en relation med har haft någon form av missbruk.

Det är helt galet. Man bli ständigt bortvald och bortprioriterad men lever på "tänk om den där snubben nån nån nån gång kommer välja en istället för drogen, då..".

..men som vi vet blir det inte så.

vad är det då som får dig att gå tillbaka till dne typen gång på gång då?

hennes eget missbruk kanske?

för att generalisera lite nu då...

jag kan tänka mig att det många gånger har med klasstillhörighet att göra. är du uppväxt i en familj med föräldrar/förälder som av samhället dagligen blir rövknullad av det marknadsekonomiska samhället vi faktiskt lever i så är det nog lätt att man tar avstånd till detsamma. insikten om att risken är stor att man själv hamnar i samma situation där pengar och boende alltid kommer att vara ett problem är det nog lätt att istället för att gå i en då meningslös skola dras till personer som lockar med snabba pengar utan utbildningskrav, kanske i ung ålder, 12-13 år. har man väl hamnat där så tror jag att det kan vara svårt att dra sig ur, då man redan stämplats som outcast och känner samhörighet med de personer man umgås med istället för ett mer laglydigt samhälle. jag kan gissa att det i många fall också medför missbruk och ökat behov av pengar. och så är spiralen ett faktum

det är min gissning till inte alla, men många fall

sen får vi ju inte glömma att det faktiskt finns människor med sociala störningar som behöver få "hjälp" på ett annat sätt.

människor som känner att det "vanliga" livet är själva fasaden?

Absolut, som nån skrev här är du nog på vägen. Folk fascineras av människor utan hämmningar som gör vad tusan dom vill och lyckas med det. Det eju ett jvla hyckel-samhälle alla medelålders folk som ska vara så politiskt korrekta sitter ändå hellre med en deckare än med en bok om fauna och flora innan dom ska somna. Därför kollar folk på nyheterna också alla vill "veta vad som hänt", action, drama osv.

Respekt är ju ett ord som missbrukats länge för det är mer rädsla/fascination det handlar om men tex organiserad brottslighet tycker ju alla är "häftigt" på något plan, dom har sitt eget mer fascistiska lilla samhälle med en snygg fasad och mer "öppna" lagar för sig själva. De står över allt annat och alla oavsett annan social rang är rädda för dom. Personer utan de vanliga hämmningarna som härjar särskilt i ett samhälle som sverige har också i regel ett större självförtroende, självkänsla vet jag dock inte hehe, men det atraherar.

Det eju väldigt simpelt o primitivt, man ser till o mer parningsleken i kassa kärleksfeelgood filmer när två killar slåss om tjejjen liksom.

Tror svaret är rätt enkelt ändå om man rannsakar sig själv.

Sticky,
jag vet faktiskt inte. Den där bilden om att det kan bli annorlunda. Dumkär kanske.

pesso,
ironiskt nog har jag aldrig ens testat en enda drog (förutom alkohol) i hela mitt liv.

Babycakes

Menar nog inte droger som missbruk, utan relationer

hiccory,

aouch. Kanske det.

Babycake, du kanske är en såkallad "räddare"? en sån som tror tex i ditt fall nu att du kan rädda personen ifrån sitt missbruk etc osv?

Sticky, det förutsätter ju att man vet att personen är en missbrukare innan man ger sig in i ett förhållande också. men det kanske babycakes har vart medveten om varje gång dock?

Skulle uppskatta om vi höll oss ifrån tycka-synd om mig ämnen i denna tråd eftersom det inte var menat så.
Finns gott om topics för sådant.

makt, pengar och allt som följer med det är väl lockmotiv för många personer som är uppväxta i vanliga svensson familjer. många ser väl kriminallitet som en genväg till ett rikare liv. men alla kan ju inte bli framgångsrika bara för att man blir kriminell.

Jag var innan högstadiet och i stora delar av det väldigt nördig och timid (i brist på bättre ord). Var livrädd för att få skäll av vuxna och hamna i trubbel, även om man såklart älskade att busa och göra lite förbjudna saker.

I mitten av högstadiet började jag dricka, kanske snatta nån gång, och där nånstans också hänga med folk som klottrade. I och med det började jag också tycka att det var roligare att dra och måla i nåt nerlagt hus, ränna runt på nätterna och racka follen istället för att betala för den och för den som skulle köpa ut den. I slutet av högstadiet bå började jag röka knark, även det kändes då roligare och mer givande än att supa med alla "hockeykillar" eller lira lir med "geeksen".

Handlade inte så mycket om att man tyckte det var coolt, åtminstone jag fick aldrig några tjejer av det, snarare tvärtom. Inte tjänade jag några pengar på det heller, samma här snarare tvärtom. Eller kanske tyckte man att det var coolt, på ett mer jag/vi mot världen sätt, att man var unik och speciell som hade intressen som andra inte hade. Lite skämmigt såhär i efterhand när jag klankar ner på emos och dylikt pack som jag anser tro sig är speciella och på så sätt "coola".

Nu har sån kriminalitet, om man kan kalla det det, blivit ganska vardaglig och även om jag aldrig direkt tagit avstånd från det så är det inte särskilt centralt i mitt liv. Man hittar ju förhoppningsvis hela tiden nya och andra saker som är roliga och intressanta och inser att sälja hasch och förstöra saker inte är nåt som man kan pyssla med tills man pensionerar sig. Vissa verkar däremot fastna i det mer än andra, anledningar till det orkar jag inte spekulera i trots att det kanske var det som var meningen med tråden.
Sry om det blev offtopic.

babycakes: Med att välja drogen framför dig menar du då att dom tack vare missbruket (vilket kanske antyds med ordet missbruk) försakar själva relationen med dig/dig eller att dom helt enkelt inte vill sluta knarka vad det nu är dom knarkar när dom är tillsammans med dig? Med tillsammans menar jag när ni är ihop.
Många kanske vill ha kakan och äta den samtidigt. Dom ser inte att knarkandet gör dom till något sämre, kanske till och med motsatsen, och förstår inte varför du kan tycka om dom nyktra men inte onyktra. För i den onyktres ögon känner man sig ju ganska normal och nice kan man tänka.

Känns som det är ett hyffsat vanligt fenomen med killar som pundar och tjejer som inte tycker om det. Om det beror på att killar pundar mer (mer troligt) eller att tjejer är tråkiga och gnälliga (mindre troligt) eller nåt helt annat (knepigt att avgöra hur troligt det skulle kunna vara) är svårt att säga. Jag har iaf inte kommit på nåt bra svar.

heeeey,


va ska ja säga.. älskar att hata skiten.... skadad från uppväxten... destructiv.... adrenalinet flödar.... mest av allt FUCK THE WORLD... hatar samhället... vill leva fullt ut....

varför dra ut på skiten, life in the fast lane, gör allt fort gör allt intensivt, få det gjort istället för o tänka att man SKA göra "senare"....

Sticky,
något i den stilen.

Pusherman,

mja - det har väl varit olika. de flesta gånger har jag dock varit ovetandes om missbruket innan.

two_grand,
om du syftar på mitt inlägg så kan jag börja med att skriva att jag inte tycker synd om mig själv (varför skulle jag göra det?). Och sedan ber jag om ursäkt om det var fel tråd, men i och med att majoriteten av de missbrukare jag hängt med även sysslat med annan kriminalitet så..

dewilicious,
äta kakan o ha kvar kakan-teorin tycker jag verkar vara åt rätt håll. Och det stämmer väl även in på mig då få gånger jag inte träffat kriminella missbrukare brukar sluta med att jag avslutar det.

när e man kriminell? när man sniffar koks o baxar platteves, eller skatteplanerar bort några millar?

päronpung

Dummaste frågan?

Babycakes : fist step is denail

du e kriminell när du pissar på väggen bakom sibylla:)

two_grand P27 Haha ialla fall dumaste exemplerna

nej men ni fattar vad jag menar fan, folk dras till "kriminella" typ dom tuffa snubbarna som spelar allan o torskar efter 1 år i en kriminell bana, medans dom som verkligen lever ett kriminellt liv, o har gjort det i flertalet år, och kan sköta detta, dras inte folk till, eftersom dom sköter det snyggt o spelar inte flash bizzas på krogen, alltså det står inte i deras panna att dom e kriminella.

Hmm..jag har personligen ingen dragning allsåt kriminella. Har det inte heller på kärleksfronten, s.k. bad boys är absolut inte min grej.

Däremot har jag sett det bland mina vänner. En av mina bästa vänninor träffar jävligt tveksamma killar, råkriminella osv, men det beror på att hon vill ha stora män som beskyddar henne. Hon har haft ett ganska hårt liv, incest, våldtäkter, alkoholiserad mamma osv och det säger hon själv är grunden till att hon dras till destruktiva mänär att hon själv är destruktiv. Jag tror hon är rädd för hur "sjuk" hon skulle verka med en normal man.

Nu har hon iof träffat nån kille utomlands som enligt henne bryter alla mönster på sätt och viss. Nu vet jag inte vad jag själv tycker om charterkärlek men rent ytligt av vad jag sett så är han hennes totala motsats rent ytligt, tanig smal liten gullig.

hur han är vet jag dock inget om. Vi får se. Jag tror iaf att hennes hemska liv (helt ärligt) är grunden till ett dåligt självförtroende som genererar till känslor att man inte förtjänar att ha bra människor omkring sig.

Ibland vill vi inte ha det främmande, trots att det främmande e bra för oss. Vi väljer ibland att ha det som vi är vana att ha det.

Ja det är en bra fråga!

Hur jag känner så är det så att när man mår dåligt så orkar man inte bry sig längre om man blir fast eller nåt och vill ha lite spänning i livet.

Man kan bli kriminel för att få uppmärksamhet, det är väl som ett rop på hjälp ungefär.

Fast det finns ju dem som gör vissa saker för att försöka va coola och passa in i "gäng" men enligt mig så är det inte coolt att göra kriminella saker men jag bryr mig inte om någon gör det heller, jag dömer inte dem för det!

Om man är uppväxt i "betongen" så blir det automatisk att man blir kriminel, för där får man ju "status" om man e kriminel.

Och om man är uppväxt med kompisar som vill bli krimminela så vill man ju inte vara utanför, jag vet inte hur alla andra känner men när dem flesta va små och när dem tänktevad dem ville bli så ville dem bli poliser eller brandman eller nåt sånt, men när jag var liten och korkad så ville jag bli en stor kriminel men det fattar jag nu att det är jävligt dumt jag fattar inte hur man ville bli det.

Jag valde fel väg jag blev tagen av polis första gången i skolan när jag gick i trean, men nu har jag ändrat mig och försöker lugna ner mig med allt brottsligt!

Det var det jag ville säga!

Peace!

Tror det finns många olika anledningar till varför folk dras till kriminella.

De vanligaste typerna är nog följande:

Medelklass/överklass ungar som söker efter spänning och "respekt". De har alltid skämts lite över vilken samhällsklass de tillhör, så de gör uppror mot allt deras föräldrar står för. De vill bara känna på hur de är att förknipas med de tuffa grabbarna, känslan av att folk faktiskt är rädd för en osv..

De som är en produkt av sin omgivning och klasssamhället. Dom som bara ser en väg att gå.

De som alltid har varit lite utanför under sin uppväxt och pga de dras till gemenskapen/tillhörigheten som de kriminella grupperingarna kan erbjuda.

Pundare/psykfall som mer eller mindre tvingas in i kriminaliteten pga deras beroende eller diagnos.

Sellish P13 Haha menar du trean när man är typ åtta år, eller menar du trean i gymnasiet? Var det trean i grundskolan hann du väl ändå inte göra så mycket brott

Sellish P13 Haha menar du trean när man är typ åtta år, eller menar du trean i gymnasiet? Var det trean i grundskolan hann du väl ändå inte göra så mycket brott

Det förjävliga är att det var i grundskolan, jag går inte i gymnasiet ännu, dem kom till oss och sa att vi va för kaos i skolan och dem trodde att vi hållde på med olagliga verksamheter utanför skolan och så fråga dem oss om vi visste nåt stort som hände!

Vi var ju bara åtta så det ända vi brydde oss om var hans pistol och om han har skjutit nån, men vi fick en prick i registret när vi va åtta bast och det är inte kul!

Blaze_We

Haha menar du trean när man är typ åtta år, eller menar du trean i gymnasiet? Var det trean i grundskolan hann du väl ändå inte göra så mycket brott

samma va i min skola, redan i tvåan kom polisen o pratade me oss i skolan för dem hade tagit så många och behövde gå igenom typ lagar och bättra kontakten.
Inte så konstigt om dem man ser upp till i den åldern triggar o pushar till "bus" som snatteri o vandalisering osv.

Sellish du fick en prick i registret när du var åtta år, för att polisen TRODDE att ni hållde (heehehhe) på med olagligheter utanför skolan? :)

Sellish du fick en prick i registret när du var åtta år, för att polisen TRODDE att ni hållde (heehehhe) på med olagligheter utanför skolan? :)

Jag vete fan nåt sånt, men dem hade sett några av oss hålla på med dumma saker utanör (fråga mig inte vad) jag fick iaf en prick vet inte vad mina kompisar fick men tror att alla fick det!

Sellish P13

Vännen... kanske inte ska snacka massa skit om du inte vet hur rätts systemet funkar =)
Jag har blivit åtalat ett flertal gånger, visserligen inte pga av massa gangster skit utan mer svensson-ish relaterad saker, dock aldrig fälld och har därför inga "prickar".

Ska inte ens börja snacka om dom som är omyndiga, dvs under 18 eller på annat sätt omyndighetsförklarade.

Det enda jag kan tänka mig att polisen var en skön lirare som skulle driva lite med kidsen och uppenbarligen gick ni ju på det... ofta brukar man se mer realistiskt på sådana skämt när man bli några år äldre?

Alskar mafiosos och gangstaz. De ar sa iskalla.

denna videon säger allt .

*klippet

päronpung

håller med dig exakt. Är hellre den smarta skurken som får sina grejor. Än killen som skiter ner sig efter 1 år på banan.

Two_Grand p27 om du nu är så gettho och kan så mkt osv. då borde du veta att en 8åring inte kan få en "PRICK" i registret.

Håller med Dr Octagon.

Många fastnar för dem romantiserade bilden av kriminella och dras till den eftersom vi som människor gärna dras till motsatsen av oss själva. Vi vill gärna testa saker och få en kick, åtminstone en gång. En del vill nog gärna känna en samhörighet med den här lite annorlunda, spännande personen som står lite utanför. Det är attraktionen till den här farliga typen. Och vem passar då bättre än den ständigt planerande, komplotterande, geniale boven? (För att överdriva lite).

Men, som Dr Octagon säger, den professionella kriminella typen är en minoritet som jag tror ganska få egentligen stöter på. Alla är inte som Scarface eller nån annan fiktiv person som arbetar sig upp från ingenting till allting. Klart det finns sådana personer också, liksom det finns de som bara vill flasha. Men särskilt professionellt är det nog inte att vara allt för extravagant. Känslan är ju att för att lyckas ska man hålla sig i skuggorna och få ska veta vad du sysslar med. Men det är ju bara vad jag tror.

eggerone P24

haha... gör om gör rätt. tror du missuppfattat något.

Jag levde ganska skyddad som barn och när jag kom upp i tonåren så hamnade jag i trubbel på hemmaplan. Fick inte bo hemma och hängde då med människor som inte levde direkt lagligt.

Jag har alltid föraktat det kriminella,det våldsamma och droger. Men då fick jag se en annan bild av den sortens människor och insåg att dom ju bara är människor som försöker överleva precis som alla vi andra. Dom gör det bara på ett annat sätt. Själv höll jag mig dock undan från kriminaliteten och hängde bara för gemenskapen.

Nu i vuxen ålder har jag ingen dragning till människor som håller på med olagligheter,däremot dras dom till mig av någon anledning. Finns få killar som raggat på mig som inte är kriminella på nåt sätt. Så jag dejtar helt enkelt inte. :(

de är lätt att komma in i fel kretsar, svårare att ta sej ur

känner igen mej rätt så bra i de där...
typ alla mina kompisar är om inte kriminella såna som har skolkat,pundat,snattat,börjat supa tidigt osv och jag har även hållit på så själv...
drogs även till att sånna männsikor oftast lyssnade på speciell musik och hade speciell klädstil osv...
i högstadiet tex va man blöjnasse o lyssnade på vit makt musik o o gymnasiet blev man ist hiphop gangsta o rökte brass...så i dom yngre åren handlade de nog även om identitet och att inte vara som dom andra..

vet inte riktigt varför men har alltid tyckt att folk som skötte skolan exemplariskt,sportfånar osv är riktigt tråkiga och torra typer och får inte ut något av att umgås med dom...
låter säkert som en fjortisrebell men de har alltid vart så..
är väl någon slags spänning i de "kriminella" livet och man känner ju mkt mer folk och folk vet vem man är än svensson ungdomarna...

tycker absolut inte att jag lr mina polare är nåra "coolingar" lr häftigare än andra och jag har aldrig varit nån bad boy utan snarare den blyga och snälla typen men ändå dragits till det livet....människor som tar droger är ju oxå oftast inte lika dömande om saker som svenssons heller utan tycker att det är upp till var och en vad dom vill göra
det har inte heller med grupptryck att göra utan jag trivs i sånna kretsar helt enkelt..

tror inte jag skulle klara av och umgås med männsikor som tycker att det är rent förskräckligt med att supa på vardagar,hamna i fyllecell,röka brajj lr göra något bryt nån gång eftersom jag tycker att dom är så tråkiga lr va man ska säga....klassar absolut inte mej själv som kriminell och ägnar mej inte åt kriminalitet förutom att man någon gång på fyllan med nåra polare har gjort inbrott lr snott nån bil lr liknande..

det är ju såklart bättre att inte göra något sånt men jag tycker bara att svensson livet är ju så jävla tråkigt,stelt och meningslöst..

när man börjar passera 30 funakr de ju såklart inte att ha den livstilen och förhoppningsvis har man "mognat" ifrån den men än så länge så trivs ja bäst att leva så helt enkelt

Det är ju givet att många dras och hänförs till kriminella. Dem tjänar ju fett med para och har säkert många älskarinnor. Man behöver ingen utbildning, och kan tjäna pengar riktigt fort. Det är riskfyllt, varierande och spännande, samtidigt som det är ett fuck u staten.

F.T.W and F.T.P!

Med tanke på att cannabisförbudet gör var 5e europé kriminell dras nog rätt många till kriminella personer.. Nej just det, det här är whoa, inget cannabissnack!

Jag dras inte till skurkar dom drogs till mig..
Det kvitta vart jag hamna så kommer jag alltid i kontakt med
Kriminella typer' en förklaring jag fick var att jag sänder ut såna
signaler omedvetet' detta beror på en mängd olika saker
som sin uppväxt, familjer situationen osv.
O det där med att kriminella är vanliga människor stämmer
Nog inte helt’ riktiga kriminella är hjärtlösa, känslokalla
Människor som bara tänker på sig själva