Min situation.

Min situation.

Vet inte om ni orkar läsa eller om ni ens bryr er men jag kände bara att jag behövde skriva av mig lite så här fram mot kvällskvisten. Det finns kanske någon av er som kan relatera och som har gått igenom liknande saker? Jag mår inte så bra just nu och har inte gjort det på de senaste åren pga depression och ångest som har framkallats av någon form av social fobi.

Jag började röka hasch för ungefär 4 år sen. Den första tiden hanterade jag det rätt bra men de två senaste åren rökte jag varje dag och mitt liv kretsade kring knark.

Det här med social fobi började väl någon gång i första ring. Man träffade nytt folk och var inte beroende på de klasskamrater som man hade kännt i hela sitt liv på grundskolan. Man pratade med annat folk än de som hängde i pundarkretsarna. Jag visste inte var jag skulle fästa blicken när jag snackade med folk. Jag visste inte vad jag skulle säga och var rädd att säga något dumt så jag var helt enkelt bara tyst.

Sen en dag så läste jag på Internet om social fobi och såg att de flesta symtomen stämmde in på mig. Efter en tid uppsökte jag läkare som jag fick gå och prata med en gång i månaden plus att jag fick Zoloft (antidepresivt) och Xanor (lugnande) utskrivet. Xanoren var bara tillfälligt iom. att det är narkotikaklassat och beroendeframkallande. Jag kommer ihåg en gång när jag satt på bussen på väg hem från skolan och kunde prata helt normalt med kompis. Då kände jag mig verkligen som en människa igen, tack vare Xanoren. Efter ett tag slutade jag ta både Zoloft och Xanor.

Men det var inte förens i andra ring som det verkligen blev ett problem. Jag började i ny klass igen och hade svårt som fan att komma in i den och pratade nästan aldrig. Jag började skolka allt mer, ångesten blev värre, jag knarkade mer och drogs djupare in i kriminalliteten. Till slut orkade jag helt enkelt inte mer så jag hoppade av skolan.

Jag sov bort dagarna och var uppe på nätterna istället. Jag slutade att träffa mina kompisar lika ofta och drack alltid några starköl innan jag gick ut på helgerna.

Det här hör väl delvis till saken. En kväll när jag hade käkat Exctacy och rökt hasch slog det slint i mitt huvud. Det är ganska svårt att förklara men jag trodde att mina kompisar drev med mig på ett undermedvetet sätt. Allt dem sa kretsade kring mig och var dolda dissningar, trodde jag, vilket det inte var på riktigt. När jag tittade på mig skälv kännde jag mig misslyckad och jag kunde inte försvara mig eller säga det jag ville. Jag kan tänka mig att det kan kännas så för dem som hamnat i en psykos. Sen dess, varje gång jag har rökt igen (observera: utan Exctacy) har det kännts som den gången.