Att se på livet med nya ögon
Jag har alltid försökt att uppskatta det jag har. Jag har alltid vetat att jag varit lyckligt lottad som fötts i rätt del av världen. Jag har även lärt mig att alla människor har olika definition av lycka och att det jag ser som en självklarhet kanske är ouppnåeligt för någon annan.
Men trots att jag på något sätt har försökt att inte tycka att gräset är grönare på andra sidan har jag ändå tyckt det. Tills nu. jag tänker inte gå in på några omständigheter men efter en händelse i mitt liv så ser jag allt med nya ögon. För varje sekund som går är jag glad att jag andas, för varje sekund ser jag någonting nytt, någonting vackert. Kan man inte känna den här känslan utan att behöva vara med om någonting hemskt? Uppskattar ni livet? Lever ni varje sekund av era liv? Och inte bara andas, utan verkligen l-e-v-e-r?
Jag har först nu förstått att jag bara har ett liv och att det någon gång kommer att ta slut. Livet är någonting vackert, någonting fantastiskt och oförutsägbart som inte går att förklara. Livet är för kort för att slösas bort på att haka upp sig på smådetaljer. Jag önskar att jag alltid skulle ha den känslan jag har nu, jag vet att jag inte kommer det för ingen känsla är bestående. Jag kommer såklart att bära med mig den men jag kommer precis som alla andra bli arg, ledsen och skrika på folk igen. Just nu känner jag mig bara så lycklig och vill på något sätt få mig själv att förstå att det sitter där inne. Allt som händer sitter där inne i vårat psyke, så kan man hitta sig själv där inne någonstans i mörkret så mår man mycket bättre.
Nej jag har inte rökt på.