Jag tror på Ingenting.
Jag hatar när folk säger att de tror på ödet. Vad i helvete är det? Det är som att säga: Jag behöver inte lyfta ett finger under hela mitt liv, ödet kommer ändå ta hand om allting. Sjukligt slapp attityd. Eller menar folk: om jag gör goda gärningar, kommer jag också att belönas för dem senare i livet. Då är det ju så kristet det kan bli, förutom att man kanske inte håller med om att Jesu är frälsaren.
Eller när folk säger: jag tror på ingenting. Vad slash vem är ingenting? Om ingenting är ingenting, hur kan man då tro på intet? Det är paradoxalt. Och varför bekymras du av ångest, om inget kan påverka dig? Om man mår dåligt över sina handlingar, så bör det också betyda att man tror på något. Tror personen på sig själv? Att bara ha en tro på sig själv är tarvligt, löjligt och allt det där andra. Om man nu bara accepterar sig själv, och sina mål, hur skall man kunna uppnå dem utan att ha hjälp av andra? Det är omöjligt, to m den minsta upplysningen har andra givit dig innan du ens kunde tala.
Är vi inte alla troende?
Hej, vi har aldrig träffats. Kommer du ihåg mig?
|