En olycka kommer sällan ensam?
Är det så eller är det bara psykologiskt att man känner att allt går emot en på samma gång?
Skulle jag inte brytt mig lika mycket om motgång nummer 2 ifall motgång nummer 1 inte precis hade uppkommit?
Har hamnat mitt i en serie motgångar, tätt följda av varandra och känns som jag gått från att leva ett drömliv i paradiset till att ha problem upp till halsen...
"it was all good just a week ago..."
Och det verkar fungera precis tvärtom också, när saker går ens väg så dansar man på moln och saker faller på plats utan ansträngning. Känns som att jag svarar på mina egna tankar, det måste ha att göra med ens inställning, när man är positiv känns allt lättare och fler bra saker händer...
Men känns ändå lite mystiskt hela grejen.. Ventilera en tanke i min tråd...