Vi lever alla i en värld med en mängd vitt skilda
Vi lever alla i en värld med en mängd vitt skilda föreställningar om vad det är vi bör bli. Vilka vi ska vara, vad vi ska göra etc. I denna vår värld baseras de flesta av dessa krav på en mängd olika saker. T.ex: Karriär, familj, pengar, kläder, utseende och uppträdande. Här finns det i vår värld en del klart definerade normer, och naturligtvis en hel del gråzoner.
Det finns oräkneliga subkulturer, alla med egna normer och egna mått på framgång. Jag tänker här försöka hålla mig
till två direkt motstående sätt att se på världen, ett val, om ni så vill.
Problem: Jag vet inte om jag vill vara en del av den värld jag lever i.
Jag blir hela tiden pumpad med saker som förväntas av mig: Jag ska utbilda mig, påbörja en framgångsrik karriär, bli rik, bo i en flådig villa. Allt detta är saker jag vill, jag vill faktiskt bli framgångsrik (jag tillåter mig för enkelhetens skull att använda det uttrycket tills vidare), i samhällets ögon. Jag vill ha pengar, åka båt på fritiden, renovera en gammal bil, bo i en spartanskt inredd lägenhet på tvåhundra kvadratmeter i valfri storstad, ha ett jobb där kostym är ett måste och ligga med slitztjejer. Jag bryr mig om kläder, vad jag har på mig och hur jag ser ut.
Detta verkar i mina ögon vara ganska ytliga mål. Inget av detta fyller på något sätt upp det tomrum man som människa per automatik verkar ha någonstans i magtrakten. Det verkar hittills bara vara ett tidsfördriv, något att göra så man slipper tänka på allt det viktiga, stora och svåra.
I motsats står följande inställning. Jag vill inte behöva bry mig om något av det ovanstående. I mig själv, vill jag ha sådan trygghet att jobb, pengar, karriär, kläder, golf, ytliga bekantskaper och torftiga engångsligg inte spelar någon roll. Drömmen är att leva ett liv där jag vaknar varje dag och gör det jag helst av allt vill göra, varje dag. Utan krav, utan stress, utan idéer eller föreställningar om vem jag är och borde vara. Där samhällets normer på framgång inte styr mig på något sätt. Där jag, trots att jag är en så fantastisk människa (!), inte blir illa till mods av tanken på att inte vara rikast, starkast eller den som styr världen.
Denna fråga har blivit relastivt central för hela min existens på sistone, vem är jag egentligen, och vem vill jag helst vara? Båda behoven finns i mig, båda är ur ett känslomässigt perspektiv helt och hållet jämställda.
Kan man vara av världen, men inte i världen, det är frågan.