Integritet

Personlig integritet är ju ett sätt att mäta hur lite man låter sig påverkas av yttre omständigheter/krafter. T.ex Slitz-modeller som påstår sig vara feminister osv har lite personlig integritet.

Min gympalärare sa att jag behöll min integritet eftersom jag aldrig sa så mycket på lektionerna.

det är nog många som inte tror att jag har någon vidare integritet eftersom jag är väldigt öppen gällande mycket i mitt liv, men det som är privat håller jag för mig själv. alltid. eftersom det jag anser är privat inte stämmer överens med normen för vad som är privat så upplever nog många att jag har noll integritet. men jag har integritet. mycket sådan också. (sen räknar jag iofs in hur lite man berörs av skitsnack och förolämpningar i integritet också) ^_^

att bara hålla käft anser inte jag är att ha integritet. många som jag känner verkar tro att tystnad är ett tecken på att folk är avståndstagande/sura eller väldigt intelligenta. detta är ofta inte fallet, iaf inte enligt min erfarenhet.

ska man snacka psykologi, så e de ungefär så här jag uppfattat de hela:

kärnan, ditt inre, de e du. det kan liknas vid ett okränkbart rum, som är ditt innersta väsen. tyvärr så finns det människor som gör intrång på den kärnan, som tar sig rätten göra det.

för att känna dig själv behöver du din självkänsla. din självkänsla är intakt när du känner din egen inre kärna. en god självkänsla inom ett visst område betyder inte genast att du känner dig själv i alla områden. ordet självkänsla säger i dubbel mening vad det betyder: din känsla är du.

det finns inga känslor som e fel. den här delen är okränkbar, dvs ingen har rätt att säga att de du känner är fult, otillåtet, syndigt, fel, omoraliskt eller att du bör känna si istället för så.

(det är inte samma sak som att det är okej att agera sina känslor till omvärlden helt ohämmat.)

utanför den här kärnan bör det finnas vakter. under tiden självkänslan byggs upp, så har man egenltigen inga egna vakter, utan nära personer vaktar åt en, t ex föräldrarna är ens vakter. ibland vet inte förädrar hur de ska vakta sitt barns kärna, ibalnd är de just föräldrarna som gör intrång.

men i en sund utveckling, så under utvecklingens gång har du vakter, både dina egna, inre, som du skapar med stöd av de yttre, och de yttre, i form av vänner, släkt, föräldrar m m

de här vakterna vaktar självet, o kan kallas för din självaktning.

utanför självaktningen kommer självförtroendet. självförtroendet hjälpe till att öka självkänslan, men självförtroendet rasar ibalnd, o byggs upp på nytt, flera ggr under livet. självförtroendet kan alltså bygga på självkänslan, men har man hål i självkänslan så kan man likna självkänslan som grunden, o självfötroendet som väggarna till ett hus.

utan grunden står väggarna instabilt, i en känsla av att man e en bluff, fejk, o det händer att väggarna rasar totalt tillslut. det kan kännas som en väldigt stor förlust, att mista självförtroendet om självkänslan inte är intakt, o vakterna försvunna.

självaktningen är den del som bibehåller din integritet. olika erfarenheter gör vakterna olika starka, ibland e dom för starka, så ingen kommer in, ibland e de för svaga, så alldeles för många får komma in o går in alldeles för långt.

jag tycker personligen att människor med integritet är attraktiva, har värdighet o väcker nyfikenhet hos mig.

det betyder inte att man ska va så mystisk o hemlighetsfull att man aldrig öppnar käften för nånting, tvärtom, integriteten är en förutsättning för att jag själv ska välja vad som kommer ur min mun eller vad jag gör, o vad jag vill dela med mig till andra, vilket kan skilja sig i olika möten, från person till person.

integritet har oxå koppling till självrespekt. Om jag har respekt till mitt inre liv, min kärna, eftersom jag känner den o har mina vakter, så kan jag oxå lättare bemöta andra med respekt för deras integritet, som kan vara annorlunda än min.

frihet.