Att dämpa rösten Har ett tidigare förslutet med långa deppresioner och trasslig uppväxt men har trots det mått hyfsat okey de senaste åren. Något som jag alltid dragits med är jobbigt samvete/överjag. Nu på senare tid har jag pluggat mycket och det har jag alltid haft svårt för då jag av någon konstig anledning alltid mår dåligt när studerar antagligen pga självförvållad, påhittad press. Det yttrar sig genom att allt jag hör/gör/ser kommenteras av den där rösten man tänker med. När jag mår bra viftar jag helt enkelt bort tankarna men speciellt när jag har en överlag jobbig period så blir det för mycket eftersom jag knappt kan göra något utan att "bli kommenterad". Det känns hela tiden som jag balanserar på en knivegg och minsta felsteg suger ner mig igen. Som om man konstant försöker hålla ansiktet ovanför vattnet och minsta skitgrej får en att suga in vatten. Det jag har lite svårt för är att jag inte riktigt vet vad andra människors röster "säger", om det helt enkelt är så att jag är precis som de flesta andra människor bara det att jag suktar efter uppmärksamhet genom att föreställa mig/göra mig till. Det är framförallt de tankarna som är jobbiga eftersom det känns som om jag inte är berätigad till att må som jag gör eftersom det inte är något fel från första början. När jag läser igenom vad jag har skrivit nu så "känner" jag bara avsky inför mig själv eftersom jag bara vill sno åt mig uppmärksamhet och hela grejen igentligen bara är löjlig, att jag ska skärpa mig och uppföra mig som folk.