2 år, borta
2 år av mitt liv tillsammans med en ända människa tog slut lika snabbt som det är att öppna ett brev. Alltså bara några sekunder. Lika snabbt försvann tryggheten jag bar på i de där 24 månaderna och nu känner jag mig mer ensam än någonsin..
Det känns som om jag borde flöda i känslor men jag är helt tom. Det känns som om ingenting betyder något längre.
Den ända frågan jag ställer mig själv just nu är: Hur fan ska jag klara av det här? Hur lyckas man komma över en människa man vart tillsammans med i 2 år och spenderat nästan varända dag med i över 1 år? Hur ska jag klara av att inte vara egoistisk och faktiskt tänka på honom också? Hur ska jag klara av att inte tänka på allt vi gjort tillsammans och alla minnen vi skapat? Hur ska jag klara av att sluta älska honom? Hur ska jag klara det?
Nej det var inte bara en ända fråga...