Om barnuppfostran
Jag har inga barn själv ska jag börja med att påpeka, men det hindrar ju inte mig från att fundera över barn och barnuppfostran, jag är ju trots allt snart trettio och min biologiska klocka tickar på.
Jag kom över en slump över en artikel då jag rotade igenom min flickväns skolpapper på jakt efter något läsbart till kaffet.
Artikeln kommer från ordfront magasin och är skriven av Dan Josefsson som möter den danska psykologen Jesper Juul.
Det skulle vara roligt om whoas föräldrar skulle kommentera artikeln då Jesper Juul kommer med ganska intressanta infallsvinklar. Inte så spektakulära ganska logiska faktiskt.
T ex jag saxar från artikeln.
Enligt Jesper Juul är vårt verkliga problem att vi överhuvudtaget låter en metod forma relationen till våra barn. Han konstaterar att om en vuxen person vänt sig till en psykolog och bett om en bra »metod« för att få sin hustru eller man att sluta bråka hemma så hade önskemålet betraktats som stört. Som vuxna förväntas vi inte försöka manipulera vår partner till underkastelse. Den make som anlitar en »Super Nanny« för att tvinga sin bråkiga hustru att lyda blir snart ensam. Och den kvinna som försöker lösa konflikter genom att döma sin man till »utvisning« lyckas troligen inte heller rädda relationen.
Läs hela här.
Vad tycker ni om resonemanget? är det helt galet?
Jag har själv inte läst Jesper Juuls böcker, har ni?
Synpunkter...
FREE Ayatolla.