12 stegsbehandling

Ja tror att Gudsbiten i 12stegs programmet är en restprodukt av missbrukarmentaliteten.
Tro på dig själv, du och endast du är din egen lyckas smed :)

Joda : Hm jag fattade inte riktigt vad du menade. Ursäkta min tröghet.
Ja jag tänker så också, att allt hänger på mig, det är jag som styr över mitt liv, inte något andligt... Men jag blir ändå förvirrad. väldigt förvirrad.

Jag länkade nyss South Park-avsnittet som förklarar allt. Någon kinkig moderator blev tydligen förtörnad och kände sig tvingad att ta bort det.

Precis som joda säger så besitter du själv makten att ta dig ur din situation. Lämna inte över initiativet på någon annan. Bestäm dig för att lyckas -> se dig själv lyckas -> lyckas.

Ja alltså, jag har idag varit drogfri i 104 dagar och inte är det någon Gud som har gjort allt detta åt mig? Det är ju jag själv och jag har inte trott på något alls under tiden, bara på min egen styrka.
Men då undrar jag, om jag inte tror på något andligt, eftersom det är ett andligt program, får jag då gå kvar? För jag känner att det ger mig så himla mycket att gå där. Det borde jag väl få. Bara att jag byter ut Gud mot något annat..
haha ah ni ser vad förvirrad jag blir, fyfan

potatissuger - Inlägget togs bort för att länken inte funkade och du inte försökt förklara vad det länkade till. Så om du tar och försöker bekräfta vad du försöker göra så slipper du bli ledsen i ögat över "kinkiga moderatorer" som konspirerar mot dig, mm'kay? :)

Mabande - Admin Crew: Regulators

Självklart ska du få gå kvar på programmet om du känner att dess stöd är nödvändigt för ditt välbefinnande. Om de skulle neka dig fortsatt tillgång till mötena baserat på att du inte tillskriver dina framgångar till en högre makt så är det bara att placera dem i facket "religiös sekt" med omedelbar verkan. Som du själv säger så ska du ju kunna byta ut den religiösa aspekten mot någonting som du tycker stärker dig.

Mabande

Aha, hade inte en aning om att det var storebror själv som var ute på vift ;P

I South Park-avsnittet så ges det hur som helst en känga åt tolvstegsprogrammet baserat på det faktum att det får "missbrukaren" att avsäga sig ansvaret över sin "sjukdom" och projicera den till en högre makt.

potatis: då var det som jag misstänkte men ville bolla mina tankar med någon..
okej, jadu jag vet inte vad jag ska tro om allt med sjukdomar hit och dit, jag fokuserar just nu på att jag är en narkoman och att jag måste hålla mig drogfri för att kunna överleva.
en sak i taget känns det som...

genom att lägga ansvaret för ditt liv i händerna på en högre makt (vad det än är) så ger du dig själv samtidigt frikort för misslyckande då dessa enkelt kan skyllas på den högre makten istället för dig själv. det menar jag är en restprodukt från en missbruksmentalitet. att förändra sitt liv handlar om personligt ansvar, sen vart du får stöd ifrån struntar jag totalt i, uppenbarligen hjälps många av en tro på något "större". Likväl är det i slutändan ditt liv, dina val, dina misstag. Finns ingen högre makt som lever ditt liv åt dig eller fattar dina beslut.

Ditt liv ligger alltid i dina händer, att göra sig maktlös och beroende av en högre makt har jag svårt att se som vettigt tyvärr.

southpark avsnittet är förövrigt klockrent

dreggelpaj
jag fokuserar just nu på att jag är en narkoman och att jag måste hålla mig drogfri för att kunna överleva.
dont believe the hype. Du ÄR inte narkoman, du väljer att vara narkoman. Om du ÄR något kan du inte själv välja att sluta vara det. om du väljer att vara narkoman ligger makten helt i dina egna händer.

första steget mot förändring är att inse att du själv väljer hur du väljer att leva ditt liv, hur ska du annars kunna förändras?

joda: åh fyfan vad jag blir sinnesjuk av detta. vet inte ens vad jag ska svara för nu blir jag ännumer förvirrad när du säger sådär:P hm..

dreggelpaj =)
det är mindre komplicerat än det låter..
ditt liv, dina val. på samma sätt som du valt att knarka kan du välja att inte göra det.
påstår inte att det för den sakens skull är enkelt att göra, men det blir knappast enklare av att tro att en högre makt ska göra det åt dig :)

vill du sluta och har bestämt dig för att sluta har du tagit ett steg i rätt riktning,
gäller bara att fortsätta fatta rätt beslut. drogerna kommer aldrig hoppa in i dig.

dreggelpaj: kolla in tråden varför är du troende om du vill se en hel del folk med väldigt olika uppfattningar om tro..

skaffa lite böcker om allt från psykologi till fysik till spirualitet och filosofi om existens och försök förstå världen så gott du kan.. förstår du dig själv så kan du bli den egen terapeut och ta tag i dina problem på djupet.. förstår du världen någorlunda genom fysik så kommer du se vilken fantasisk och märklig värld vi lever i.. eftersom du är ute efter att lära dig om olika spoirituella världsbilder så är väl spirituella texter vettigt att ge sig in i, det är inte bara dumheter även om det är ett jävla virrvarr av idéer, om inte annat kan det ju hjälpa dig att förstå mycket om varför världen ser ut som den gör, vårt samhälle är ju trots allt helt genomsyrat och format av idéer som från religionerna så oavsett om du tror på det eller inte är det värt att läsa om det.. filosofin kan ge dig nya infallsvinklar på vad du gör här vad det hela går ut på o.s.v..

försök att ständigt utvecklas, lära dig om dig själv och världen så kommer du nog få mycket hjälp av det genom ditt kämpande.. gör det till ditt mission att utvecklas, inse att ditt liv är allt du har och varje ögonblick i det är unikt och värt lika mycket som något annat i hela universum..

skapar du dig en mening med ditt liv så är den finns den, eftersom den finns i dina tankar så finns den.. en mening som du tror fullt ut på är lika äkta som datorn du sitter vid eller marken du går på.. försök bara inte pracka på den på andra för då kommer din världsbild krocka med deras och deras idéer är lika äkta som dina även om de motsäger varandra..

bara lite flum och tankar från mig.. vet inte om det hjälper det minsta eller bara krånglar till det mer..

här är en liten text som jag ofta läser för att påminna mig själv
om vad livet går ut på.. jag tycker den är väldigt vis och bra och jag är i sällskap med Johnny Depp (en av få hollywood skådisar jag respekterar) och MF Doom som drar den som intro på sitt album Doomilation.. den är skriven av en teater regisör nån gång på 1800 talet eller början av 1900 talet (tror jag) som heter William Saroyan..

A Word Of Advice

"In the time of your life, live--so that in that good time there shall be no ugliness, or death for yourself or for any life that your life touches. Seek goodness everywhere, and when it is found bring it out of it's hiding-place and let it be free and unashamed. Place in matter and in flesh the least of the values, for these are the things that hold death and must pass away. Discover in all things that which shines and is beyond corruption. Encourage virtue in whatever heart it may have driven into secrecy and sorrow by the shame and terror of this world. Ignore the obvious, for it is unworthy of the clear eye and the kindly heart. Be the inferior to no man, nor of any man be the superior. Remember that every man is a variation of yourself, no man´s guilt is not yours, nor is any man´s innocence a thing apart. Despise evil and ungodliness but not men of ungodliness or evil. These, understand. Have no shame in being kindly and gentle but if the time comes in the time of your life to kill, kill and have no regret. In the time of your life, live--so that in that wondrous time you shall not add to the misery and sorrow of the world, but shall smile to the infinite delight and mystery of it."
kanske kan den inspirera lite..

får tillägga att på samma sätt som en mening du skapr i din hjärna är lika sant som det du ser runt dig så är ju alla negativa tankar du bygger upp om livet och dig själv lika sanna, gör dig av med dem, de tynger bara ner dig.. meditation är ett bra sätt att lära sig kontrollera sina tankar, att lära sig bortse från det som är ovesäntligt..

precis som ni säger i NA och AA

grant me the Serenity
to accept the things
I cannot change Courage to change the
things I can, and the
Wisdom to know the difference.
Living one day at a time;

lär dig att ignorera alla tankar där du hackar ner på dig själv och uppmuntra alla tankar om ger ditt liv mening och innehåll.. oavsett om dina negativa tankar är sanna eller inte om du är fet eller har sne näsa elelr har betett dig illa så kommer det inte förändras av att du går och grubblar på det, det finns inget att vinna på att vara medveten om brister som du inte kan förändra..

jag har kalle anka som en kraft starkare än mej själv och har vart clean i 11 månader idag. nä men asså grejjen är att det är bättre att tro på stolen än idioten som sitter på den .. du behöver inte tro på värsta hokus pokus grejjen för att platsa på NA eller AA . är inte alla där som gör det heller...

zenzei: ne det var väl inte riktigt så jag menade heller.. jag bara undrar vad man kan byta ut gud mot liksom.. och vad andra som har gått 12stegs tror på. skulle vara intressant att höra tycker jag. har tänkt mycket på detta nu och jag tänker tro på mig själv känns det som..

tack till alla som har tagit sig tid och svara, jag har läst allt och det är intressanta svar lär jag säga! tack!

"det är bättre att tro på stolen än idioten som sitter på den" - It's funny because it's true :)

dreggelpaj - Jag kan nog inte annat än att ge dig ett "bra jobbat!" och ett "fortsätt så!", så fortsätt tro på dig själv för det verkar ju funka :)

10-4, over...

Dreggelpaj.

Jag gjorde också en tolvstegsbehandling i kombination med gunnar bergströms krimprogramm.

2 och 3e steget hade jag problem med. Just för ordet gud och hgre makt. Kraft starkare än jag själv va inte så jävla svårt att hitta. Till en början erkände jag att de fanns människor som var smartare, starkare, klokare och visare än jag. Och dom är en kraft som är starkare än jag. en sjuksköterska är mer hemma på sitt område, då får hon va den kraften just då.


Förresten så har jag varit drogfri pch nykter i ett år den 5 juni. känns jäävligt bra. Men de hade inte funkat utan stegarbete och en jäävla villighet. hör av dig om du funderar över nåt.

joda.

Jag förstår hur du tänker, men stämmer det verkligen att man väljer att leva i misär trots att man vill bryta och försöker gång på gång utan att lyckas. Man gör sina val de kan ingen göra åt en men jag tror fan inte man alla gånger har något val när varenda jävla instikt man har säger åt en att göra som man alltid har gjort.. De är en hel del grabbar som dör uppe i umeå nu i knarket. varför valde dom de när JAG VET att de inte var de dom ville med sina liv

Asdöd:

Hej, föresten. Var ett tag sedan vi pratade. Kul att du svarade och det är ett sånt här svar jag har väntat på:) Tack ska du ha.. När du gav som exempel "sjuksköterska" osv så blev jag lite klokare.
Grattis till drogfri tid föresten. Kul att höra att du har klarat dig så pass lång tid.. Har du stort sug fortfarande? Och isåfall om du har det, vad brukar du göra för att lindra det, eller väntar du bara på att det ska gå över?
Jag har sjukt sug efter benzo flera gånger om dagen, vet inte riktigt vad jag ska göra åt det. Städar som en jävla galning iaf, det är en grej som har blivit en tvångstanke för mig. Sorterade tex glödlampor här om dagen, flummigt va?:P
Nåja. kanske går lite off topic här men slänger iväg ett mail senare!

Joel413 P24 sa det

Asdöd
Jag förstår hur du tänker, men stämmer det verkligen att man väljer att leva i misär trots att man vill bryta och försöker gång på gång utan att lyckas.

Ja, utan tvekan. Vill man knarka mer än man inte vill knarka så slutar det som det gör. Vem är det i slutändan som fattar dina beslut, du eller någon annan? Valet kan vara svårt, men likförbannat ditt eget och ingen annans.

Man gör sina val de kan ingen göra åt en men jag tror fan inte man alla gånger har något val när varenda jävla instikt man har säger åt en att göra som man alltid har gjort..
Du har alltid ett val oavsett vad dina instinkter säger dig. Att skylla sina misslyckanden på omständigheter utanför ens egen kontroll leder aldrig till något gott.

De är en hel del grabbar som dör uppe i umeå nu i knarket. varför valde dom de när JAG VET att de inte var de dom ville med sina liv
När påstod jag att de ville sluta så? Poängen är att de likväl fattat varenda beslut själv på deras väg mot döden. Varför vet jag lika lite som du, det kan vara svårt att förstå. Det är alltid enklare att förstöra sitt liv än att bygga upp det.

Jag ser drogberoende som skitzo beteende, ena dagen säger jag att jag aldrig ska röra knark eller alkohol och nästa dag så står man där med , alkohol eller det man använder( någon som känner igen sig eller är jag ensam om det här hehe) Jag tog ett smått återfall på alkohol nu nyligen och efter det känns det som att man vill låsa in sig på sitt rum för att man inte ska fortsätta.. AA möten var det ett tags sen man var på, kanske dags att gå dit..

high5uck:

tror inte du är ensam om att tycka sådär.. jag känner iaf lika. mitt drogsug varierar oerhört från dag till dag. ibland får jag för mig att jag ska ta ett återfall, funderar på o dra till någon annan stad där ingen känner mig enbart för o få i mig något. sedan dra hem o låsa in mig. iofs så är det bara tankemässigt det har blivit såhär för mig hittils. det har inte hänt att jag har tagit ett återfall den här gången.. sist klarade jag mig en månad sen var jag igång igen, men nu känns det annorlunda.. fan 105 dagar, längsta jag någonsin klarat av..

dag för dag dreggelpaj.
kunde du vara drogfri igår kan du vara drogfri idag.
blir du för sugen så skjut upp det till senare, så kanske du är starkare då.
annars får du skjuta på det igen :)

joda: det är så jag lever just nu.
men ändå, i just den där sekunden, när det känns som att det kryper djur innanför huden på mig för jag är så sugen och rastlös att jag itne vet vart jag ska ta vägen. men jag har lärt mig att det är fan bara att vänta ut suget, det finns inget man kan göra som "botar" känslan av abstinens. inte för mig iallafall.
men en dag klarar alla att vara drogfri, bara att tänka så varje dag.

Kul att se att folk faktist gör ngt åt sina problem...jag hatar allt som heter benzo, heroin o all annat skit som förstör vänner o dyl.

Lycka till hoppas det går bra

joda

dont believe the hype. Du ÄR inte narkoman, du väljer att vara narkoman. Om du ÄR något kan du inte själv välja att sluta vara det. om du väljer att vara narkoman ligger makten helt i dina egna händer.

Jag är narkoman och alkoholist. Det är inget jag kan välja att inte vara, men jag kan välja att vara en nykter och drogfri narkoman och alkoholist.

ditt liv, dina val. på samma sätt som du valt att knarka kan du välja att inte göra det.

Jag vet inte vad du har för erfarenheter av beroende, men det där är ju som att säga till någon som sitter i fängelse att "du är fri att välja att gå ut härifrån när du vill. Vill du inte sitta i fängelse gå härifrån då det är bara att klättra över muren.

Själv har jag ju nyligen klivit ut i aktivt missbruk igen det är inget roligt har jag valt det själv givetvis men när beroendet tar över har jag ju förlorat min fria vilja. Jag vill något men gör något helt annat som jag inte vill. Kan jag få tillbaka min fria vilja, givetvis genom att inte ta den där första drogen som startar den negativa spiral av konsekvenser.

Missbruk är som att sitta i fängelse.

ayatolla
säger vem?
Du föddes inte alkoholist. du blev inte bara alkoholist. du valde att bli alkoholist.
återigen, allt snack om yttre påverkansfaktorer att lägga skulden på är sånt som jag ser som ansvarsflykt. alltid lätt att skylla på sånt utanför ens egen kontroll när man hamnar i skiten alternativt misslyckas att ta sig ur det. bra mkt svårare att erkänna att man själv styr över sitt liv.

"Jag vet inte vad du har för erfarenheter av beroende"

stämmer utmärkt, så varför gör du antaganden om det?

men det där är ju som att säga till någon som sitter i fängelse att "du är fri att välja att gå ut härifrån när du vill."

Helt värdelös jämförelse. Sist jag kollade är det rätt få (ingen) missbrukare som blir itvingade droger men rätt många (alla) fängelsekunder som blir intvingade i cellen. Klart man som missbrukare måste "klättra över muren", men det finns inga vakter som drar dig ner, bara du själv som sätter krokben för ditt eget fritagande.

Själv har jag ju nyligen klivit ut i aktivt missbruk igen det är inget roligt
Precis. du SJÄLV, precis som du SJÄLV valde att knarka. Jag påstår inte att det är roligt, men uppenbarligen var det "roligare" att knarka än att inte göra det (fram tills att du slutade såklart). Självklart vill många sluta, det är inte där skon klämmer. Problemet är att dom inte vill sluta tillräckligt mycket för att göra det som krävs för att ta det ansvar som krävs för att göra det. Vill du gå till Kina kan du göra det, klart som fan att det är drygt, jobbigt, lätt att ge upp och lättare att inte ens ge sig iväg. men visst fan kan du (om vi nu bortser från sånt som visum etc som inte har något med jämförelsen att göra).

men när beroendet tar över har jag ju förlorat min fria vilja.
beroende tar aldrig över hur skulle man då någonsin kunna sluta? Dessutom tycks ju snarare de som bör vara mest beroende ha lättare att sluta än de som inte knarkat så länge (även om det såklart tar sin tid för dom att göra detta val). Beroendet påverkar dina handlingar, men du är knappast en slav under det, i slutändan är det du som tar den enkla vägen ut men visst fan har du ett val.

Jag vill något men gör något helt annat som jag inte vill.

Låter bara som total ansvarsflykt. Jag säger inte att du nånstans INTE vill, helt klart kan det råda en konflikt där, men likväl vill du inte låta bli tillräckligt mycket. Det finns tusentals sätt att låta bli, problemet är att det är sjukt mycket enklare att slippa ta ansvar.

Missbruk är som att sitta i fängelse.

Visst, om det fängelset är ett fängelse du själv byggt, ett fängelse där du själv är din egen vakt, och ett fängelse där du själv beslutar om din frigivning.

säger vem?

Typ jag...var det oklart på ngt sätt?

Du föddes inte alkoholist.

Stämmer bra där, där gjorde du inga antaganden.

du blev inte bara alkoholist.

Om det stämmer så stämmer ju inte det sista. Om jag valde det så blev jag ju det.

du valde att bli alkoholist.

Jag valde att dricka alkohol men inte att bli beroende

Helt värdelös jämförelse. Sist jag kollade är det rätt få (ingen) missbrukare som blir itvingade droger men rätt många (alla) fängelsekunder som blir intvingade i cellen. Klart man som missbrukare måste "klättra över muren", men det finns inga vakter som drar dig ner, bara du själv som sätter krokben för ditt eget fritagande.

Asbra jämföresle. Dokumenterade fall av folk som blivt drogade under tvång lär ju knappast svårt att vaska fram, men att kalla dem missbrukare? beror ju på om de fortsätter efter frigivning.
Ja missbrukaren behöver klättra över muren och vakterna finns där iform av min egen personlighetsförändring. Eller missbruksperson som jag i vissa fall kan tygla ibland inte. Vem är då denna missbrukarperson jo jag fast ändå inte. Men jag tar på mig fullt ansvar för båda personerna.
Visst vi kan bortse från de yttre påverkansfaktorerna men du måste ju iallafall erkänna att de spelar en stor roll för min välfärd.




Jag ser alkoholism som min pollenallergi jag slutar inte att vara allergisk bara för att jag väljer att bosätta mig på ett ställe där det inte finns pollen.

Jag slutar inte att vara alkoholist bara för att jag inte dricker.

beroende tar aldrig över hur skulle man då någonsin kunna sluta?

Klart det tar över.


Vad har du för psykologi referenser?

ayatolla
Typ jag...var det oklart på ngt sätt?
bra argument. jorden är platt. jag sa så.

Stämmer bra där, där gjorde du inga antaganden.
har aldrig hört talas om någon som blivit alkoholist utan att dricka alkohol.
så nej, det var inget antagande.

Om det stämmer så stämmer ju inte det sista. Om jag valde det så blev jag ju det.
läst om gör rätt. (även om jag tror du förstod precis vad jag menade men inte har något vettigt att komma med som svar). Du blir inte bara alkoholist sådär, det är ett val (eller snarare en serie av val i som resulterat i en viss riktning) du gjort.


Jag valde att dricka alkohol men inte att bli beroende
Väntar fortfarande på belägg för ett beroende som är starkare än den egna viljan. Om du är en slav under ditt beroende, hur kunde du då sluta? =)

Dokumenterade fall av folk som blivt drogade under tvång lär ju knappast svårt att vaska fram, men att kalla dem missbrukare?

Ja missbrukaren behöver klättra över muren och vakterna finns där iform av min egen personlighetsförändring.
Vi förändras så länge vi lever. Återigen lyckas du ju likväl ta dig över. Din jämförelse bygger på den brist i fängelseverksamheten som möjliggör rymmande. Du kan inte jämföra detta med det som förhindrar "rymmande" i ett drogmissbruk. Grovt förenklat kan du vara helt förhindrad att rymma, har svårt att se hur du kan säga detsamma om ditt missbruk. Det sitter i ditt eget huvud. Mind over matter. Om du hade en pistol mot ditt huvud som automatiskt skulle döda dig om du rörde i en drog igen någon gång skulle du då (förutsatt att du inte är självmordsbenägen) ta ett återfall? Självklart inte en genomförbar situation, men likväl funkar det som exempel.

Eller missbruksperson som jag i vissa fall kan tygla ibland inte
Låter återigen som ett praktexempel på kognitiv dissonans och ansvarsflykt från AA/NA. Menar du alltså att vissa är dömda att vara (aktiva) missbrukare resten av sina liv helt maktlösa? För att bli drogfri så måste man inte bara övervinna denna "person" utan man kan helt enkelt ha förlorat innan man ens börjat? Sjukt lätt att fortsätta vara missbrukare om man resonerar så. "Nä det va inte mitt fel, det är en sjukdom". "Nej det va inte mitt fel, jag kan inte besegra missbrukspersonen". "Det är inte lönt att jag försöker sluta dricka, jag KAN inte".

Klart som fan man inte kan ta tag i sitt liv om man redan på förhand bygger upp för misstag.
Genom att skylla sina egna misstag på sådant utanför sin egen kontroll slipper man ta ansvar och kan fortsätta missbruka - "Det är ju trots allt inte mitt fel".

Folk som försökt men misslyckats har inte försökt nog. Klart det kan vara jävligt svårt. Men det är fortfarande ALLTID möjligt. Det är där vi skiljer oss åt.

Visst vi kan bortse från de yttre påverkansfaktorerna men du måste ju iallafall erkänna att de spelar en stor roll för min välfärd.
Självklart, men till skillnad från fängelseexemplet är dessa indirekta faktorer som inte begränsar valet utan snarare "försvårar" det. Klart det är tio gånger svårare att sluta knarka/dricka om du är hemlös och lever i misär (vilket ytterligare försvåras av att du likväl inte får ett boende om du sköter dig ett tag) det är inte det jag säger. Men hemlösa lyckas där bortskämda brats misslyckas.

Din livssituation påverkas självklart av din omgivning, men i grund och botten gäller samma sak här. DU väljer ditt mående. Jag har sett människor i fattigdom som lever lyckligare liv än jag gjort på år när jag levt i överflöd. Nyckeln till att bli drogfri (eller nått annat här i livet) ligger inte i att yttre omständigheter ska förändra ditt mående så att du kan göra något. Nyckeln ligger i att du gör något och förändrar din inställning (och därigenom såväl ditt mående som dina omständigheter).

Klart det tar över.
Jasså? När börjar det ta över och när slutar det ta över? Uppenbarligen slutade det ju nånstans eftersom att du säger att du är drogfri idag? Menar du på fullaste allvar att du varit inlåst i din egen kropp och att du helt kontroll tagit droger och därför har missbrukat?

sen bör jag väl visserligen nämna att jag med fri vilja där jag nämnt det menar att vi medvetet har total kontroll över våra beslut och att vi agerar rationellt, snarare anser jag att det är tvärtom. kan nog vara bra att klargöra. det "fria" med viljan (personligen har jag svårt att nånsin se den som fri) är att den inte är kontrollerad av någon eller något annat (utanför dig själv).

Önskar dig självklart lycka till och en bättre fortsättning på det liv, och av just den anledningen tycker jag verkligen att du ska omvärdera din syn på din egen makt över ditt liv. Första steget till medveten förändring är att inse att du faktiskt kan förändras bara du vill (mer än du inte vill alternativt "vill" något annat).

Vad har du för psykologi referenser?
visste inte att jag förväntades namedroppa sociologer och psykologer i var och varannan mening. det gör jag så det räcker på universitetet.

joda

Jag tycker att du har rätt i sak, men du förenklar problematiken. Att komma ner från ett tungt beroende, både psykiskt och fysiskt är en enorm bravad, när vardagen utan knark känns som ett grått jävla dis utan mening och de självdestruktiva beteendemönster sitter som berget. Men visst är det ditt eget val i slutändan.

Jag tror inte att du gör det medvetet, men det låter på dig som att det vore världens enklaste sak att göra, något som säkerligen svider i ögonen på de som haft det svårt med just detta.

underscore.
Att komma ner från ett tungt beroende, både psykiskt och fysiskt är en enorm bravad
jag har aldrig påstått att det är enkelt, bara att det är fullt möjligt helt av egen vilja.
även om lösningen är enkel i sak så är den svår att utföra i handling..
som så mkt annat.

Jag har inga som helst belägg för det jag talar om bara självupplevelse och innre ransakan:)

Väntar fortfarande på belägg för ett beroende som är starkare än den egna viljan. Om du är en slav under ditt beroende, hur kunde du då sluta? =)

Hur mäter man styrkan på beroende och egenvilja?

Jag ska ta det du skrivit och göra en ny ransakan. Jag ber om att få återkomma.
Kul med perspektiv.

Jag har aldrig träffat på någon som lägger fram det på det viset du gör.
Det var därför jag ville ha referenser.

Tog mig inte igenom hela tråden men jag tänkte på en sak.

joda
dont believe the hype. Du ÄR inte narkoman, du väljer att vara narkoman. Om du ÄR något kan du inte själv välja att sluta vara det. om du väljer att vara narkoman ligger makten helt i dina egna händer.

Kan väl lika gärna vara så att hon har valt att bli narkoman, och nu är det. Hon är narkoman därför att hon är beroende av narkotika, och det är hon oavsett om hon väljer att vara det eller inte. Det hon senare kan välja är om hon vill bli fri från sitt beroende eller inte.

ayatolla
Hur mäter man styrkan på beroende och egenvilja?
Tjadu, förslagsvis genom att ställa dem mot varandra. Om viljan kan gå emot beroendet så är uppenbarligen starkare.

Jag har aldrig träffat på någon som lägger fram det på det viset du gör.
Känns som AA lobbyn har fått härja för fritt helt enkelt. Jag förstår varför man gärna väljer att skjuta över en del av skulden på något utanför ens egen kontroll, det är långt svårare att ta ansvar för allt dumt man gjort. Blir vår inre konflikt för stor är vi benägna att söka "yttre" faktorer som förklaring på vårt agerande. Jag tror att det visserligen kan göra processen enklare, men samtidigt anser jag att man sätter krokben för sig själv genom att blunda för verkligheten och inte ta fullt ansvar.

KaptenKrok
Hon är narkoman därför att hon är beroende av narkotika, och det är hon oavsett om hon väljer att vara det eller inte. Det hon senare kan välja är om hon vill bli fri från sitt beroende eller inte.

Självklart är jag lite onyanserad i mitt synsätt, vilket sker mestadels medvetet. Jag tror helt klart att vissa personer har lättare att utveckla missbruk och att vissa personers missbruk är svårare att ta sig ur än andras. Det jag försöker lyfta fram är att vi oavsett detta alltid har ett eget val. som tidigare nämnt är sällan det fysiska beroendet den stora boven, det mesta sitter i vårat eget huvud. Det fysiska har vi förvisso liten kontroll över, men även denna biten är något med viljans makt kan överkomma.

min kritik handlar mer om sjukdomsbegreppet och aa/na filosofin än utvecklandet av beroenden (även om jag anser att dessa beroenden är underställda vår egen vilja). Jag kritiserar också synen på dessa beroenden som en livstidsdom - once a drunk always a drunk - och menar att en "alkoholist" utan tvekan kan förändra sitt liv på ett sådant sätt att denne kan börja bruka igen. Här bör ja väl kanske som en kommentar nämna att jag identifierar olika typer av missbruk, lite grovt från de som ytterst handlar om substansberoendet till de som är indirekta utlopp för orsaksfaktorer som har rätt lite med drogen i sig att göra. Olika beroenden kräver självklart olika lösningar och personer som utvecklar missbruk av den första typen tycker jag borde passa sig för alla likartade substanser i fortsättningen, medans de som lutar mer åt andra hållet inte löper samma risk om dom lyckas förändra sina liv till de bättre :)

Jag måste erkänna att jag blev både ställd och förvånad. Det är ju inte varje dag man får en hel livssyn ställd på sin spets så där. Jag har blivit diagnostiserad utvärderad rehabiliterad av en uppsjö läkare psykologer terapeuter genom åren och det är aldrig någon som lagt fram det så.

Kom igen nu namedroppa några referensarbeten.

ser ärligt talat ingen vinst i att göra det. svaren hittar du i dig själv inte hos nån 'kändis' som skrivit ett gäng böcker på området. Jag har också stött på samma gäng av specialister och såhär i efterhand har jag svårt att se vad dom egentligen har tillfört mig som människa. klart jag har väl visserligen dom att tacka för den insikt jag fått om vad jag faktiskt kan göra trots att de aldrig trodde på mig, men mer än så vettefan.

i slutändan handlar det om vad du har för syn på dig själv. Är du en människa styrd av faktorer utanför din kontroll likt en flotte på ett öppet hav eller står du vid rodret? Klart som fan det är jobbigt och svårt, men det betyder inte att vi inte kan.

som jag skrev i ett av mina första inlägg.
första steget mot förändring är att inse att du själv besitter allt du behöver för att förändras.
det är alltid svårare att ta ansvar än att inte göra det, men så länge du inte tar ansvar kommer du aldrig få kontroll över ditt liv. sök gärna styrka hos andra, men tro inte att du är beroende av dem, det finns ingen större kraft än dig själv.

Jag orkade inte läsa igenom tråden alls. men jag läste din huvudfråga.
Och det som jag själv trodde på i början av min tid inom AA som är det program där jag har hittat mitt tillfrisknande vet jag faktiskt inte riktigt vad det var. Jag hade bara en tro på att det fanns en kraft som var större än mig själv. För jag kunde inte kontrollera vädret, eller hur solen gick upp eller ner själv. det var en kraft större än mig själv som var i arbete där. Idag efter att jag fått ett fantastiskt tillfrisknande genom AA:s 12 steg så har den tron tagit sig uttryck genom en kristen tro, men det är absolut inget måste för någon inom vilket 12 stegsprogram man än tillhör. och det härliga med att ha gjort stegen i den ordning som det är tänkt med hjälp av en sponsor som har visat mig hur jag ska göra är att jag idag har kommit ifrån min självcentrering, mitt självförakt och mina skuld/skam känslor som jag dragits med i hela mitt liv. idag så tycker jag om mig själv precis som jag är och känner mig tillfreds med mitt liv. I mitt aktiva så hatade jag mig själv och tyckte att jag var det sämsta personen som någonsin levt i hela världen. Idag så ser inte min situation ut så alls, utan idag så mår jag bra, jag slår inte lika mycket på mig själv och jag vill vara till hjälp för personer som behöver min hjälp.
Om du vill veta mer eller har några frågor så får du mer än gärna maila till mig!
Lycka till!!

Kolla en annons från Google längst ner där man kan klicka om man har problem med missbruk, så tvärfett, så utomordentligt. Den måste reagera på keywords eller hur. Sen tänk vidare så SJUKT galet om nån stackars missbrukare där ute som är för blyg och omotiverad för att söka 12-stegs-program el. Minnesota själv, fast som sitter i sin källarhåla bakom dataskärmen och så läser han tråden, och så ser han den där Google-annonsen, och så klickar han, och ett halvår senare är han fri från drogerna, vilken DRÖM AV GULD när jag ser detta scenario framför mig.. Tänk om det blir så, TÄNK.. tänk bara OM..

En sak som är helt klar kring val är att man inte väljer att utveckla en beroendepersonlighet. Man väljer inte att födas in i en familj där man tuggar skam till frukost lucnh och middag. Man väljer inte omständigheter och man väljer inte att bli alkoholist. Det är jävligt orättvist och som beroende kan jag fan fortfarande vara lite bitter över att "du har inte valt det här, men det är ditt ansvar att ta dig ur det".


dreggelpaj:

Mitt sug beror oftast på att mitt liv blir ohanterligt. Alltså närhelst jag känner något, obehagligt eller behagligt så måste jag ta hand om mina känslor och vara medveten om dom. Jag blir sugen på droger när jag inte tagit hand om mig själv och lagt märke till vad jag känner.

Men sugen är inte så jobbiga längre. Jag vet vad jag kan göra åt det. Att träna, äta, knulla eller göra något annat brukar för mig vara att fly ifrån de istället för att ta hand om de..
Oftast går suget över när jag blir medveten om vad de beror på och kan göra något åt de som triggar de.

De kan tex vara att några räkningar har lagts på hög, samtidigt som jag har en konflikt med någon, samtidigt som jag har dåligt med pengar och utan att tänka på de går jag runt och är hungrig. Då får jag sätta mig ner, ta det viktigaste först och försöka lösa allt. Då går suget över..

Men jävlar vad jag älskar knark. Så är de bara. Kan inte tänka längre än en dag i taget.

En fråga, är du drogfri joda?

En sak som är helt klar kring val är att man inte väljer att utveckla en beroendepersonlighet. Man väljer inte att födas in i en familj där man tuggar skam till frukost lucnh och middag. Man väljer inte omständigheter

Jag menar att man inte väljer omständigheterna man växer upp i. Man kan inte skylla sitt beroende på det helt och hållet. Men de går inte komma ifrån att man utvecklas och formas under sin uppväxt och problemet är att man oftast utvecklar ett beroende redan innan man fyller arton år. Då man verkligen ansvarar för allt man säger och gör. På nåt sätt får man bryta för sin egen skull något som egentligen tvingats på en, beroendet.
Nu snackar jag inte bara om knark utan andra saker också som jag fan har märkt kan vara minst lika jobbigt som att ha ett drogmissbruk.

Det är en sak som jag märkt väldigt tydligt nu i drogfriheten att jag är så jävla tvångsmässig i de mesta. Träning, sex och brudar är den nya aktuella ångestkällan.

Asdöd
En sak som är helt klar kring val är att man inte väljer att utveckla en beroendepersonlighet. Man väljer inte att födas in i en familj där man tuggar skam till frukost lucnh och middag. Man väljer inte omständigheter och man väljer inte att bli alkoholist. Det är jävligt orättvist och som beroende kan jag fan fortfarande vara lite bitter över att "du har inte valt det här, men det är ditt ansvar att ta dig ur det".

Lifes a bitch men vi har fortfarande val att göra som leder oss på olika vägar genom livet. Klart det finns faktorer som gör val svårare och lättare (se det jag skrev om den hemlöse missbrukande tex) men det betyder inte att valen inte finns, bara att de är svårare att göra. Ingen väljer att födas, men från den dagen vi föds har vi ett ansvar för våra liv oavsett om vi tar det eller inte. Antingen lägger vi oss ner och dör eller så kämpar vi ännu mer i livets uppförsbackar. Klart ingen rakt av väljer att bli missbrukare, så naiv är jag inte, men samtidigt har vi i slutändan endast oss själv att "skylla" (tror inte på skuld överhuvudtaget, endast ansvar). Jag har inga problem att förstå varför folk som har det svårt börjar punda, men det betyder inte att de inte har "valt" det. Jag har inga problem att se hur missbruk och yttre omständigheter sätter käppar i hjulen, men det betyder inte att de av egen kraft kan förändras.
i grund och botten handlar det om ansvar och missbruk som ansvarsflykt. Har man haft ett tufft liv så är det inte så mycket att göra åt (det förflutna är aldrig nått vi kan göra något åt), poängen är att på samma sätt som vi har ansvar för hur vi levt våra liv så har vi också själva ansvaret (och kraften) att förändra det om vi vill mer här i livet.

Men de går inte komma ifrån att man utvecklas och formas under sin uppväxt och problemet är att man oftast utvecklar ett beroende redan innan man fyller arton år. Då man verkligen ansvarar för allt man säger och gör.

Du har alltid ansvar för den du är oavsett om du är 5 eller 15, förstår inte riktigt varför man skulle skippa allt personligt ansvar innan man är 18. Du får skilja på mänskliga konstruktioner och mänsklig verklighet :) Annars håller jag helt med, vi formas av vår omgivning men vi har även där ett val att göra hur svårt eller lätt det än må vara.
--
vettefan om jag skulle kalla mig själv drogfri, jag är väl rätt svensson i det avseendet. skillnaden nu mot förr är att jag tar mer ansvar för att inte sätta mig i skit jag inte vill hamna i. Jag har inte lovat mig själv något däremot, det skulle jag aldrig göra, tror jag skulle förstöra mer för mig själv genom att göra det. Finns ingen mening att haka upp sig på framtiden mer än det finns nån anledning att haka upp sig på det förlutna. Den skönaste insikt jag kommit till var helt klart att "what if" är en meningslös fråga då detta "if" aldrig kunnat ske. Det var en skön knut att lösa :)

(jag tycker det du skrev till paj är praktexemplar på vad jag talar om förövrigt.)

Jag har läst det allra mesta, men jag har en fråga, är det inte så att vissa människor genetiskt kan ha en fallenhet för att få problem med alkohol.

Beroende som en term satt ur sitt sammanhang har jag alltid tyckt känns tvetydigt.

Vad är ett beroende egentligen? Vad innebär det att vara beroende av något, mat, vatten och sömn är ett beroende.

Men när slutar något att vara ett beroende och tar formen av något som kroppen önskar oavsett hur stark kroppens önskan är?

Är det så att en heroinist i slutändan dör om den inte får sitt heroin? (har ingen som helst koll angående detta det är därför jag skriver det som frågor)

Sen har jag även funderat på det här med behandlingsmetoder. Vad innebär det rent konkret att man först måste erkänna sig själv som EN alkoholist eller EN narkoman. Att erkänna sitt problem och sitt tillstånd behöver väl inte gå hand i hand med det?

Skillnaden jag tycker mig kunna se är att om en person har en genetisk fallenhet för att få problem med alkohol så kan personen i fråga kallas för nykter alkoholist EFTER ett missbruk, men du kallas inte nykter alkoholist INNAN ett eventuellt alkoholmissbruk även om du är 100% medveten om att du med all sannolikhet kommer att få problem om du dricker.


På samma sätt menar jag angående t.ex. heroin, alla människor skulle i så fall vara potentiella nyktra narkomaner eftersom alla människor skulle bli bereoende av heroin vid ett bruk.

Därför kan man fråga sig om det BARA är något sunt att behöva se sig själv som en nykter alkoholist.

Kan inte det riskera till att fördröja ett erkännande hos en individ med svåra alkoholproblem? Om alla personer innerst inne vet att det ses som något fult att vara en alkoholist oavsett om man är nykter alkoholist eller inte känns det som att det skulle kunna bidra till att man skjuter upp handlingen i form av att söka hjälp.

Sammanfattningsvis menar jag att ju mer samhället applicerar på ett problem som alkohol desto svårare verkar det vara för individer att söka hjälp.

OBS!!! det jag nu har skrivit är endast idéer och tankar kring detta, jag har ingen som helst kunskap inom området.

Alex Adiels
är det inte så att vissa människor genetiskt kan ha en fallenhet för att få problem med alkohol.
Så är det nog. Låter rimligt.

Är det så att en heroinist i slutändan dör om den inte får sitt heroin?
Nja, i slutändan dör vi ju alla såklart. Men nej, heroinisten dör inte även om avtändningen knappast lär vara någon dans på rosor. Alkohol är förövrigt en av de farligaste drogerna när det gäller komplikationer vid avslutat intag.

Skillnaden jag tycker mig kunna se är att om en person har en genetisk fallenhet
mja, tror inte den genetiska variationen är stor nog för att motivera en sådan diagnos. sen har jag inget problem med "nykter alkoholist" etc. i sig, endast synen på detta som ett evigt oföränderligt tillstånd. Enda skillnaden för mig på en nykter och full alkoholist är att den senare har druckit alkohol. jag tror inte att förändringen tar stopp där utan att vi kan fortsätta och förändras och sluta vara alkoholister vare sig vi är nyktra eller fulla (och självklart också kunna bli det igen).

Därför kan man fråga sig om det BARA är något sunt att behöva se sig själv som en nykter alkoholist.
enligt mig är det knappast det, snarare tvärtom. men mer genom den ansvarsflykt som sjukdomsbegreppet medför än något annat. i de fall, som jag tror är många, där missbruket mer är ett resultat av bakomliggande psykiska faktorer känns det rent felaktigt också. enkelt beskrivet: om jag dricker för att döva smärtan, är det då alkoholen som driver mitt missbruk eller mitt sätt att vara?

Har ingenting att tillägga, bara en komplimang till att det tänks här inne. bra frågor och vettiga svar.