Hiphopen är död?

Jo, så är det! Hiphopen, som vi känner den har blivit ännu en lam produkt av rika att säljas till de fattiga. Ganska ironiskt med tanke på att musiken från första början kommer från folket, men jag antar att det är så med det mesta...

 

Vad hände egentligen? Hur kunde folket ge upp något så värdefullt för att sedan låta det säljas tillbaka?

Om vi går tillbaka till grunden då vår tids populärmusik tog sin början (säg på 1950-talet med Elvis och Rock n Roll) ser vi redan då början till ett mönster som snabbt skulle utvecklas till något som skulle försura alla de framtida musikstilarna. Nämligen den övre halvan (den då vita överklassen) som tar något från den undre halvan (den då svarta underklassen), för att tjäna pengar. De musikstilar som är för värdefulla för att låta sig bli en produkt av de rika krossas snabbt, liksom människor som tänker i andra banor än vad som gynnar "den övre halvan", såkallade rebeller.

 

Det finns många exempel på detta. Några hittar vi under 60-talet med rocken, som då utvecklades till psykadelisk rock. Rolling Stones, The Doors och Jefferson Airplane är bara några av många som föll under denna changer och som stred mot systemet (återigen såkallade rebeller). The Beatles å andra sidan hörde till den psykadeliska popen som i grunden försökte upprätthålla "produkttrenden" som skapades med Elvis.

 

Vad hände med den psykadeliska rocken? Jo, den krossades eller övergick till psykadelisk pop. Jefferson Airplane och The Doors är krossade medan Rolling Stones gick över till pop och är tillsammans med The Beatles idag ett av världens mest hyllade band.

 

Samma sak hände i England under slutet av 70-talet då punken utvecklades. En musikstil som i grunden endast är en politiskt intresserad subkultur var alldeles för rebellisk för att omvandlas, så den krossades, den med...

 

Men så hände någonting. En musikstil med jamaikanska rötter växte fram i Bronx bland underklassen och blev snabbt någonting populärt bland dagens unga, nämligen Hiphop. Hiphopen ignorerades dock av de stora skivbolagen till en början, men eftersom den växte sig större och större på kort tid var även de tvungna att se över hur de kunde "ta över kakan". Överklassen tog fram Hiphopen från ghettot och gjorde den till något stort och trendigt. Det fanns dock ett problem med musiken; den var fortfarande alldeles för rebellisk.

 

Vad gjorde man då? En rebellisk ungdomskultur är aldrig bra för "den övre halvan" i längden. Vad skulle man ta sig till?

Jo, eftersom musiken redan var alldeles för stor för att krossas gjorde man om den till något, nämligen pop. Beatsen blev "snällare" och budskapet i texterna gick från missnöjt och argt till något starkt kapitalistiskt (något som gyllar den övre halvan, igen...).

 

Det fina med Hiphopen var dock att den delades upp, vissa gick popens väg (mainstream) och andra höll fötterna på jorden (underground). Popens budskap var kort och gott; Köp detta så vi kan bli rikare. Medan den underjordiska hiphopen handlade mer om samhällsprob