Mest deprimerande religionen?

kristendomen kan jag tycka är relativt deprimerande. för mycket skam och skuld. konceptet om arvsynd är något jag särskilt ogillar.

men jag respekterar den kristna tron, oavsett.

fredros_nukklz P24

Jag respekterar alla religioner, det var inte vad tråden var om =)

Buddhismens grund "allt är förgängligt" och att man ska tänka på detta hela tiden, och att allt skapar karma så man återföds känns livsförnekande. Om man sitter och gosar med sin tjej ska man inte njuta av det, utan tänka på att det snart kommer ta slut. Man ska inte njuta av den goda maten, för att man kommer inte äta av den i evighet osv osv. :\

ja buddhismen är ju inte särskilt munter. när grundtanken är att livet i sig är ett enda evigt lidande kan det ju inte bli så kul...

Indeed :\

Och att den bästa frälsningen är evig död känns också dumt.

Helt klart judendomen. De 'ter typ kex utan smak och 'gg som de doppar i saltvatten p

Finns säkert nån schysst indiereligion som inte är så speciellt munter. Men annars, ja Buddhismen är inget för mej.

Nattkrig P19

Buddhism går ut på att befria sig från återfödelse. Detta gör man genom att inte ha någon karma. Alls.

finns väl bra å dåliga saker i alla religioner... dom blir vad man gör dom till helt enkelt... dock så känns vissa muslimska länder jävlit deprimerande...

jag tycker alla religioner är deprimerande. skulle helst slippa dom.

På vilket sätt är Buddhismen deprimerande? Jag kan förstå att den kan verka väldigt dyster när man resonerar som ni, men ni verkar heller inte ha särskilt bra koll på vad Buddhismen går ut på då.

Det viktigaste inom buddhismen är att tänka på att inget varar för evigt och att man därför ska leva i nuet och göra sitt bästa i precis allt man gör. Ni verkar missförstå just grundtanken där. En buddhist plågar inte sig själv genom att hela tiden tänka på en massa negativt som KAN hända. En buddhist gör i stället sitt bästa och njuter av livet JUST NU eftersom han/hon vet att man inte ska ta något för givet.

Nutz F21

Men de ska fortfarande ha i åtanke att "allt är förgängligt" och att det kommer ta slut.

Och vi har just gått igenom Buddhismen på Religion B-nivå. Den är inte så rolig, alla gånger ._.

"En buddhist gör i stället sitt bästa och njuter av livet JUST NU eftersom han/hon vet att man inte ska ta något för givet."
Det verkar vara en rätt bra religion.

Mackan Breaker

Du kanske har läst om Buddhismen i skolan, men jag är född och uppvuxen i ett buddhistiskt hem och jag kommer ursprungligen från ett buddhistiskt land så jag kan nog påstå att jag har lite bättre koll på hur det är att leva som en buddhist än vad du har.

Det du gör fel är att du ser på buddhismen ur ett västerländskt perspektiv. Buddhismen är inte ett dugg västerländsk. Inom buddhismen är döden t ex inget negativt eller något man ska vara rädd för. Jag själv tycker att döden är lika fin som födseln. Så föreställ dig då en människa som kan välkomna något som anses vara så hemskt som något vackert, tror du att det människan lätt blir deprimerad?

Du har rätt i att man ska ha i åtanke att allt är förgängligt, men ha också i åtanke att buddhismen inte skapades i ett västerländskt, modernt i-land. För att förstå tron måste du förstå kulturen.

judar är riktiga stackare, deras gud blir bara arg på dem hela tiden

Egypt_mafakka
mmm precis... oavsett vilken religion man har så kan man göra den till nåt dåligt... många länder i mellanöstern har gjort religionen till nånting dåligt... å visst det är väl främst av kulturella orsaker...

_Mackan_Breaker_ P18

Och vi har just gått igenom Buddhismen på Religion B-nivå. Den är inte så rolig, alla gånger

Damn, dude... B-nivå? :) Du kanske skulle fördjupa dig lite mer än i de fem sidor och två overheadpapper som Re B-kursen erbjuder innan du bestämmer dig.

Nutz F21

Varifrån kommer du?

JaeLee P25

Vad sägs om tre lektioner med dokumentärer, två lektioner genomgångar och 32 sidor i böcker? :]

Får mig att tänka på citatet:
"Har man bott i Kina i 3 veckor vet man så mycket att man kan ge ut en bok. Efter 10 år inser man att man inget vet och håller käft"

JaeLee

Jag kommer från Sri Lanka.



_Mackan_Breaker_

Om jag var du skulle jag verkligen sluta skryta om religion B kursen på grund av två anledningar:

1. Jag läste också religion A och B i gymnasiet och fick också se dokumentärer, läsa böcker och ha en massa lektioner och det enda jag lärde mig var att jag visste mer om Buddhism än vad min utbildade lärare gjorde.

2. Du har fortfarande inte visat att du förstår dig på vad Buddhismen verkligen går ut på.

Vad sägs om tre lektioner med dokumentärer, två lektioner genomgångar och 32 sidor i böcker?

Du klargjorde just min poäng, även om du inte ligger på samma våglängd.

Vad ar det som ar deprimmerande med Islam om man far be om en motivering ?

Katoliker.. Skuld och skam hela tiden ^^

Nutz F21
är inte själva grunden i buddhismen att allt som människor gör och strävar efter är likställt med lidande? "dukka" eller vad det kallas? jag var intresserad av buddhism en del när jag var yngre, kommer inte ihåg allt så bra...förövrigt ser jag inte vad som skulle vara så vackert med döden enligt ett buddhistiskt synsätt? så länge du inte uppnår total egodöd och hoppar av karmaloopen så är man väl dömd till evigt lidande via reinkarnationer?

Athnagzo P16

Jag forstar inte vad det ar som ar deprimerande, de flesta som bor i dessa Muslimska lander ar ju mkt lyckligare an folk i t.ex Sverige.

Hinduismen

buddhismen eller hinduismen.

samma argument som tradskaparen

cypher_complete: varför flyttar folk därifrån till Sverige då, och ingen från Sverige flyttar dit?

1) Folk flyttar inte fran till exempel Saudi eller Kuwait eller Oman. Hur manga Saudier har du stott pa i Sverige?

Dom du pratar om har flyttat fran lander som Egypten, Marocko, Algeriet, Libanon osv, som styrs lika mycket av Sharia som Sverige gor. Sa det argumenten faller.

2) Manga fran Sverige flyttar till Saudi. Jag kanner personligen manga som flyttat dit.

Foresten sa ar det manga som aven flyttar till Egypten, Marocko, Emiraterna osv.

självklart Satanismen . och NEJ satanister är INTE djävulsdyrkare ..

Förövrigt är satanismen den mest "logiska tron"

pratar vi deprimerande religion eller deprimerande kultur?

Islam. Orka spränga sig själv.

Shorty.

Haha, du har hajjat det riktigt rätt.
Dem mest deprimerade är väl judendomen, skoj att dyrka en gud som hatar ditt folk.

katolikerna och deras arvssynd är ju inte så röjjigt.

Demento

Jo det människor strävar är liställt med dukha, men du får ju tänka på att Buddha var en prins och vad han menade med det är att man inte ska sträva efter ytliga ting.


Till alla som inte förstå buddhismen

Sen är det för många här som sitter och diskuterar buddhismen utan att riktigt förstå sig på kulturen kring buddhismen. Ni ser på det här med att allt är lidande som att buddhister går omkring och frivilligt plågar sig själva. Måste jag påminna er om att Buddha innan han blev upplyst plågade sig själv som fan för att nå någon slags sanning om livet, men att han sen upptäckte att det var fel väg att gå. Sen lyckades han bli en upplyst människa, en människa som kunde acceptera lidandet i världen utan att bryta ihop och bli deprimerad. En människa som lyckades få sig själv att må bra och sen spred glädjen till folk runtomkring honom. Så kan någon ta och förklara för mig vad som är så deprimerande med att leva ungefär så som Buddha gjorde?

Fattar inte att ni skriver buddhismen som är relativit positiv ändå. Tycker då TAO är mer negativ; fast jag gillar den.

deprimerande* inte negativ.

Nutz F21
tycker inte riktigt att du svarade på min fråga...

Demento

Om du menade det jag sa om döden så svarade jag inte på det för att det var lite svårt att förklara, men jag ska göra mitt bästa.

Jag kommer inte ihåg den här historien riktigt eftersom det var länge sen jag hörde den men innan Buddha dog så ska en av hans lärjungar ha brutit ihop och gråtit över att Buddha skulle försvinna från världen och Buddha sa då till honom att han inte skulle gråta eftersom Buddha hade ju redan lärt honom att allt är förgängligt och att lärjungen skulle göra sitt bästa för att uppnå den harmoni Buddha hade uppnått.

Det är just det här som är svårt att förklara för en västerländsk person för då kommer folk ofta med såna argument som "Ja men då ska man ju inte njuta av något och allt är bara ett enda stort lidande", men som jag sa innan, ni måste förstå att buddhismen lever i en helt annan kultur än den svenska.

Medan en västerlänning kan resonera som jag just skrev, resonerar en buddhist mer på det här viset: "Ja allt är förgängligt och att sträva efter saker leder bara till lidande när man förlorar det. JUST DÄRFÖR ska man njuta av livet och göra sitt bästa i precis allt man gör, verkligen satsa och inte göra något halvdant. Typ när du äter så njut verkligen av maten, släng inte i dig den. Njut av din partners sällskap, av hans/hennes närhet, röst, allt. Ta inget för givet och ha samtidigt en sund inställning till världens förgänglighet för om du lyckas njuta till fullo av ditt liv och samtidigt kunna acceptera avslut eller förloranden av olika slag, då är du en människa i balans. En riktigt harmonisk människa som inte bryter ihop över minsta lilla grej. Förstår du vad jag menar?

En icke-buddhist kanske bryter ihop när ett förhållande tar slut till exempel, medan en Buddhist kan njuta av förhållandet medan det varar och sedan minnas det som något fint när det tar slut och bara gå vidare med livet.

Sen så menade jag att jag tycker att döden är vacker, men att jag har en sån inställning för att jag inte är rädd för döden och det beror på att jag är Buddhist. Det står inte i någon buddhistisk text eller så att att döden är vacker men många buddhister jag känner tycker ändå att döden är, kanske inte vacker precis men befriande och också positiv oftast. Jag känner många som t ex tyckte att de som dog i tsunamin var de som var lyckosamma för att de slipper vara kvar och vara ledsna över förlorade nära och kära.

Tobbelito

Det kan ju också vara så att en person verkligen inte är rädd för döden, bara att du aldrig har upplevt den känslan. Det enda jag är rädd för är att jag kommer känna ånger över saker i mitt liv precis innan jag dör, vilket också är varför jag försöker att bara göra saker som jag kan vara stolt över.

Tobbelito

Eller så är vi bara två helt olika personer som växt upp på två helt olika sätt och medan du emellanåt kan känna ångest över att dö kan jag acceptera att om det händer, så händer det. Det är ingen idé att slösa tid på ångest eftersom det ändå inte går att undvika döden.

Nutz F21 & Tobbelito P28

En del bra poänger från båda där. Jag är själv buddhist från födseln och även om jag knappast lever som jag lär förstår jag vad Nutz vill få fram. Att allt är förgängligt innebär att inte att man ska gå och bli deprimerad över allt man kommer förlora här i livet, utan istället är målet att man ska värdera det man har + de saker som verkligen betyder något. Man kan visst sträva efter saker i livet för att uppnå balans, men man måste samtidigt vara medveten om att dessa ting, särskilt materiella, aldrig kan vara för evigt och därför är det viktigt att själva begäret inte tar över din existens som människa. Sedan ska man inte haka upp sig på just ordet "lidande", vilket många tycks göra. Det är en översättning som människor associerar med olika betydelser beroende på vilken kultur de lever i. Det kan vara svårt att förstå/acceptera buddhismens syn på livet/döden även för inbitna buddhister. Tvivel finns i alla trosuppfattningar och i ett sekulariserat samhälle som bygger på kristna värderingar kan det vara än värre att förstå buddhismens budskap.

I slutändan är vi dock alla människor och vi har alla en grundläggande rädsla för slutet på vår existens, det ligger i våra gener och hjälper oss att hålla oss på fötterna när så krävs. Självbevarelsedriften kan man aldrig riktigt undertrycka, som Tobbelito hävdar. Men det här varierar ju också från person till person beroende på trosuppfattning. För de flesta i Sverige innebär döden det absoluta slutet på livet, det finns inget efter. Mörker och maskar och allt det där läbbiga :) För buddhister innebär ju inte döden slutet utan endast en ny start mot det slutgiltiga målet.

Rättelse:

Självbevarelsedriften kan man aldrig riktigt undertrycka, som Tobbelito hävdar.

Lägg till ett "precis" innan Tobbelito så blir det rätt. Sorry bout that.

Jag kan inte hålla med om att alla innerst inne är rädda för att dö, men jag tror att det beror mycket på att folk i min omgivningen för det första är ganska starka människor och för det andra tänker jag mycket på min farmor som var buddhist hon med och den dag hon dog sa hon till min kusin att det kändes som att det var hennes sista dag på jorden och farmor hade varit helt lugn liksom för hon hade ju levt ett helt liv, uppfostrat alla hennes barn, varit en bra maka (ni vet, saker som var viktiga för deras generation). Sen gick hon bort senare den dagen precis som hon sa utan att känna ångest, men jag håller med JaeLee om att det nog beror på att hon exempelvis inte trodde att hon skulle hamna i himlen eller helvetet, eller i en äcklig mörk grav. Hon trodde nog mycket på att hon skulle återförenas med sin man i nästa liv, eller nåt..

Tobbelito P28

Jag håller med dig, men som jag skrev innan betyder inte döden på något sätt slutet på din existens för en övertygad buddhist (märk ordet "övertygad"). Man måste helt enkelt omdefiniera hela begreppet "döden" om man ska kunna förstå hur en del buddhister tänker.

Jag är ungefär som du, är inte heller 100% på att det finns något efter det liv vi lever idag. Och jag är heller inte särskilt förtjust i tanken på att jag en dag kommer att dö eftersom jag inte vet om mitt medvetande och allt det som är min person kommer att fortsätta när min kropp dör. Därför försöker jag göra så mycket av den tid jag har och det är det som är buddhismens egentliga budskap.

Tobbelito P28

Ja, det ultimata målet är att göra sig fri från kretsloppet och upptas av det kosmiska alltet/världssjälen eller vad man än vill kalla det. Nej, det här ses inte av troende som något negativt, snarare tvärtom. Det är en befrielse från den existens vi känner till idag och ett fullständigt tillstånd av harmoni och balans som egentligen inte kan beskrivas med ord eller bilder.

Snacka om döden!

Som jag skrev innan - vi associerar ord med olika saker beroende på hur vi ser på oss själva och världen omkring oss. Det som skrämmer dig behöver inte nödvändigtvis skrämma någon annan eller ens ha samma innebörd.

Jag är inte ute efter att övertyga dig om att det här synsättet är mer relevant än din uppfattning, jag vill bara försöka förklara hur buddhister ser på saken.

religion är ett bra sätt att hantera dödsångest

Alla har vi våra knep :)

Tobbelito

Jag påstår inte på något sätt att jag är nån slags superhjälte för att jag anser att jag är stark och jag ser inte ner på folk som får ångest eller blir deprimerade lätt eftersom jag också har haft väldigt tuffa perioder i mitt liv.
Däremot tror jag att jag är förberedd på det mesta för jag känner till mina svagheter, jag är medveten om mina brister. Jag förnekar inte något av det negativa inom mig utan jag försöker bara jobba på att komma ihåg att inte låta en massa negativa saker få ta över det som är positivt i mitt liv.
Sen så sa jag att jag inte är rädd för döden men att jag är rädd för att jag precis innan döden kommer känna ånger eller känna att jag inte kommer kunna dö och samtidigt vara stolt över det liv jag har levt. Så det handlar egentligen bara om att medan vissa är rädda för döden och för vad som händer sen, är jag rädd för att det minne jag kommer lämna efter mig. Vi fokuserar helt enkelt på två olika saker.

Islam är väl ganska deprimerande, kanske inte själva religionen i sig, men det har väl blivit tradition på nåt sätt på många terrorhåll att man måste dö o döda för att revoltera mot kristendomen..

höhö..

Tobbelito

Jag är lika envis så jag förstår. ;)
Men tänk på det här, en stark människa är enligt mig inte en människa som du beskrev som lever i förnekelse. En stark människa är någon som åtminstone försöker att kämpa och försöker att se saker ur en positiv synvinkel i stället för att göra det som är lättast vilket är att bryta ihop. Som jag sa, jag är ingen superhjälte alls, men jag tycker verkligen inte att jag är en människa som man lätt kan bryta ner.

ok..ge mig lite konkreta exempel då? tobbelito