Vi lever alla i en värld med en mängd vitt skilda

Tillbaka till forumet


Senna P42 2006-08-20 18:11	Vi lever alla i en värld med en mängd vitt skilda Vi lever alla i en värld med en mängd vitt skilda föreställningar om vad det är vi bör bli. Vilka vi ska vara, vad vi ska göra etc. I denna vår värld baseras de flesta av dessa krav på en mängd olika saker. T.ex: Karriär, familj, pengar, kläder, utseende och uppträdande. Här finns det i vår värld en del klart definerade normer, och naturligtvis en hel del gråzoner. Det finns oräkneliga subkulturer, alla med egna normer och egna mått på framgång. Jag tänker här försöka hålla mig till två direkt motstående sätt att se på världen, ett val, om ni så vill. Problem: Jag vet inte om jag vill vara en del av den värld jag lever i. Jag blir hela tiden pumpad med saker som förväntas av mig: Jag ska utbilda mig, påbörja en framgångsrik karriär, bli rik, bo i en flådig villa. Allt detta är saker jag vill, jag vill faktiskt bli framgångsrik (jag tillåter mig för enkelhetens skull att använda det uttrycket tills vidare), i samhällets ögon. Jag vill ha pengar, åka båt på fritiden, renovera en gammal bil, bo i en spartanskt inredd lägenhet på tvåhundra kvadratmeter i valfri storstad, ha ett jobb där kostym är ett måste och ligga med slitztjejer. Jag bryr mig om kläder, vad jag har på mig och hur jag ser ut. Detta verkar i mina ögon vara ganska ytliga mål. Inget av detta fyller på något sätt upp det tomrum man som människa per automatik verkar ha någonstans i magtrakten. Det verkar hittills bara vara ett tidsfördriv, något att göra så man slipper tänka på allt det viktiga, stora och svåra. I motsats står följande inställning. Jag vill inte behöva bry mig om något av det ovanstående. I mig själv, vill jag ha sådan trygghet att jobb, pengar, karriär, kläder, golf, ytliga bekantskaper och torftiga engångsligg inte spelar någon roll. Drömmen är att leva ett liv där jag vaknar varje dag och gör det jag helst av allt vill göra, varje dag. Utan krav, utan stress, utan idéer eller föreställningar om vem jag är och borde vara. Där samhällets normer på framgång inte styr mig på något sätt. Där jag, trots att jag är en så fantastisk människa (!), inte blir illa till mods av tanken på att inte vara rikast, starkast eller den som styr världen. Denna fråga har blivit relastivt central för hela min existens på sistone, vem är jag egentligen, och vem vill jag helst vara? Båda behoven finns i mig, båda är ur ett känslomässigt perspektiv helt och hållet jämställda. Kan man vara av världen, men inte i världen, det är frågan. Vem?
Senna P42 2006-08-20 18:13	Rubriken blev sepe, men ni överlever.. Vem?
LoRia 2006-08-20 18:22	jag har gått omkring med exakt samma funderingar i skallen hela dagarna sedan jag tog studenten och blev lämnad ensam utan struktur och rutin i min vardag. Jag hatar att vara en del av den här ytliga, meningslösa världen där alla på olika sätt egentligen gör exakt samma saker och medvetet eller omedvetet struntar i att reflektera och tänka själva. Samtidigt känner jag att någonting i mig driver mig att söka bra jobb alternativt utbilda mig vidare, skaffa en acceptabel bostad och varje kille jag träffar i min smak och ålder ser jag som ett potentiellt ligg/pojkvän (något av det måste man ha för att det ska vara ok). men min medecin blir att luffa ut i världen på ett kravlöst och oacceptabelt sätt för att finna mig själv någonstans, eller inte men då hade jag kanske kul under tiden. blaw, vet inte riktigt vad det där inlägget gav för nånting. men för o svara på din fråga: ja. det tror jag. men det är nog relativt svårt.. THE LAST BOUNCE Stockholms Globe Arena April 23 - 25, I samarbete med Blixten & co. Comviq, LG, Monster.se
Borttagen 2006-08-20 18:32	Senna: bra skrivet.. kunde relatera rejält till det där även fast vi inte har exakt samma målsättningar.. orkar inte kommentera det ordentligt just nu men tänkte bara droppa att jag tyckte det var intressant.. Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
dröm P44 2006-08-20 18:33	välkommen till alienationen! nä, men seriöst, jag känner likadant... .:stöd din lokala Folkarmé:.
Lion 2006-08-20 21:02	Word.. Precis. Känns som människor dagligen utsätter sig för saker man egentligen inte vill göra. "Samhällets" krav och förväntingar av individen smittar av sig och blir en del av människornas själva existens. Att alla blir påverkade är ju ett faktum, jag lever absolut inte mitt liv som jag skulle vilja göra. Jag känner mig tvungen att göra vissa saker för att passa in i strukturen och känna mig nogorlunda "normal". Det finns inget utrymma för att exprimentera med ens egen livssituation. Vem säger att livet som vi lever är rätt? Det kan det ju inte vara då så många far illa och mår dåligt. Att söka efter något annat blir ju då självklart. Sagt det förut och jag säger det igen: Det finns för lite kärlek i världen. Hat, begär och rädsla förgör oss. Detta tänker jag på ständigt. Det börjar göra mig tokig. Kommer det någongång en förändring?
moln 2006-08-21 00:07	bra o intressant skrivet! de sägs att i vardagen är allt rutin o plikt, ett måste. vad jag gör för andra är påtvingat, ett ok, o en plåga... de sägs att i kärlek så blir människan plötsligt generös o givmild, o ger och företar sig saker för att hon själv vill dela med sig o ge till den/de hon älskar... att verka i kärlek för dig själv är för mig att välja vilka plikter jag finner nödvändiga för mig. det är oxå att prioritera, inombords, vad som e viktigast av alla de saker jag vill ha. o oxå att kunna tacka en besvikelse, i att världen inte bemötte mig så som jag hade önskat, o jag fick inte de jag sökte. jag har ett val, som ungefär det du står inför, vem vill jag vara, vill jag tillhöra samhället, på vilket sätt? vill jag påverka det, inlemmas i det, göra revolt eller stilla anpassa mig efter dess nuvarande regler? o hur jag gör, om jag varierar mig eller blandar olika förhållningssät, de e att pröva sig själv! och i vilket syfte vill jag allt detta - jo, av kärlek till mig själv, för att jag strävar efter ett bra liv. jag vill må bra, o jag tror oxå att du vill må bra, som funderar på såna saker du nyss skrev! och..???
Borttagen 2006-08-21 00:58	Jag trodde jag va ensam om de här tankarna. Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
Rainmaker Rappare 2006-08-21 02:27	Jag har aldrig sett det på det ur den synvinkeln att samhällets regelverk och ens egen självuppfattning aldrig kan fungera i symbios, tvärtom. Den stundade vardag jag ser framför mig kommer bestå av en välklippt gräsmatta i förorten, jobb på socialtjänsten där jag ska se till de mindre lyckligt lottade eftersom att det är Jag och det Jag vill göra för att vara sann mot mig själv. Jag ska låta gränsen mellan de två beskrivna kategorierna upphöra och leva i båda samtidigt. Jag har alltid vetat. I över 5 år. Det finns inga kategorier, bara föreställningar. facebook.com/idiomatisk - fan page
broed__ P40 2006-08-21 13:18	Grejen är att jag tror att du inbillar dig om du blir den "första personen", så blir du den andra på automatik....på så sätt är detta en inbilling. Egentligen vill ingen människa arbeta, och skulle jag få välja skulle jag aldrig göra något av mitt liv, men det går inte eftersom det kommer då antagligen sluta med att jag skjuter mig själv i skallen, därför behöver man förnuftiga mål som "samhället" vill; annars kommer ångesten ta över kropp och själ, och sakta men säkert ta livet av levnadsglöden. Hej, vi har aldrig träffats. Kommer du ihåg mig?
Lion 2006-08-21 13:31	"därför behöver man förnuftiga mål som "samhället" vill; annars kommer ångesten ta över kropp och själ, och sakta men säkert ta livet av levnadsglöden." Hoppas du uttryckte dig fel där. Menar du alltså i princip att det är bra att bara göra vad som "samhället" förväntas av dig? För att det är den enklaste vägen att gå och för att då slippa ångest? Jag får en jävla ångest av att göra vad dem förväntar av mig då jag tycker att det inte är för mitt eget bästa. Stora företag har tyvärr hjälpt till att forma samhället under väldans massa år. Eftersom dem har pengar så kan dem göra lite som dem vill. Vi blir utnyttjade. Jag har inget "manisfest" på hur allt ska bli bättre, men jag VET att på det sättet vi lever på nu på är fel. Miljöproblem, klasskillnader, svält, korruption är ju fan vardag för dem flesta i världen. Borde det inte ringa en varningsklocka hos alla?
broed__ P40 2006-08-22 00:13	Lion P22 "Jag får en jävla ångest av att göra vad dem förväntar av mig då jag tycker att det inte är för mitt eget bästa." - precis. Men om du lyckas med dessa saker som samhället vill, vad tror du händer då? Självklart kommer du att må bättre och du, utan tvekan, kommer finna frid. Men du gör det bara - du vill vara fri - för att bli den "andra personen" som du talar så fint om. Förstår du vad jag menar? Hej, vi har aldrig träffats. Kommer du ihåg mig?
dröm P44 2006-08-22 00:23	"Men om du lyckas med dessa saker som samhället vill, vad tror du händer då? Självklart kommer du att må bättre och du, utan tvekan, kommer finna frid." varför skulle det vara så? den här tråden handlar ju om att inte se nåt tillfredställande i "samhällets" krav och belöningar. .:stöd din lokala Folkarmé:.
Senna P42 2006-08-22 04:21	Kul att ni kan diskutera runt frågan, en del verkar ha en del på fötterna dessutom. Som en reaktion på det Rainmaker skrev ovan: Jag har alltid varit sjukt avundsjuk på alla som har den känslan av självklarhet inför vad de ska göra med sina liv! Jag har själv ingen som helst aning om vad som skulle göra mig lycklig annat än för stunden, (sure, jag överdriver för att driva in en poäng, ni får ha tålamod med sådant när jag skriver). En vän till mig visste rakt upp och ner att han skulle utbilda sig, skaffa ett jobb och en snäll fru som kunde föda ett knattefotbollslag, som han i sin tur kunde coacha. Han visste, med absolut självklarhet att det skulle göra honom lycklig. Jag har inte en susning, inte ens skuggan av en ledtråd till vad som skulle kunna skapa en sådan självklarhet i mitt väsen. Om vi dessutom ska ta föreställningsdiskutionen, vilken jag kan driva hur långt som helst , så kan vi koka ner det till att allt är föreställningar. Ingenting (utav det jag utvärderat hittills) går att bekräfta, det blir på sin höjd gissningar och teorier. Jag tror inte på något av det jag skriver som benhård, oföränderlig sanning, det är bara ett sätt att få ut det ur systemet. Ett behov, ännu ett steg mot upplysning om ni så vill. En kvalificerad gissning är att jag blir en sökare (precis som morsan, yay!) eller en aldrig sinande, virrig, vansinnig och ibland (läs sällan) fantastisk idémänniska (entreprenör heter det visst, men det täcker långt ifrån allt) som min far (wohoo igen!) eller en kombination av dem båda. Med största sannorlikhet kommer jag inte ha ett niotillfemjobb så länge det går att undvika. Rutin makes Senna a sad, sad panda. Som en ytterligare reflektion: Jag läser vad jag skrev och finner alltihop en aning naivt, ett tecken på att utveckling försigår, alltid bra. Nu måste jag sova. Vem?

Tillbaka till forumet