Självmedveten?
Jag lyssnade på en utländsk, konstig låt igår och blev tokglad när jag snappade upp ett av de många märkliga ord den manliga, amerikanska sångaren spottade ur sig. Han tragglade på om hur deprimerad han var, om vilken lönnfet bromskloss han kunde vara i sociala sammanhang och han verkade vara allmänt less och förbannad på sitt lilla liv.
Self concius sa han att han var, och jag böjade fundera... Först på hur man översätter den lilla delikatobollen till svenska, och sedan på om jag är det eller ej. Efter en tio minuter lång själavandring kom jag på en fullgod översättning, samt att visst, jag har vissa tendenser av självmedvetenhet.
Så, jag tänkte vädra saken med er en liten stund:
Tycker ni detta är en bra egenskap?
Dvs. att folk som är självmedvetna också brukar vara diplomatiska, lugna, tysta och allmänt sköna att vara runt, men att de kan vara en smula osäkra ibland.
"Hellre en självmedveten elefant än en kaxig katt i vardagsrummet" som min farmor brukade säga.
eller
Tycker ni detta är värdelöst?
Pinsamma människor som väger varje ord i timmar innan de kläcker ur sig nått vettigt. Socialt missbildade individer som varje fest klarar sig perfekt utan.
Denna användare saknar häftigt citat samt förmågorna; att tänka, att stava samt förmågan att skriva begripliga inlägg.
|