känslan man har/ kometen kommer
Öh ok, tänkte att whoa kanske kunde hjälpa mig här.
Jag har under en period step by step gått ner mig i ett rätt destruktivt tanketräsk och det hela gör att det känns som om jag förlorar greppet om verkligheten. Man byter riktning och förhållningssätt hela tiden, fattar inte vart man är påväg och har ingen stor livsplan. Alla andra är så jävla driftiga och tänker och skapar det som det finns rum för i sin kreativitet. Jag ryggar bara tillbaka av tanken att skapa, även fast jag känner enormt behov av det, men att inleda något leder bara till att jag lägger ner det efter fem minuter.
Sen den här klumpen i bröstet (som jag tror ni känner till kära vänner), som är så jävla gnagande. Kometen kommer känsla, tanken av att snart kommer kulmen av småångesten, men jag lyckas trycka bort det. Det leder till att jag helst av allt bara vill ligga under täcket där det är varmt och man slipper göra något annat än att sova. Jag menar, är det bara värdet, att man bor i Sverige, att man är tonåring? Det låter säkert som att jag är sinnessjuk nu haha, men jag är väl rätt dålig på att formulera tankar bara. Vafan gör man, orkar inte gå runt utan lust på någonting och ångest gnagande i bröstet. Och vill inte lösa det hela med att äta något jävla piller eller få självbekräftelse av någon snubbe. Var bortrest förra veckan, mådde fett bra, för man hann inte tänka på elände. Är det ok att fly iväg, eller måste man möta demonerna här på hemmaplan?
Tror inte ens någon kommer att läsa detta men fick något infall nu av att skriva lite kunde hjälpa.
brist på flow.