Gud- En egotripp?
Jag fick en idé igår, eller kanske snarare en ny uppfattning. Den handlar om ett visst synsätt på Gud ur en icke troendes ögon. Jag har själv inte troende och har alltid resonerat att Gud på något sätt ger människor förklaring/ tröst/ lösningar... Ja ni vet, allt det där som man vanligtvis förknippar med religion. En världsbild, ett sätt att se saker och ting på... Att det finns något som är större än oss själva, något heligt. Även fast jag inte är troende kan jag förstå varför folk är det, så kan man säga.
Vet inte varför, men igår kom jag och tänka på tro och Gud på ett nytt sätt. Om man tänker att bibeln är en slags berättelse, en saga som är baserad i författarnas huvuden och inte har nån verklighetsförankring mer än att personerna som nämns har existerat. Varför skrivs det då om en Gud?
Man kan anta att Gud är en slags hyllning till människan, att författarna vill påvisa människans skönhet( även världens) genom att skapa en Gud som i sin tur skapade människan. Att vi är så kompliserade och underbara att det måste finnas en skapare. Genom att skriva om en Gud upphöjer vi oss själva över övriga djur. Gud är alltså en egotripp skapad av människan själv.
Jag säger inte att det är så eller att jag tror det är på det viset. Det är bara en intressant tankegång jag hade.
Ursäkta att formuleringarna blev väldigt dåliga, mina tankar var klarare för mig igår men i korta drag:
-Se bibeln som en saga skapad av människan
-Vad är syftet med att ha en Gud av författaren?
Någon som tänkt på något liknande sätt?
http://www.myspace.com/noodlestyle
|