Hjälp. Mina drömmar är helt normala...

Hjälp. Mina drömmar är helt normala...

På många sätt och vis är jag en sån där som går runt och tar temperaturen på mig själv. En sån där som lägger ner tid på att analysera saker och ting, på att syna sina sömmar och på att känna efter. En del av mina kära vänner anser att detta är en så kallad destuktiv handling och att jag istället borde rikta min uppmärksamhet åt mer positiva och trevliga saker. Vem som har rätt, vet jag inte.

Hur som helst, ett av de tricks jag använder mig av för att se om mitt kött är mört, om jag stått för länge i ugnen eller om jag behöver mer salt, är att titta lite extra noga på innehållet i mina drömmar. Regeln är så här: Agerar jag skogstokigt i drömmarna - käkar cykelhjul, pratar finska eller idkar bögsex - vet jag att något är lurt, och att jag borde agera för att ordna upp något av mina problem. Skulle drömmarna å andra sidan vara helt normala - Jag går på fest, äter hamburgare eller får hångla lite - kan jag lugnt andas ut och ta en toy. 

Så nu efter att ha käkat tuggummi i snart ett halvår, börjar förutom känslan av att mina käkar slits, en tillfredsställelse och ett lugn infinna sig. Jag tror stenhårt på att mitt hemmasnickrade kvasisystem fungerar och att jag därför, med viss reservation, kan kalla mig smartare och klokare än mitt forna jag.

Helt ärligt vet jag inte hur detta tillvägagångssätt hade klarat en pepsi-cola-jämföresle med de mer vedertagna drömanalyserna, freud och hans gelikar, (har inte läst eller pluggat denna inriktning nått nämnvärt) men tycker att vi skippar psykoanalysen för denna gång. Det jag är intresserad av er syn och era åsikter av det vi gillar att kalla drömmar.  
 

Har ett par frågor:

1. Kan du se något samband mellan ditt verkliga liv och det du upplever i dina drömmar?

2. Har du nått system eller tillvägagångssätt för att tyda det som till synes sker i fantasyland?

3. Har du tips på mer utskrattad och oortodox drömtydning i form av litteratur eller film. Ge mig.