Vår "västerländska humanism" och "kristna tradition"?
Jag är för närvarande lärarstuderande och har därför ofta att göra med de läroplaner som behandlar för-/grund-/gymnasieskolan. Av allting som står i dessa dokument finns det speciellt en mening som jag finner störande:
Skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla och hos eleverna förankra de värden som vårt samhällsliv vilar på. Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande.
- Lpf94 s.3
Är det bara jag som anser att meningen, markerad med fetstil, känns smått föråldrad idag? Jag får även känslan att de som stiftat läroplanen ser på "vår västerländska humanism" som förmer än den humanism som förvaltas inom andra kulturer. Finns det överhuvudtaget en specifik västerländsk humanism? Säger inte det stycket även att alla elever faktiskt ska indoktrineras i värden som har sin "grund" i den "kristna traditionen"? Hur väl lyckas skolan med sin uppgift att fungera som en mångkulturell plattform här egentligen?
Med tanke på hur mycket det står om alla människors lika värde och rättigheter i läroplanerna så känns den fetstilta meningen helt enkelt malplacerad. Kanske är det helt enkelt jag som feltolkar den.
Illumination is not reached by visualizing the light, but by exploring the darkness.
|