Matematikens natur
Om man ser på matematiken ur ett filosofiskt perspektiv kan ställa många frågor. Är det en abstrakt värld som existerar parallellt med vår fysiska värld eller är det en mänsklig konstruktion? Jag är av den åsikten att matematiska samband och regler är något man upptäcker, likt en utforskare upptäckte nya värdsdelar förr i tiden. Matematiken är alltså en perfekt värld där det inte förekommer några som helst paradoxer. De paradoxer som förekommer inom matematiken beror på vår okunnighet.
Exempelvis:
2*x + x = 5*x
2 + 1 = 5
3 = 5
Detta kan ses som en paradox vid ytan men man ser ganska snabbt att x = 0 i detta fallet och man får naturligtvist inte dividera med 0. Applicera nu detta på en mycket mer komplex och större skala. Detta kan alltså vara en förklarning till de "paradoxer" som förekommer då vi egentligen inte vet alla regler som gäller. Exempelvis har vi "nu" kommit till insikt om att om man dividerar med 0 så blir det konstigt.
Min tankegång är alltså aningen platonistisk då jag anser att matematikens värld är motsvarigheten till Platons idévärld. Det är trots allt lite märkligt att matematiken fungerar för att kunna förklara vår värld. Det verkar kanske inte så konstigt om Per ger Olof ett äpple så att han får två och att 1 + 1 = 2. Men då kan man ta exemplet om komplexa tal som man några århundraden efter dess upptäckt kom till insikt om att det var tillämpbart inom fysiken.
Frågeställning: Vad är matematik?