Vad skiljer sig mellan en vän och en partner?

Partner in crime? 

Nej men det e väl en stark dragningskraft där man vill vara med den personen så gott som hela tiden och klarar av det, verkligen blottar sig för personen och kompletterar en. Även då sexuell attraktion, både psykisk o fysisk...

En polare kan ju va i princip vem som helst brukar väl ofta grundas på liknande värderingar, humor intresse o gemensamma minnen... 

en vän är man ju inte kär i?

Det r juh så att människan attraheras av personer som har stora likheter med sig själv. Alltså kankse inte direkt att båda tycker om fotboll.. Utan det kan juh  vänner oxå ha.. Utan mer hur personen ser ut. Alltså man blir förälskad i en person som liknar sin spegelbild. Och juh Mer den andra liknar sin nästa dessto större chans är det att dem blir kära.Eftersom människan i sig är egocentrisk. Vännerna man har behöver inte ha denna egenskap.

Där av uttrycket att man blir kär i sin mor/far.
 
Sen är det juh hur man luktar. Undermedvetet så känner  vi lukten av en person som har ett bra immunförsvar. Kankse låter lite skumt men så är det. Man säger att det är 6 olika sådana staplar av immun. Personer som du anser luktar bättre än andra. Har 6 st som är olik dina 6 st. Alltså är det en större chans för erat barn ska få dem bästa.

Det är några saker som jag vet är skillnad.

Sedan beror det på hur man är uppbyggd rent kroppsmässigt. Men det behöver juh inte vara en egenskap till att man blir kär utan mer av attraktionen. Då kvinnor blir attraherade av starka män är för att dem "ser" hur sina barn kommer att se ut. Det vill säga Starka och friska. Samma är det för mannen Stora bröst = mycket föda till kidden. Stora höfter bra barnföderska.


Man är bara berusad av kärlek runt 1år 6 månader.. Vissa längre andra kortare.  Då det tar ett visst antal dagar/veckor att bli gravid. Sedan skall mannen beskydda kvinnan med barnet 9 mån + några extra månader. Då barnet är vekt. Sedan så släpper detta rus och man har antingen blivit väldigt bra vänner eller håller på att skaffa sig nya barn. Annars så bombas kalaset.

Om man är hetero eller homosexuell och är vän med en av det kön man inte attraheras av så är ju det en skillnad mellan vän och partner.

båda är kärlek, bara det att det är olika typer av kärlek.

en partner delar man ju liv med på ett annat sätt. vänner tycker man ju om så mycket just för att man inte behöver umgås så ofta:)

Vem säger att man måste umgås mer med en parter en än vän? (distansförhållanden etc.)
Vem säger att man inte kan attraheras av en vän? (KK etc.)

Hehe en KK handlar väl mest om sex o att man e osäker på att ha det monogamt med andra ord " jag gillar dig men inte tillräckligt mkt för att ge dig ex´klusiv tillgång till mitt könsorgan eller att jag inte vil öppna mig/ dela någonting med dig"

Skulleru sätta på en riktig polare? Nej. KK är väl med andra ord bottenskrapet av vad en relation kan vara. Och distansförhållande är väl mest ett andrahandsval... En del kanske gillar det men dom vill nog inte heller ha intensivt umgånge med någon över huvudtaget...

jag säger det. skapelsens krona även kallad, dvs jag har aldrig fel.

hiccory P22

Hehe en KK handlar väl mest om sex o att man e osäker på att ha det monogamt med andra ord " jag gillar dig men inte tillräckligt mkt för att ge dig ex´klusiv tillgång till mitt könsorgan eller att jag inte vil öppna mig/ dela någonting med dig"

Jag har haft KK-förhållanden som har varit mer ändå. Alltså en vänskap som har utvecklats till även en sexuell relation, samtidigt som den har förblivit vänskaplig. Det har fungerat finfint, till någon part har skaffat sig ett fast förhållande. Så det som skiljer en parter från en vän måste, iallafall för mig, vara något mer än det sexuella.

Skulleru sätta på en riktig polare? Nej. KK är väl med andra ord bottenskrapet av vad en relation kan vara.

Ja, några av mina närmaste tjejkompisar har jag haft sex. Till det bör sägas det är några av mina absolut närmaste kompisar. Och vad man ser som "bottenskrap" är nog, också det, personligt. För mig har inget av mina KK-relationer varit något som jag sett som "bottenskrap", tvärtom.

Och distansförhållande är väl mest ett andrahandsval... En del kanske gillar det men dom vill nog inte heller ha intensivt umgånge med någon över huvudtaget...

Precis; "En del kanske gillar det". Tycker det är allmänt dumt att sätta normer över hur olika relationer ska vara utformade och vilka rubriker man sätter på dem. Så jag skulle inte vilja sätta kriteriet att man träffar en parter mer än en vän, det var min poäng.

Det handlar ändå om en viss "distans" innom dom förhållandena yes or no? Men I get your point, och håller absolut med dig om att sex bara är sex och att allt e personligt osv...

Men du fattar också att en hårklyvning av relationsbetäckningar får dom som vill sätta titlar o dra isär saker som KK och "fastrelation" i underläge mot dom som säger "finns det nått som egentligen är kärlek?" Eftersom ALLT är personligt. Jag har redan sagt min def o den handlar inte bara om en känsla av gemenskap o sex...

Utan ett speciellt band som två personer har, man kompletteras av varandra på ett speciellt sätt... Sen pallar jag inte dra mer personliga upplevelser eller klyschor om vad "kärlek" är men jag tror u get my point också. Men precis som med annat som framkallar starka känslor så har det nog mkt med egoism att göra hur bra den personen får en att må... Vilket ofta leder till väldigt dåliga sidor av samma mynt...

Jag tror att jag förstår vad du menar; att man har en större "distans" i en relation som inte är ett uttalat förhållande. Ungefär så? Isåfall håller jag absolut med. Eftersom man vet att den sexuella relationen troligtvis inte kommer bevaras om någon part går in i ett annat monogamt förhållande.

Det jag vill stryka är kriterier som "umgås mer än vänner" och "ingen sexuell attraktion" för jag tycker inte dem håller.

Visst tror jag fortfarande på kärleken, men vad som skiljer den från vänskapen tycker jag är en svår fråga som kanske är subjektiv och högst personlig.

precis... Sen tror jag den största kärleken e att älska allt o alla osv, allt dileva crap men det va nog inte det trådskaparn sökte efter utan snarare en defination, eller kanske just skapa en sån här diskussion...?


Vi kan göras oss riktigt cyniska o säga att kärlek e som allt annat bekräftelsebehov fast projikterat till en speciell människa.

Jo, visst ligger det nått i det. Alla vill säkert ha någon slags bekräftelse. Men jag tror också det är väldigt viktigt för människor att även ge bekräftelse och känna ärlig kärlek till någon annan person.

Jag skulle aldrig kunna finna mig i ett förhållande där jag endast blev älskad utan att känna att jag gav någonting tillbaks. Med risk att låta högfärdig; jag söker, och har större problem att hitta, någon att bli kär i än att hitta någon som är kär i mig. Jag värderar min kärlek till andra mer än den kärleken jag får.

Jo klart den ligger i att ge men som diskuterats i tidigare trådar så handlar det också om självbekräftelse, indirekt egoism.

Vilket inlägg menar du? Det som Cribbe skrev: "Utan mer hur personen ser ut. Alltså man blir förälskad i en person som liknar sin spegelbild. Och juh Mer den andra liknar sin nästa dessto större chans är det att dem blir kära.Eftersom människan i sig är egocentrisk." ?

Tror nog det kan ligga nånting i det där med likheten. Men då på ett grundläggande plan, så som värderingar och liknande, mer än det fysiska utseendet (som jag tror han syftar på?). Men även där tycker jag inte att det skiljer sig avsevärt från en kompisrelation.

CRIBBE X21
tycker inte att du ska presentera din hobbypsykologi som fakta hörredu...

man knullar inte med sin vän ^^... i regel i alla fall.

Anledningen till att jag skapade den här tråden är pga en vän som var kär i mig. När jag fick veta detta blev jag givetvis förvirrad och ville ta reda på hur pass intresserad jag var. Så. Då det var hundra mil oss emellan så pratade vi i telefon nästan varje dag i någon månad tills vi sågs. Fick känslan av att det inte stämde och sa att vi inte kunde vara något annat än vänner. Det hela resulterade i att vi bröt kontakten totalt efter en tid, då "vännen" inte kunde acceptera det. Men innan vi bröt totalt så frågade jag varför inte min vänskap skulle duga tillräckligt för att min vän skulle ha kvar mig i sitt liv. Om det rent sexuella så pass viktigt att jag inte dög på något sätt alls. Jag fick som svar att min vän inte tyckte att det bara var det sexuella som skiljde vän och partner åt, utan att det handlade om vad man delade med sig utav och att min vän då delat med sig "för mycket". Exakta orden kommer jag inte ihåg, men det var åt det hållet...

Först höll jag inte med min vän, men nu vet jag inte vad jag ska tro. Kanske handlar det hela om, som CRIBBE skrev, att man blir kär i sin spegelbild...Tror inte att det är en definitiv tolkning.

Det hiccory skrev om vänner är ju sant, att det inte krävs lika mycket av vänner...Men jag vet inte, vad är det man delar med sig av till en partner som man inte gör till vänner?

Som soaps tar upp, så är det precis det jag menar: det går ju att vara att ha sex och ändå vara vänner, även om jag inte agerar så.


Varför känner jag mig konfunderad...?

Och juste. Fler intressanta tankar om detta är välkommet. Blir verkligen superglad när ni whoaiter tar ämnet på allvar. TACK!

poängen med att skaffa en partner är väl i det långa loppet att leva ihop med någon som man kanske skaffar barn med, åker på semester tillsammans, firar jul och kanske har delad ekonomi. det är ju lättare att hitta vänner, men samtidigt lättare att dumpa dem också.

ahh värsta som finns bli kär i en kompis. framför allt om hon gillar någon annan.

soaps X23

Nej jag refferade till andra trådar helt enkelt för det här med människans drivkraft som it alls comes down to när man ska gå på djupet i nånting brukar hamna där i egoismen... Det där med spegelbild får han stå för själv

Rachel P22

Precis där kommer egoismen in, han/hon vil va allt för dig och vioce versa, starka känslor för dig, eller desperat o isåf blev just dom känslorna dom starkaste just då... 

Så äre inte med polare, det e en annan distans... Både psykisk o fysisk...

för mig är ett kärleksförhållande som en väldig djup vänskap
med ett gäng extra känslor .

ens partner är ju ens bästa vän.. men man har som sagt djupare känslor som gör att man är attraherad av personen och vill vara den nära på samma sätt..

bästa vän, älskare och livskamrat.

BountyBoo F27

precis.

Demento P21

Kollat på BBC dokumentärer. Finns 6 avsnitt Discovery The Human Sexes  Desmond Morris
även 4 avsnitt BBC Human Instinct - Robert Winston
3 stycken delar  BBC Human Senses - Nigel Marven

Så min hobby är iafall baserat på fakta.

Rekomenderar BBC´s produktioner.

hiccory skrev:
".. när man ska gå på djupet i nånting brukar hamna där i egoismen"

Som tur är kan egoismen ta sig olika uttryck, och då förhoppningvis som något positivt för andra och tredje part.

BountyBoo skrev:
"ens partner är ju ens bästa vän.. men man har som sagt djupare känslor som gör att man är attraherad av personen och vill vara den nära på samma sätt..

bästa vän, älskare och livskamrat."

Förstår inte riktigt vad du menar, men det kanske inte alltid är meningen med kärlek. Men du menar ungefär att ens parter är en vän som man är attraherad av och som man vill dela sitt liv med?

soaps
jag tror hon menar snarare nån som man är attraherad av och som som också blir en av ens bästa vänner blir en bra partner.

jag vet inte riktigt om jag tror på det här att vara vänner först, det måste ju vara lite stormigt och eldigt i början.

bperb
jag tror hon menar snarare nån som man är attraherad av och som som också blir en av ens bästa vänner blir en bra partner.

jag vet inte riktigt om jag tror på det här att vara vänner först, det måste ju vara lite stormigt och eldigt i början.




Så det viktiga är inte att jämföra resultaten, vän och partner, utan man ska titta på processerna och se vad som skiljer dessa åt?

Jag vet inte om jag håller med. Hur många gånger har man inte hört att folk har blivit kära i sina vänner? Tycks för mig vara ett ganska vanligt "problem". Det enda som skiljer en sådan väg, från den du förespråkar, är att det finns en risk att man förlorar mer, nämligen vänskapen.
För jag ser inte, både av egna erfarenheter och andras, att bara för att man "stormig i början" behöver inte det betyda att det slutar i en kärleksrelation, och det tror jag inte heller att du menar. Hur ofta gör det egentligen det? Iof slutar inte vänskapsrelationer så ofta i kärleksrelationer heller. men...
 Men det jag menar är att; jag tror absolut ett bra förhållande kan starta i en vänskapsrelation. Man har bara mer att förlora.

soaps X23

men hur fick du in att bli kär i en av sina vänner i diskussionen?

att säga att ens partner är ens bästa vän behöver ju inte betyda att man varit bff och sedan fått ihop det?

Misery_chick

Om du menar mitt senaste inlägg så var det mer riktat åt bperb.

soaps X23

jo jag såg det lite för sent sådär.
my bad.

En partner behöver ju inte alls vara ens "bästa vän", man kan vara tillsammans med någon som retar en fullkomligt till vanvett hela tiden men fortfarande älska denna och vara dennas partner. Den enda skillnaden mellan en vän och en partner behöver inte vara attraktion.
Ofta har folk olika kriterier för vad som utgör en god vän respektive en god partner. Attraktion är ofta anledningen till att det är så.

det kanske inte var riktigt så jag menade. en vän är nån som man gillar att hänga med, ha roligt ihop med, umgås med på ett väldigt lättsamt vis, men som man samtidigt kan vara ifrån ett längre tag utan att man bara längtar sönder sig. en vän behöver man inte oroa sig för hur en eventuell framtida ekonomi ska se ut, om personen verkar ha ungefär samma värderingar rörande hushållsarbete, semestrar osv. ska vara en person som man skulle kunna anförtro sina barn om man nu går i såna tankar. jag har massor avpolare som jag på ett sätt älskar, men aldrig i livet skulle vilja bo ihop med, än mindre skaffa barn. min partner som jag bor ihop med och älskar på ett annat sätt är på många sätt olik de som jag i vanliga fall förknippas med, tycker min mamma iaf:)

Upp

En bästa vän låter lite som en kille en tjej kan peta lite på skägget och gulligulla med. Han kommer aldrig få knulla.

En pojkvän är mer än som vet hur man ska behandla henne och inte mesig. Inget skäggpetande, och ja, han får knulla och vinner där med han-kampen.

För en kille spelar det ingen större roll, de flesta killar kan lätt tänka sig sätta på en tjejkompis, eller vän för den delen.

För tjejer är det svårare, de måste stifta en sexuell spänning i början av vänskapen eller något som växer fram för att de ska kunna tänka sig göra något sexuellt. Det är mycket svårare för en tjej att ligga med en vän än för en kille.