Jag är 202 cm och mår skit.

18 bast, båda mina päron är långa så jag antar att de är därför..

Hur som helst så är jag så fruktansvärt less på att vara lång, på att vara så jävligt lång. Det går inte mer än max 20 min utan att jag tänker på de, och tror mig, jag har försökt att skita i det och bara acceptera. Min längd ger mig så kasst självförtroende att jag ofta struntar i att hänga med polarna ut och festa, gå på spelningar eller what so ever.

Jag tror jag skriver detta pga. att jag så sent som i helgen fick nobben av en brud pga min längd, och pga att jag inte pallar folk som går förbi en på stan och viskar till sin polare "oooh shit" eller pga folk på bussen som frågar "hur lång är du egentligen?"

För folk som inte har detta problem låter det säker som en skitsak men fakum är att jag inte står ut med det och har flertalet gånger varit i kontakt med läkare ang diverse opperationer. Antar att det låter helt galet men jag vill bara vara normal och kunna vara den glada kille jag egentligen är och jag vill göra allt som jag vill göra och njuta av livet.

Ville bara skriva av mig och få "hjälp" att få självförtroendet tillbaka. är det någon som är i samma sits som jag och har några tips? 

Skriv helst inte “Det e bara att acceptera“, jag har försökt och försöker varje dag..