Att sätta djur framför människan.
Det händer ibland när jag ser gatuhundar i en stad och tänker "Tänk om jag fick ta han dom dessa hundar som snokar runt på gatorna varje dag efter mat och vatten utan att ha en husse/matte".
När jag däremot ser en tiggare/uteliggare så har jag inte känslor alls, efterssm jag vet att dom kan också klara sig om de kan ta tag på sig själv och finna ett hem och mat osv osv. Eller så kanske det inte går överhuvudtaget, vem vet?
Mår ibland dåligt att veta att det finns övergivna valpar på någon gata någonstans i världen som ropar på hjälp.
Jag vet att jag tänker lite sjukt nu, men så är det.
Jag sätter djur i första hand när de gäller omvård konstigt nog, eftersom det är vi människor som har sett till att dom får ett helvete på gatorna.