Obesvarad kärlek
Jag har haft en extrem smärta i mig de närmsta nio månaderna.
Nej, det är inte jag som har varit olyckligt kär - det är jag som har orsakat olycklig kärlek. Och jag vet inte längre hur jag ska ta mig till.
För en månad sedan bröt jag vänskapsrelationen med en kille som varit kär i mig i två år, därav ett år då jag vetat det. I nio månader försökte vi att vara vänner, men det funkade inte. Vi bröt kontakten men återtog den gång på gång.
Men hela tiden kände jag att jag fick ont varje gång han inte kunde låta bli att tala om hur han kände genom att vara rakt på sak, skriva dikter eller hänvisa till någon sång (t.ex "Evil in a closet - In Flames"). Ibland gick det verkligen att se på honom hur mycket han försökte att hålla sina händer undan. Det gjorde ont att få veta hur han skadades utav mig, varje gång vi sågs. Att jag dessutom fick akta mig från att tala om något om mitt kärleksliv i rädsla för att såra honom, gjorde att jag tog beslutet att sluta upp allt.
Men saken är den att jag nyss råkade förbi hans öppna blogg. Och där hade han skrivit om hur ont han hade det igen. Och jag vet verkligen inte hur jag ska ta mig till. För jag kände verkligen definitionen av smärta när jag läste det. Och det tycks inte spela någon roll hur jag gör - jag skadar honom i vilket fall som helst.
Har någon varit med om något liknande situation?
Hur ska man kunna leva med att ens blotta existens skapar smärta för någon annan?
Finns det någon bra lösning för att sluta skada någon?