Mitt liv (just nu), frågeställning

Mitt liv (just nu), frågeställning

Har massa tid över (sitter på centralstationen i en gudsförgäten stad i södra sverige), så jag har bestämt mig för att dela med mig av mitt spännande liv till allmänheten.

Alla kommentarer välkomna naturligtvis.

Bakgrund: Jag har haft flickvänner mer eller mindre regelbundet sedan jag var 16. Först ett 3-årigt förhållande, sedan 2 st ca 1 åriga och nu senast ca 2 år. Jag har alltid blivit dumpad, aldrig dumpat någon - och samtliga tjejer har träffat någon ny inom 2-3 månader. Jag sa upp kontakten med samtliga efter dumpningarna (och har inte kontakt med dem alls idag).   
 
Saken är att jag blev helt förstörd när min andra tjej dumpade mig, depressioner, isolerade mig, drack en massa, blev allmänt cynisk etc. När min tredje tjej gjorde detsamma så var jag relativt deppad, men inte lika farligt som den andra gången. 

Hursomhelst, nu så separerade jag och min sambo i höstas. Vi hade hund, gemensamt boende och ica-kort. Hon dumpade mig och jag tog det bra (!?).

Nu några månader senare mår jag fortfarande prima, den enda skillnaden är att jag märker att jag liksom förlorat förmågan att bry mig. Jag träffat någon ny för tillfället (jättesöt och snäll) och det fungerar väldigt bra, MEN jag skulle inte kunna bry mig mindre om min nuvarande tjej dumpar mig. Jag minns hur det var att vara "kär" och känner absolut inte så längre. Pirret finns inte där. Jag är totalt apatiskt inställd till relationer och det motsatta könet. Jag kan se en skitsnygg tjej på stan och känna noll. Jag känner absolut ingenting.

Min fråga till er alla lyder: Är det något fel på mig eller ska man vara såhär? Jag är alltså fullständigt apatisk och jag märker själv att jag inte bryr mig (på ett romantiskt plan) om det motsatta könet. Alls.

Någon som vill dela med sig av sina reflektioner?

Fotnot: Jag ser helt okay ut, högutbildad, har ett välavlönat jobb, boende centralt och bil etc etc.