Anser ni att man kan vara dömd som narkoman?

Håller på att skriva ett projektarbete om precis detta... har snackat med lite folk och även jobbat inom rådgivning för narkomaner och alkolister jag skulle säga att ofta... absolut inte alltid men ofta blir barn som växt upp med föräldrar som missbrukar så brukar det leda till att dom själv går samma väg...

Man brukar ju säga en gång missbrukare alltid missbrukare, det stämmer tyvärr

Hoppas det gav dig något iaf!

Antingen växer väl barnet upp och blir missbrukare eller ser på sina föräldrar och tänker "usch, så där ska jag aldrig bli" och avskyr det istället.

Schri P3

Precis, men oftast det första faktiskt

Är barns till missbrukare så därför jag undrar vad folk har för syn! kan säga att vi är 4 barn i vår familj bestående av en fd horsare och en tjackare och alla är vi rena. min syn på det hela är att allt beror på har startkt psyke man har, ger man sig ut i livet med tankar om att man är dömd att leva som narkoman/alkolist så är det klart man har lättare att bli det. därför tycker jag att det är onödigt att folk ständigt påpekar hur stor chansen är att man slutar upp på gatan då det gror in i huvudet på en som fan. skulle varit intressant att testa att sätta in ett antal spädbarn till narkomaner i "normala" familjer för att se vad resultatet blir

Japp, det har nog mycket med psyket att göra.

jag tror att det sociala arvet är en stor bidragande faktor, men inget är ju skrivet i sten.

"skulle varit intressant att testa att sätta in ett antal spädbarn till narkomaner i "normala" familjer för att se vad resultatet blir"

jag tror risken för att missbruket skulle fortsätta hos de barnen skulle minska rejält.

Misery_chick  

jag var femton då dom sluta och min äldsta bror var 19. vi har alla hållt på med droger och testat men ingen av oss fastnade. men om man säger så här, om föräldrarna slutar då man är cirka 5-6 år och man inte riktigt förstår vad dom håller på med, borde inte chansen vara minder att man börjar då med föräldrarnas varningar och historier?

talförd P78

jag vet inte.
beror väl på massa saker, till exempel hur man är som person, hur föräldrarna pratar med en om det, vad för folk som rör sig i huset föruom päronen, och hur de betedde sig innan de blev rena.

finns ju inga rätt eller fel om hur det där är. men i de flesta fallen som jag har sett så har det blivit samma vägar som föräldrarna sorgligt nog.

även om barnet inte kommer att bli narkoman så är risken ganska hög för att barnet skall utveckla ett så kallat medberoende vilket kan vara minst lika destruktivt rent själsligt som ett liv på jonk och gräddsifoner.

Vad är då medberoende då jo jag saxar från nätet.

• De förnekar sanningen: Familj och vänner ägnar mycket tid och energi åt att dölja alkoholistens problem. Att framföra ursäkter till arbetsgivare, arbetskamrater, vänner, andra familjemedlemmar och släktingar för dåligt uppförande har en stor del i detta förnekandemönster.
• De "agerar ut" problemet: De flesta av de närstående till personer med allvarliga alkoholproblem använder till slut någon form av utagerande. Att utagera är en psykologisk term för det impulsiva, omogna och ibland gravt ansvarslösa beteende som en person tar till för att klara av inre känslomässig stress. Att dricka tillsammans med alkoholmissbrukaren är i själva verket en form av utagerande. I senare stadier börjar den fientligheten som konflikten förorsakat ta sig uttryck i mer negativa aktiviteter, som högljudda gräl och fysiska angrepp.
• De predikar bättring: De flesta människor som lever med en alkoholmissbrukare försöker till slut ändra på personen i fråga eller få denne att bättra sig. De kan ofta utkämpa denna strid i månader, år eller till och med hela livet i tron att "allt kommer att bli bra om jag bara kan få honom eller henne att sluta dricka". Tyvärr resulterar detta ofta i att alla blir förlorare. Ju mer man anstränger sig att förändra en människa med alkoholproblem, desta större motstånd gör han eller hon. Alkoholisten blir ursinnig över alla predikningar och allt tjat, och bestämmer sig vanligtvis för att dricka ännu mer.
• De blir isolerade: Redan några månader efter att ett allvarligt alkoholmissbruk uppkommit, påbörjas ett succesivt avskärmande från vänner, familj och samhälle, även om det kan ta år innan man förstår vad man håller på med. Allteftersom alkoholistens problem ökar, minskar instinktivt den anhöriges kontakt med grannar och släktingar för att undvika skam och pinsamheter.
• De ger upp: Efter att ha levt ihop med en kronisk alkoholist ett antal år kommer de flesta människor in i en depression. Livet har blivit en ständig börda med få, om ens några, ögonblick av äkta glädje och trivsel. Apati, olust, fysiska krämpor och kronisk trötthet blir de kroppsliga uttrycken i denna process.

vill du veta mer s finns det här och här

"Barn gör inte som föräldrarna säger - de gör som föräldrarna gör"

Gewan P23

Stämmer i väldigt många fall, dock inte alla :P.

Lulln P17, så gott som. när man är liten lär man sig genom att härma andras betéenden, grundläggande psykologi. speciellt dom man har i sin direkt omgivning, som ens föräldrar..

i vilket fall så är risken att ett barn börjar missbruka säkert en aning större om föräldrarna gör det. men det kan lika gärna få en tvärtom effekt. där barnet/n börjar avsky droger istället, och aldrig ens provar... 50/50 de där. det beror på hur föräldrarna betéer sig när dom brukar drogerna helt enkelt

Skriver såhär... Klart att inte alla missbrukarbarn börjar missruka. En del finner någonstans styrkan att låta bli. Dock är det många som sorgligt nog "faller dit". Är själv dotter till en missbrukande herre. Hade inte direkt någon kontakt med honom. Såg honom ganska ofta när jag var 10/11 år. Han påstod till mamma att han ville komma in och träffa mig (på lyset). Morsan släppte in honom då hon ville att jag skulle bilda en egen uppfattning istället för att hon skulle "prata skit" om honom. Ofta stannade han inte länge innan mor ringde polisen så de fick hämtade honom, det han egentligen ville var att dreggla på mor min *urk*. Före 10 så bodde vi inte i samma stad & jag träffade honom alltså inte då.  Jag har alltså inte sett honom så mycket. Han dog dessutom när jag var 12 (söp ihjäl sig). Trotts detta har jag många gånger fått vara stark & inse att jag "fallit dit" så gått som. Har fått tömma alkoholförådet och säga till migsjälv ... "ingen alkohol på något år nu" för annars hade jag varit där han är. På det viset har det varit hela mitt vuxna liv. Så hurvidare man klarar sig undan missbruk för att man inte växer upp i det... det stämmer nog inte helt.
Slutledning... Nej man blir inte automatiskt missbrukare för att föräldrar är det.
Den innre styrkan är vad som avgör hur det går (det tror jag 100% på)

Eller så har missbrukar pappan slagit,skrikit och förnedrat honom sålänge han kan komma ihåg så han tänker att han aldrig ska bli som honom och låter bli droger.

Eller så måste man knarka för att ens orka gå hem

Jag skulle vilja säga att jag inte tycker man kan bli dömd till att vara narkoman över huvud taget. Jag anser inte att det borde vara lagstiftat. Man borde inte kunna straffas för att använda ett preparat.

Förövrigt nej på båda dina frågor.

Att utagera är en psykologisk term för det impulsiva, omogna och ibland gravt ansvarslösa beteende som en person tar till för att klara av inre känslomässig stress.

precis! Det är då man kan bli en laglig missbrukare och få amfetamin utskrivet. Det enda som behövs göras är att befinna sig i en skolmiljö där lärare kan slå larm om ADHD.

Negative,
Håller med helt! Fri Vilja borde vara en prioritet förfan!
Iaf när det gäller ens egna kropp.. vill jag experimentera med min verklighetsuppfattning bör jag få göra det på egen risk. Förutsatt att jag inte låter någonting negativt gå ut över någon annan. Skulle jag tex "tappa kontrollen", få en blackout, lr nått liknande, och sedan skadar någon annan, då bör jag bli straffad i enlighet med den skada jag åstadkommit.. uttöver det bör jag ha rätten att avgöra om jag ska få äta vad Jag Vill, när Jag Vill & hur Jag Vill!

Askin,
Amfetamin går inte att få utskrivet i sverige längre tyvärr :) Du menar säkert Ritalin/Concerta? som innehåller substansen metylfenidat, som Inte är amfetamin. Det är ett liknande centralstimulerande ämne visserligen, men det är inte samma sak för de ;)

app app app herr pusherman :)

VAAA äre sant, fan va fett! :D Skumt att jag aldrig har hört talas om den medicinen :S
Well, vem behöver kopior när man lika gärna kan använda det riktiga ;) som jag råkar har gjort just nu ;D

Enligt Fass.se som är den svenska databasen över mediciner så finns inte varken Läkemedlet Metamina med, och inte heller något annat som innehåller vare sig Amfetamin eller Dexamfetamin? Så hur får man tag på nått som inte finns? :D
Visst, enligt WIKIPEDIA så finns det, men det kan vara vem som helst som har skrivit det där, det är ju hela poängen med Wiki systemet ;)

Man brukar ju säga en gång missbrukare alltid missbrukare, det stämmer tyvärr

Det där får du ju gärna utveckla dock? Visst har en missbrukare alltid risken hängande över sig att trilla dit igen, men det finns ju tonvis med exempel på människor som blivit helt rena efter ett halvt liv av missbruk och därefter inte rört skiten under sin resten av sitt liv?

en vän berättade igår om nån lirare som hade börjat skjuta amfetamin intravenöst när han va 14. idag va han 60 nånting och hade vart ren i 8år.. snacka om att gå miste om hela livet. bara nyttja droger dagligen, inte göra något annat öht. kan fan inte ens föreställa mig hur jävla värdelöst det måste vara och bli ren när man har missbrukat i så stor del av sitt liv. lixom, börja jobba vid den åldern? bli en "ansvarsfull medborgare"? bli en del utav "samhället"? :S
verkligen..

Nej det kan definitivt inte vara någon hit... väldigt deprimerande med folk som fastnar i missbruk, helt klart.

det enda vi är dömda till här i livet är att leva.

Ja det tror jag. Inte bara genom sociala arv, d.v.s. om man sett föräldrar eller nära leva i missbrukutan även i viss mån genetiskt. Forskning tyyder på det och mina egna erfarenheter bekräftar en del

det må vara så att ett barn till missbrukare löper större risk att bli missbrukare själv. men det man bör ha i åtanke är att orden "risk och chans" bygger på statestik, och statestik är ren lögn och tar inte hänsyn till indivdualitet. alltså, kan man aldrig, och jag menar aldig dömma någon, för att dömma någon är att tro blint på statestik, alltså tro blint på en lögn.

forskning i ämnet innefattar till största delen statestik.

STATISTIK FÖR HELVETE

Beror ju helt på din egen inställning till det.

Jag har funderat på det där då jag själv har junkies i släkten. Om båda ens päron snubblar in på heroin av en slump kan det inte säga särskilt mycket om ens gener. Jag menar att generna kanske är dom bästa trots att föräldrarna missbrukat, det kan ju bero på slump osv.

dewilicious P20, precis. alla vetenskapliga undersökningar hittils där dom har försökt hitta "missbrukar gener" å allt vad dom kallar det har motbevisats varje gång. även om dom ofta verkar lovande och trovärdiga till en början..

vad som skulle vara intressant är om dom undersökte mer angående just det här är om missbruk av droger förändrar ens genetiska uppsättning permanent, och framförallt om förändringen sen påverkar hur ens barn kommer att bli. om dom har större/mindre tendens att fastna i missbruk sen osv.
samt om sporadiskt kontrollerat bruk (inte missbruk dvs) förändrar en såpass att generna förändras, och även om det i sin tur leder till en förändring i hur ens barn skulle bli.
lär nog tyvärr vara svårt att undersöka en sån sak i dagsläget dock.
även om dom tex skulle undersöka ens förstfödda barn (och om man då aldrig hade provat droger öht), och sen undersöka ens nästa barn (om man efter första barnet skulle prova droger/börja missbruka droger) men resultaten av det skulle nog inte bli särskilt exakta endå eftersom det är såpass mycket annat som spelar in också :S
men en sån undersökning skulle kanske kunna påvisa nån typ av gemensam genetisk förändring, om en sån förändring öht existerar ens då...

Misery_chick F25

Växte du upp bland missbrukare?

Jag har missbrukare av olika slag i min familj och släkt i flera led, jag märker av såna tendenser hos mig själv men tror att med rätt val och medvetenhet så äre nog all good. Eller jag är rätt övertygad om det.

Jag vet inte riktigt hur det ligger till.
Men vad jag har hört och läst, så är det iallafall vetenskapligt bevisat att ett barn som har föräldrar eller släktingar som är eller har varit narkomaner har barnet lättare till att få ett beroende, och om man redan har ett beroende är det mycket lättare att få ett till beroende.
Jag har haft diverse olika beroenden, jag har varit drogberoende, när jag blev av med det beroendet ersatte jag det med alkoholberoende och Sexberoende.. Det har jag tagit mig förbi nu iallafall.. men lider av ett annat beroende just nu: Jag är Socialtberoende. Vet inte om några av er vet vad det är men jag är helt enkelt beroende av att ha folk omkring mig,
när jag är ensam får jag ångest och lider av panikångest osv..
Kämpar för tillfället med att bli av med det beroendet också! :)

jag har växit upp med bägge minna föräldrar och dom är pundare bägge två, amfetaminister allså, och ja det själv klara valet för mig blev ju att jag med blev det jag gick på amfetamin i 7 år men har varit ren i 11 månader nu skönt som fan......det sjuka blir normalt....

Ingen som överhuvudtaget reflekterar över implikationerna en sådan inställning medför? (av de som menar att vissa är dömda att bli missbrukare). Ökade risker osv framstår som uppenbart av flera olika skäl, men dömd - nja, då tycker jag man är ute på tunn is.

vad som skulle vara intressant är om dom undersökte mer angående just det här är om missbruk av droger förändrar ens genetiska uppsättning permanent, och framförallt om förändringen sen påverkar hur ens barn kommer att bli. om dom har större/mindre tendens att fastna i missbruk sen osv.

ditt genom kan inte förändras på det sättet