Att plötsligt upptäcka att man blivit en annan person?
Här kommer en liten text om en sak jag funderat väldigt mycket på, men inte riktigt kunnat sätta ord på innan. Håller ni med mej? Har ni känt så här själva? Skriv vad texten får er att känna... Att plötsligt upptäcka att man blivit en annan person, alltså. Har det hänt er? Många gånger har man ju funderat på hur det skulle kännas att göra/ vara med om vissa saker. Hur många gånger drog jag inte själv omkring på Liseberg när jag var yngre, och såg par i min egen ålder stå och hångla någonstans? Undrade om det någonsin skulle bli min tur. Och sedan var det plötsligt det, man gick omkring och sprätte i solskenet och höll en brud i handen. I sådana ögonblick får jag alltid väldigt tydliga flashbacks från tiden när man längtade efter att få göra just det. Man kommer ihåg längtan, hur man trodde att det skulle bli, och sedan inser man att det är faktiskt just dit man kommit. Man har blivit personen man var så avundsjuk på, kort sagt; man har blivit någon annan! I sådana ögonblick skrattar man åt hela världen. Där fick ni, liksom. Känslan av att man har vunnit mot alla odds. Samtidigt inser man hur mycket som faktiskt INTE har förändrats. Samma problem, samma nojjor som innan. Man inser hur lik man faktiskt är den där ensamme killen som kollar avundsjukt på en. Självklart finns det fler exempel. Att växa upp, att gå från att vara nybörjare till att bli mästare på någon sport, musik eller whatever. Det här var ett exempel=)
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
|