Jag hatar mina släktingar.

Jag hatar mina släktingar.

Hej, Jag har ett problem.

Jag HATAR värkligen min morfar men samtidigt så älskar man ju sin familj, han är ett stort jävla svin och ska berätta lite nedanför.

Han är för mig en alkohlist, han dricker minst 5-8 folköl om dagen och någon gång i veckan starköl, Han kan liksom inte släppa det utan han måste ha det hela tiden, När han är full så beter han sig som en riktig gris..

Han är elak på ett sådant sätt att han alltid ska ha rätt, man har alltid fel, han liksom ser ner på mig eftersom att jag är ung, har liksom inga erfarenheter som honnom (vet inte om många äldre tänker så? att dom är bättre bara för att dom är vuxna).

Ett argument kan gå till att vi diskuterar något, och jag vet att jag har rätt (s.k källa..) men när jag ska motsäga han någonting så kan han säga

(nej,nej,nej,nej,nej,nej,nej) enbart för att få ordet på sin sida.. han nonchalerar en totalt.

När han är full så beter han sig som ett svin, han är sarkastisk,har defenitift rätt om allt (även om man slänger upp beviset i fejan på han)
och senast nu för 5 minuter sen så pratade vi om att vi hadde saker att göra imorgon, så säger han att det är normalt att vi ska gå upp tidigt (som vanligt.. så har jag ingen rätt att säga att det är normalt att vara vaken på natten,) då han höjer rösten och säger att normala människor inte är sånna etc.. jag blir förbannad och säger att varför beter han sig så.. varför har du aldrig fel?

Får svar att det är ju det jag har lärt mig och det är absolut inte min egna uppfattning.


Han är altså nonchalant till mycket, har aldrig fel, aldrig han som startar bråk eller argument,

Förra julen så drack han.. (enligt han själv så drack han bara lätt öl) men han var sketpackad, han argumenterade om någon liten jävla pettites sak med en granne, det slutade med att han blev helt cp och skrek, gick på mig för att få empati och backa upp att han har rätt, han skyller senare det hela på min morbror som är den som försöker förklara för honnom att han gort fel.

Men såklart.. han var inte full och det var inte hans fel att han gorde så förra julen.

Det går liksom inte att prata om problem, varför gorde du så förra julen? man ska liksom gömma allt som hänt och låtsas som att världen är bra.

Jag vill bara slå¨han i ansiktet och säga fuck you ditt jävla gubbsvin.. Men har för stark ångest för det.

Varför är människor sånna? varför kan man inte prata om saker, känslor, varför är han tvungen att trycka ner alla runt om sig?

Jag innerst inne hatar han så jäääävla mycket, fyfan för ett sådant svin.


Vad sa jag göra? ska jag säga att jag hatar han.. för vill att han ska ändras, (han har haft prat med mor min om att han är sån.. svaret min mamma fick var att (men jag är sån.. det är sån jag är.. kan inte ändra det) och ja... )


Hjälp mig.. Kan gärna skriva mer saker i privat.