Tankar om Gud och Alltet.

Tankar om Gud och Alltet.

Jag har många tankar om Gud och alltet som jag vill dela med mig av för att höra vad ni har att säga om det för att ta mina resonemang vidare.
Håll det på en vettig nivå detta.

Jag är villig att hålla med om att Gud troligen inte skapade jorden i den bemärkelsen att han viftade med ett trollspö och sen fanns jorden med dinosaurier på.

Men om nu Gud skapade "allt" så skapade han ju antagligen processen för det och satt inte och klurade på vilken färg giraffer skulle ha.
Darwins teorier avfärdar inte Gud, de beskriver bara tillvägagångsättet.
Många har genom tiderna använt darwins teorier som ett sätt att avfärda Gud och som att rättfärdiga religion, men jag tror hårt på darwins teorier, men hävdar att det bevisar varken eller.

Jag är kluven i tankarna om Gud, om hans existens vara eller inte vara, men betvivlar att Gud skulle vara en personlig sådan. Jag tror hellre på att Gud är allt. Att universum är Gud, lite Gaia så. Kanske vi alla är delar av Guds kollektiva medvetande, eller att vi tillsammans är Gud. eller att vi är hans försök att se sig själv ur så många vinklar som möjligt eller också är Gud en process själv, som ständigt förvandlas och bearbetar sig själv och vad alla personer tänker om honom är orelevant.

Jag har svårt för tanken om att Gud är närvarande på det viset att han funderar över småsaker som mänskligheten på jorden och ännu mindre olika individers öden.
Så vitt vi vet är universum oändligt, men några tankar har fått mig att klia mig i huvudet väldigt många gånger och det är ju att universum måste befinna sig i egen "rymd" eller "utrymme", ungefär som att man kan tänka sig att universum ryms i en stor låda för att förenkla det. De två solarna som ligger längst bort ifrån varanndra befinner sig ju ändå på ett vis på samma ställe, samma "rymd" eller samma "utrymme", men att universum då skulle vara oändligt gör ju det hela väldigt paradoxalt. Hur kan något som är oändligt expandera sig t.ex?

Sen så har jag en teori som är om att jag tror att universum och allt levande kanske själva besitter någon form av livskraft, eller energi om man vill kalla det så, som förenar världen och skapar , förintar och återskapar allting igen. Ni som spelat Final Fantasy förstår nog vad jag menar bättre, som när Aeris dör i FF7 t.ex. Denna livskraften tror jag inte bara är abstrakt, det kan vara fysiskt också tror jag, genom individer av olika slag eller kanske t.o.m i t.ex. träd, men jag har också tankar på om denna kraften , energin, även borde existera i "obrukad" form, lite som en pool där det ligger på lager tills det används.

Om big bang bara inträffade spontant, borde det inte funnits existens innan då? Hur kan något så stort och extremt massivt (allt) vara koncentrerat på en pixel-stor yta för att därefter av slump explodera? Blir inte Newtons lagar om gravitationen (vilket borde vara all samlad sådan i universum inuti "Big Bang pixeln") felaktiga om man tänker sig att Big Bang helt plötsligt efter att ha riktat all gravitation inåt, helt plötsligt gör det motsatta? Vi har ju inte (vad jag vet) sett ett svart-hål fungera åt "motsatt" håll!?


Hur som helst så jag har många funderingar och allting pekar mot lösning X, även om frågorna inte direkt har en koppling till varanndra, (eller har dom?), så känns det ändå som att allting hänger samman i en gemensam mystisk nämnare (Gud?) som jag skulle dö för att få veta, men hur nära den jag än tror att jag är så ställer det bara till med fler frågor istället för lösningar, men det är också de som jag tycker är det viktigaste frågorna som finns. Vad är alltet!? Varför? och hur fungerar det? Finns Gud? Vad kom först: - Det fysiska eller det abstrakta? Materian eller Gud?


Vad tror ni om alltet? Vad är era tankar?