Hur går man vidare?

Efter att en människa har dött så räknas inte ens sorg som depression förrän efter tre månader. Det värsta kanske ska ta tre månader för på ett sätt kan man väl påstå att det är ett liv som är avslutat. Ett nytt påbörjat dock, ej att glömma!

Det är bara att leta i minnet efter några passande klyschor.

Ut och träffa polarna - check..
Böla så mycket du vill - check..
Var ledsen så länge du känner dig ledsen - check..
Tänk positivt och långsiktigt - check..
Prata om dina känslor - check..
Försök ha så mycket kul du kan - check..

som sagts så många gånger, men bäst sagt av Mabande. Ändra ditt tankemönster, gör dig fri från den frivilliga hjärntvätt som kärlek är. T.ex. gå igenom ställen som var så speciella för er, eller sex-ställningar som var såååå ni, whatever, och försök inse att den platsen bara är en plats, den sex-ställningen bara är en ställning du kan köra med vem som helst, osv osv. Lite luddigt men du hajarnog det mesta.

Tack för alla tips. Vad snälla ni är.

Han vill fortfarande vara polare "Du är den som betyder mest för mig yadayada. Har inte lika roligt med nån annan som med dig"
Och det stämmer ju för mig också. Men hur fan ska man kunna förhålla sig så nu liksom. Och kan man någonsin bli polare (som vi var i början innan vi blev tillsammans)?

bli inte polare om du vill komma över honom! gjort det misstaget 2 gånger och mått lika dåligt båda två gångerna

Tror ni det fungerar i framtiden då? Att hänga, endast som polare?

I min erfarenhet har det gått en tid, kanske ett halvår år innan man kan göra det.

Det tog slut med mitt tjej i år, efter 3 års förhållande. Vi provade o ses men det går inte jag blir för ledsen för det var hon som gjorde slut så jag har inte kommit över det. Men hon vill prata ibland på telefon o det vill jag med, det känns typ lugnande tror jag o höras nån gång i veckan o snacka.

Jag är ganska undrade jag med hur lång tid det tar att komma över sitt ex =( Det var verkligen den rätta för mig kände jag när jag träffade henne o det kände hon. Men känslor kan försvinna tyvärr.

Förstår hur det känns. Tog slut med bruden för några veckor sen, vi var ihop i 2 år. It sucks. Vi har försökt att träffas och prata men jag mår inge vidare efteråt eftersom mina känslor för henne är för starka. Så jag sa det till henne igår att jag inte vill ses på ett tag.

Det jag gjort för att försöka radera kärleks-känslorna är att vara med folk, inte sitta inne. Börjar ofta tänka väldigt mkt på det om jag bara sitter framför dumburken, vart hon är osv.. och då blir det oftast väldigt fel. Jag har även begravt mig med jobb, vettetusan om jag mår bättre av det. Fast det är lattjo när lönen kommer iofs :)


Men anyway, ge det tid. Gör saker du tycker är kul, ta hand om dig själv.
Bokade resa igår med 4 goda vänner till thailand, så nu ser jag bara framemot det :) O det ska bli svinlattjo.

Om du släpper kontakten med han helt o håller så kommer du känna en saknad efter han i ungefär 3månader, ett halvår beroende på vad du är för person och hur starkt du kände för han, efter det så kommer du fundera på att börja om på nytt och möjligt är du bränd att du inte vill släppa in någon ny in på livet, eller så tog inte seperationen på dig så mycket och du har tur o hittar en ny kille som du gillar, men då ska du ha tur!

ni säger att det tar 3-6 mån att släppa taget på riktigt

hur ställer ni er till surrogat-knull/mysa i soffan/äta middag/gå på promenad med-personer? under den första tiden dåra..

Jag sager klipp all kontakt, annars blir det vara en javla veva av att forsoka tolka allt han sager till din fordel, oj vill han ha tillbaka mig nu wawawa.

Det ar bajssvart att slappa i borjan, men lipa och gor sant som du mar bra av sa mycket det behovs sa kommer det komma en dag da han ar ett minne blott! Och nar man kan tanka pa honom med en annan brud utan att ga sonder, da kan man fundera pa att ta upp kontakt och vara polare.

Lycka till!

phlegm, check

greggan
 
Man ska inte rusa in i nått nytt bara för man känner sig desperat och ensam. Men om den andra surrogat-knull/mysa i soffan/äta middag/gå på promenad med-personen vet om att du fortfarande är sårad efter ett förhållande och accepterar detta så är det ju helt okej.

Det tar sin tid, men om du tycker det känns jobbigt rent känslomässigt så ska det göra det nu åxå (om han va din stora kärlek)
Men du är ung ,, du kommer bli kär fler ggr, ja lovar..
Mitt råd är BRYT helt
håll dig till dina nära vänner.
gör saker som är roliga,,,ex,bio,ut å dansa festa eller det du gillar.
det kommer bli bättre
Lycka till

Efter att min första kärlek bröt med mig.. efter 5år så tog det cirkus.. 1½ år innan jag kunde släppa det helt.. det hjälpte mycket att hooka med brudar.. hah.. men tiden läker alla sår som man säger..  hang in there! Pez

Saken är den att jag känner mig så jävla gammal och känner typ att mitt sista tåg gått nu... Jag vet. Låter så himla neggo, men det känns verkligen så...

Ni är verkligen snälla alla ni som skriver. Tack så mycket!

Hur går man vidare? Hur gjorde ni?
Tror personligen inte det finns något universalt sätt som fungerar på alla. Jag började motionera massor mer och fann sinnesfrid i att sätta ut mål för mig själv och sen klara av de målen, då kände jag mig nöjd över mig själv på ett liknande sätt som ett förhållande gjorde.

Min polare, för vem detta är aktuellt just nu festar mycket och letar redan nytt.

Tror du får leta i din personlighet efter vad som får dig att må bra över dig själv och sen kämpa för det. Allt handlar ändå om inställning. Hur man väljer att se på saken, du kan tänka: "detta är hans förlust" eller "vad är det för fel på mig" det ena sättet är sju resor bättre.

Hur länge är man ledsen/deppig?
Det var värst första två månaderna, sen var det lugnt ett tag. Sen blev det värre igen då hon skaffade ny snubbe. Sen vet jag inte, det kom och gick i vågor det där. Men efter ett tag får man en ganska bra distans ifrån det och det känns inte aktuellt att tänka på det längre, ungefär som en dröm du hade för 10 veckor sedan.. det har ingenting att göra med det du gör just nu.

När släppte ni det, på riktigt liksom?
Jadu, jag tror man släpper det på riktigt när man är tillsammans med nästa.

asså...jag o exet har väl vart ifrån varandra hmm typ 5-6 veckor...jag kände mej bra efter typ bara ngn dag,det kändes som om d var tidsfråga innan vi skulle göra slut..o jag trodde d skulle va waaay mycket jobbigare..men NEJ! ...jag låter mej inte sjunkas för det fan,liver går vidare helt enket...vi var ihop i 3 år nästan...2 år o 10 månader exakt...men jag har gjort så jävla mycket grejer dessa veckor så jag har inte tänkt på det så lixom..jag har sagt till mej själv att jag inte ska grubbla...plus att man har varit fett upptagen så man har lixom tänkt på massa annat..klart jag tänkt lite si å så men lixom...jag får ju inte henne tbax även om jag vill...vilket jag inte vill i detta fallet....eftersom jag har kännt att hon nästa har hindrat mej från att göra grejer allt från o resa till musiken ....nu har hon börjat höra av sej för atthon tänkte säkert att jag skulle höra av mej ..men icke det...vinner inget på att pllåga mej själv...


mitt råd till dej: gör grejer,bryt kontakten för att du plågar dej själv bara om du hör av dej o sånt...låt det ta tid...

klart du är ledsen o så....men jag lovar om ngn vecka är det annorlunda...för mej känndes det som att d blev bättre för varje dag lixom...klart d skulle känans lite iaf om man såg henne med ngn annan men d skulle gå över ganska snabbt faktiskt...alla sår kan läkas...det tar tid fan...

när jag knulla med en tjej efter att jag min tjej dumpat mig så fick jag skuldkänslor, som att jag var otrogen fast det var slut.

Pointdexter, erkänn ,det är en sjuk känsla:S..dså jävla konstigt att känslorna styr så mycket..

meccah051

ja det är sjukt jobbigt. man tänker bara med ballen till en viss gräns tyvärr, när man hade haft sex med sin flickvän så kändes allt bra efteråt....inte med nått one-night-stand

Bryt allt med ditt ex.. ta bort nummer, släng allt du nånsin fått, titta aldrig på han/hon igen...

så är det bara..

tänk så här....hur tror du du känner dig om ett år mafacka!!!!

det är alltid jobbigt tydligen.
Tog slut mellan mig och mitt ex för 2 veckor sen, har varit extremet deppad dom 2 veckorna och igår fick jag veta att hon redan försöker gå vidare med en annan "men att dom skulle ta det lungt för hon brydde ju sig om mig"
Det konstiga är att det känns bättre jusst för stunden nu, vet fan inte varför igentligen.
Men har börjat tänka mer på de dåliga vi hade och vad hon gjort mot mig, iställer för att tänka på allt bra och så.

om man nu skulle bryta helt,
hur funkar det då om man har flera gemensamma nära vänner?

 Som Rainmaker nämnde ovan, jag tror inte heller att det finns något universiellt sätt, vare sig i bemärkelsen för alla hur de går vidare eller i förhållande till just vem och hur förhållandet du hade var. Övertygad om att det är väldigt olika och personligen så har jag behövt tänka i nya banor kring "övergångar". 
Hur gjorde ni?
 Jag tar två som exempel. Mitt första förhållande tog slut efter tre år. Jag behövde egentligen inte göra så jättemycket eftersom jag insett i mångt och mycket att vi inte passade så bra ihop som vi en gång trott. Men det var en klassisk formula av att återuppta mycket kontakt med vänner och umgås med dem så mycket som möjligt, lägga ner mycket tid på studier, arbete och träning, "keep busy" helt enkelt och känna att hon egentligen inte bidrog så mycket till det som var mitt liv. Fokuserade på hennes dåliga egenskaper istället för hennes bra. 

Exempel nummer två var en helt annan historia. Var ihop endast i fyra månader men otroligt intensivt och under andra förutsättningar. Tog slut på grund av missförstånd, långdistans och extrem avundsjuka och misstänksamhet från hennes sida. Ingen har påverkat mig så till den grad som hon, läskigt nästan när jag tänker på det. Med henne fick jag helt enkelt, efter att testat tusen saker under sinnessjuk lång period helt enkelt se det realistiskt, och vända upplevelsen jag delade med henne till något som jag kan vara lycklig över att ha upplevt. Generellt kan man väl säga att jag var tvungen att sluta ställa frågan "varför kommer jag inte över henne" och istället konstatera att hon är en del av mig för alltid nu, men att detta inte får betyda att jag väljer bort andra möjligheter till att uppleva något nytt och att inse att det inte är så unikt som mitt hjärnspöke gjort det. 

 Hur länge är man ledsen/deppig? När släppte ni det, på riktigt liksom?
 Återigen rätt olika, men just ledsen/deppig perioden var för mig ganska kort. I och med att jag hade turen att ha omtänksamma vänner som fanns där för att stötta mig så kunde jag ha kul och "vara på benen" någorlunda snabbt. Ca. en månad skulle jag tro. Men att släppa det är en annan femma. I fall ett ovan tror jag att det faktiskt inte tog längre än en månad innan jag var helt över henne som person. I fall två tror jag faktiskt inte jag kan, på det sättet som du antagligen menar. Jag går vidare, men jag har varit tvungen att kompromissa om den konventionella visdomen om att känslorna helt ska försvinna. Det kan nog ha med hur jag är funtad också =)

Fan vad mycket jag skrev, ämnet ligger dock varmt om hjärtat och minns att även jag i yngre dagar fick råd som värmde och hjälpte från whoa då jag inte ville visa mig alldeles för vek inför vänner. Önskar dig lycka till i alla fall, och kom ihåg att livet är så mycket mer än den här personen, eller förhållanden över huvudtaget för den delen.

Lyssna bara på Big L så löser sig allt..

"We can never be a couple hun, fuck love all I got for hoes is hard dick n bubble gum"

"If my girl think that I'm loyal then that bitch is a fool"

Visa ord från en vis man.

de är nog inte meningen att man ska komma över en person på engång, man måste lixom slicka såren ett tag.
Många kompisar börjar alltid träffa någon ny för att komma över den andra. Men jag tror inte att de är det bästa sättet att gå vidare på, för man måste ju lära sig att vara själv oxå. 

Försök se de på ett bra sätt, de måste ju varit en anledning till varför det tog slut och om det är meningen att det ska vara ni så kommer det säkert att bli det senare. Men inte nu.

Du klarade dig innan du träffade killen och du kommer att klara dig nu oxå. Försök hitta på grejjer som du kanske inte har hunnit gjort undertiden ni var tillsammans. Passa på att njuta av att vara singel!

gör som mig, åk till thailand! Get laid

Min pojkvän, eller ja nu mitt ex, gjorde slut med mig i söndags. Han sade att han brydde sig för mycket om mig för att fortsätta ta ut sin ilska över mig (inte så att han slog mig men kunde ibland skälla på en och vara dryg); han har en tendens att göra så i förhållanden och därför vill han inte ha en relation innan har får bukt med problemet "vilket kan ta flera år"... :(

Man bör se på ett förhållande som tar slut som ett drogmissbruk man ska bli fri från.

Som folk sagt ovan, lämna det bakom dig och träffa honom inte mer.

Jag skilde mig ifrån min dåvarande fru efter ett 8 år långt förhållande och har inte sett henne mer än kanske 2 gånger efter beslutet togs.
Tror det underlättade som fan att inte träffa henne mer.
Men det är ju olika jag är ganska rationell i mitt känsloliv.

Enda konkreta tipset jag kan, annars är det all annan sedvanlig crap som någon hade en lista på där ovan