Uppväxt / känslor

Tillbaka till forumet


Borttagen 2008-03-22 01:35	Uppväxt / känslor Jag vill höra lite åsikter kring vad ni tror är bäst för ett barn, vad prioriterar man i första hand. 1. Att det får en värdig uppväxt med en god utveckling, omgiven av kärleksfulla människor där man lär barnet saker och ting som den behöver för att komma vidare i livet och klara sig i skolan osv. Man hittar på roliga saker och ser till att hon har det bra, vad gäller näringsrik mat, god hygien osv. Man älskar barnet och visar ömhet. Den som fyller den här rollen kan t.ex. vara mostern, för mamman till barnet är dött. ELLER 2. Att den växer upp hos pappan som den hellre oftast VILL vara hos fast som inte är bra för henne och kommer sätta stora spår för henne i framtiden och som barnet så småningom kommer börja känna av. Denna förälder dricker dessutom ofta och ser inte till att hon lär sig saker och ting (intellektuella utvecklingen), behandlar denna 6-åring som en bäbis, ser inte efter hennes hygien, visar knappt någon kärlek. Oftast vill barnet vara med sin pappa men den uppväxt hon får där är konstaterat inte bra. Ska man prioritera barnets känslor NU eller ska man prioritera den goda uppväxten? Vad väljer man i första hand? Hur resonerar ni? Vilket val ger mest konsekvenser för barnet i framtiden tror ni? Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
Borttagen 2008-03-22 01:43	frågan är vinklad så att den är självklar.. "ska man göra det som är bra för barnet eller det som är dåligt".. eeeeh.. men antar att det är personligt för att bekräfta dina handlingar som goda.. stämmer det som du lägger fram det så är ju nr 1 the way to go.. sedan är det nog viktigt att låta barnet träffa sin pappa mycket ändå om barnet känner ett behov för det (vilket de nog alltid gör).. är pappan helt hemsk så ska det ju inte bo där alls men funkar han hyfsat så kanske varannan vecka är bra, kanske kan han hålla ordning på sig såpass ofta.. såna här frågor är alltid individuella och tycker man måste ha rätt mycket insikt i den enskilda situationen för att avgöra helt rätt.. får barnet aldrig träffa sin pappa kommer det ge djupa spår och det kommer väa upp och inte tro på era berttelser tror jag.. bättre att låta det uppleva det till viss del men såpass att det altid är tryggt.. de är inte gjorda av glas, överbeskydd skadar mycket det med.. Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
mantis 2008-03-22 09:59	Jag tyckte också det här värkar vinklat. Så mycket att jag inte riktigt kan svara. Men även om barnet inte kommer bo hos sin pappa så måste du låta henne få träffa sin pappa ofta om hon vill det.
Borttagen 2008-03-22 12:21	Här kommer lite "åsikter och trossaster". Oroa dig inte för framtiden. Prioritera barnets känslor "nu"? Prioritera dem inte framför dina egna.. Det är "den goda uppväxten". Sluta rangordna känslor i värdighet/ovärdighet, du kan omöjligt veta vilka av dina "val som du väljer inför ditt barn som ger mest konsekvenser för framtiden". Bland annat därför att framtiden aldrig kommer. Denna förälder dricker dessutom ofta och ser inte till att hon lär sig saker och ting (intellektuella utvecklingen), behandlar denna 6-åring som en bäbis, ser inte efter hennes hygien, visar knappt någon kärlek. Känns kanske lite olämpligt att "skaffa barn" om snubben är alkolist? Denna förälder kommer iallafall fortfarande att lära barnet mycket genom sitt beteende. Den kommer lära barnet (beroende på hur "ofta" den dricker) genom sina handlingar om alkolism, "uppfostran", kärlekslöshet osv. Den som fyller den här rollen kan t.ex. vara mostern, för mamman till barnet är dött. Kul att du kommer att tänka på mostern i första hand efter moderns död. Är fadern alkolist så blir det jobbigt för barnet i vilket fall. Nu har inte jag växt upp med en alkolist men farsan har det. Föräldrar är vanligtvis mer intresserade av vem barnet borde vara än vem barnet är.. Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
Charlez P49 2008-04-03 22:42	Seriöst, skärp dig..
Borttagen 2008-04-04 12:47	Charlez P30 Jag? Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
talförd 2008-04-14 21:01	Kan se det så här! växte upp med en mor och far som var narkomaner, med andra ord ingen vanlig uppväxt. folk och soss har suttit och tyckt synd om mig för att jag inte fick en kärleksfull och vanlig uppväxt men nu som i stort sett vuxen skulle jag aldrig vilja ha en annan. det lärde mig dels hur trasiga människor fungerar och fick mig att veta att livet inte är en dans på rosor då jag fick sköta min matning och tvätt själv sen barnsben. visst jag kanske bara hade tur som lyckades men en svårare uppväxt var väldigt givande för mig. som en skottsalva i luften skjuten av en berusad fillipinare!

Tillbaka till forumet