Människan är ond
De flesta skulle nog hålla med mig om att en god människa är en människa som är omtänksam, givmild, en medmänniska helt enkelt. Då borde väl en ond människa vara självisk och egocentrisk.
Tänk nu på alla barn som inte får lära sig hur man ska bete sig i samhället. Alla föräldrar som inte disciplinerar och sätter gränser för sina barn. De barnen växer ju upp till att bli just själviska människor som bara tänker på sig själva. Borde inte det då betyda att om samhället inte lär en individ att vara god, om en människa får växa upp fritt utan gränser och göra som den personen vill, så växer den personen upp till att bli ond. För det är egentligen vad vi är i grund och botten. Vi är onda.
Nu menar jag absolut inte att människor i grund och botten är mördare, våldtäktsmän eller dylikt eftersom jag ser på sånt som psykiska störningar mer än ren ondska. Jag tror bara att allt det goda som finns i världen. Kärlek, givmildhet, omtänksamhet, det är sånt som vi får ta del av genom samhället just för att människor är rädda för vad vi kan göra mot varandra om vi tillåter oss själva att agera precis som vi känner för.
Rädsla. Det är utgångspunkten för allt gott i världen. Rädsla för att vara ensam leder till kärlek. Rädsla för att bli skadad leder till omtänksamhet. Människan är i grund och botten bara en rädd, ond varelse.
För er som vill kritisera mig, tänk noga på hur jag definierar ondska innan ni kritiserar.