Syns det här inlägget?

Japp det syns, nu kan du sova gott :)

bara jag som inte såg nåt inlägg? :S

ja inlägget syns.
nu kvarstår dock frågan om det verkligen är du som skrivit det...

aha vad bra. tydligen är det fel ställe att snacka om sånt här, alla är så oseriösa här. men har liksom inte mkt annat till val. planerar att ta mitt liv idag och fiskar väl efter en sista anledning till att inte göra det. eller skjuta upp det iaf.

Okej, du blir medlem på whoa, gör en tråd, sen ska du ta livet av dig

OK.

ja killen, dufatta helt rätt. duktigt.

Nej, det syns inte.
Vi är bara röster i ditt huvud.

ok, told yall, det här ger mig inget. jag bad om nån som kunde bry sig - att ge kärlek är inget man lider av, tvärtom - och allt jag får är sarkasmer.
det var inte vad jag behövde, inte nu. har fått nog av det.

det verkar som att du har det jobbigt av någon anledning?

svårt att känna medkänsla genom whoa

ja jag har det lite tung, tack för att du frågar. vet inte vad jag ska säga för att.. jag vet inte. vet ingenting. det är som det är. äh.

det är svårt att känna medkänsla över whoa plus att det är ju inte så lätt när du inte skriver så mkt mer än att du vill veta om du finns typ.. och att du funderar på att ta livet av dig.


ser ni nu whoa, så går det när man tar bort snälla tråden, folk får ingen kärlek här längre

d-beck P18 so sweet
jag vill gärna berätta varför men jag vågar inte. ingen brukar tro på mig, plus att jag inte vill höra några smartass tips om att gå o prata med doktorn eller nåt. har gjort det sen jag var 9 och de kan inte göra annat än skriva ut tabletter eller erbjuda mig inläggning på psyket.

det mest aktuella problemet är väl att jag jobbar jobbar jobbar och inget mer. har flyttat till sthlm för... öh mins inte hur länge sen. sen dess har jag bara jobbat o försökt ¨få ordning på mitt liv. all energi har gått till jobbet. men för ett par dar sen tappade jag min största kund som jag lagt ner all min energi på (som jag egentligen behövt till mig själv) i ett halvt år. för att jag är 'för ung'.
sen håller jag på att få sparken från företaget för att min chef glömt berätta för mig att jag haft andra kunder som jag missat. mitt fel. och nu har jag sjukskrivit mig eftersom jag är utarbetad och blodkärl går sönder i mitt huvud, jag blir stundtals förvirrad och åker bussar o t-banor åt helt fel håll och hjärtat börjar fucka. hoppa dubbelslag o kör maraton.
men jag får inte vara sjuk. min chef är arg o alla mina kolleger har fått höra hur oansvarsfull jag är. och jag har fan levt för det här jobbet i ett år nu. jobbat, sovit.
emellanåt går jag ut med min morsa och hennes pojkvän (som taffsat på mig, ljugit om mig och förstört min redan skeva relation med min morsa) eftersom jag inte känner en kotte i den här stan. och vad händer då? jag får blackouter, tappar bort mig själv och delar ut snytingar till höger och vänster. blir helkonstig.

ingenting fungerar, hur fan jag än gör går allt fel. som om det inte är menat att jag ska få vara ifred. jag bara kämpar o kämpar men blir bara nertryckt.
jag tror inte det är menat det här livet för mig.

damn.. asså jag är nog inte den rätta att ge tips, aldrig vart med om något liknande själv men du borde försöka lära känna någon, såklart är det lättare sagt än gjort och du kanske har försökt? finns annat folk här som vart med om liknande saker/äer med om liknande saker så du får nog bättre tips från dom isåfall.

lycka till :)

men för fan.......i cyberrymden får man inte gråta. det är gay.

tänker inte direkt ta tillbaka mitt inlägg ovan, kan möjligen tänka mig be om ursäkt. absolut. försök förstå att det var en replik på hur ditt inlägg framstod och hur det sett ut på whoa på senaste tiden, inte mot dig personligen...

men however, för att ta till sig den nya informationen du skrev just ovan om hur du tydligen mår och har det så får jag väl säga som så att det vore väldigt trist om du tog till en så pass drastisk lösning på problemet.

helt klart är att du lever under en press och tycks ha ett jobb du helt enkelt inte klarar av med tanke på din egna personliga inre situation. jag föreslår miljöombyte. ta dig lite tid till att finna dig själv, finn glädjen i dig själv, andra och annat. det är mer värt än att slita för andras skull och tappa bort sig själv på vägen.
det behöver inte innebära en flytt från sthlm, men det kanske är som så att jobbet helt enkelt inte är rätt för dig, nu, och då är det något alla parter måste acceptera. man får göra det bästa av situationen. jag vet själv hur det är att vara över(be)lastad av arbete och inte hinna med sitt egna jag. inte hinna vara social eller få ut det man själv vill av livet. och det är ingen rolig sits.
det är en sits som förvärrar en redan dålig situation. absolut.
och som du säger, piller och psykologer är inte alltid rätt hjälp, rätt väg. ibland måste man finna den själv. men man måste också då våga leva... och våga försöka. våga tro på sig själv...

smek

wow, vilket.. otroligt, jag menar det verkligen, givande inlägg..

Priyan Jag fattar, vet fan inte bara hur jag ska nå en människa. skulle jag skriva hjälp snälla tyck synd om mig skulle jag inte få intelligentare svar ändå.
men tack för att du orkat läsa iaf.
Jag hatar självömkan och jag vill egentligen inte framstå som en looser som inte klarar av livet, men tro mig det här är inte allt.
mitt liv är väl bättre nu än ngonsin, men det här räcker inte för mig. jag känner att stressen börjar ta ut sig på min kropp bla med att blodkärlen i huvudet börjar poppa och hjärtat då. tro mig, att ha adrenalin i kroppen 12 år i sträck sätter sina spår.

allt jag vill är att inte känna mig så jävla ensam, en pojkvän skulle kunna ge mig det serotonin jag behöver. men vem fan vill ha ett nervvrak? det är bara en ond spiral.

om du vänder dig till det värsta av internetforum med en sån här sak så får du väll endå räkna med sarkasm etc.

du letar efter kärlek på helt fel ställe.

LIVET KRETSAR INTE RUNT JOBBET !!!!

Jobbet gör inte dig lycklig. Lägg ner din energi på utveckla dig själv och försöka hitta lycka i nåt som inte är beronde av andra.

ryck upp dig o byt jobb, sluta gnäll o lev livet

näe ja ser inte

PampersBabyDry F19 du o resten av er vet inte vad ni snackar om. vem tror ni jag tävlar med? tror ni jag bryr mig ett skit om det är fegt eller inte? det är ingen tävling det här livet..
och hade du läst vad jag skrivit så har jag skrivit att jag gått i terapi sen jag var 9 och inte ens proffesionella kan ge mig mer råd än att försöka hålla ut.
så gå och svara på alla andra dagis-inlägg på det här forumet för ni är för oerfarna. behöver stöd av någon som själv levt ett liv av helvete, inga hobby-kuratorer.

men gå och hoppa då. som om någon kmr bry sig!

Så onödig tråd.

jag tror faktiskt att dom som tar självmord har rätt att anse om det är fegt eller inte!"! eller dom som tänker ta ska jag väl säga.
Ingen vet vad dom går igenom i sitt innersta så därför ska man bara hålla käften om man är en välmående gosse/flicka!


Hoppas att allt blir bättre för dig.. styr bort dina tankar från självmordsskiten det eeh hjälper nog inte..

the_sun_god

ja du vet din lilla tjockis som bara äter godis..

lägger ner tack o hejdå

ja varsågod.

varför är jag en kossa?

Prs:

Jag tror hon är brud, såvida inte hennes morsas snubbe är gay.

_blank_

jag är själv också helt utbränd, det tog mig en halvtimme att handla keso och knäckebröd på vivo för några dagar sen. jag kan inte sova och festar som ett cp för att orka vidare. jag flyttade till sthlm när jag var sjutton år, utan att ens ha en boplats eller inkomst, nu åtta månader senare så har det äntligen löst sig. men jag är fortfarande lika stressad och ängslig som när jag inte hade ngnstans att landa på.

just nu sitter jag och väntar på att få gå ut och dricka öl, jag sov trettisex timmar lörd-månd och har sovit ~åtta timmar sen tisdags.

jag påstår inte att jag på ngt plan vet vad du går igenom, men det känns ungefär som om jag är påväg exakt åt det håll du beskriver att du har hamnat i. jag fick t om en panikångestattack för inte alltför länge sen och jag får bara mer skador, och värk i kroppen för varje månad som går. uäh, och även om jag visste vad jag kan göra åt saken så har jag nog inte ens råd.

_blank_

Finns det inget ställe du kan säka dig till där du kan få kontakt med folk som sitter i liknande situationer. Tror kanske inte att detta skulle hjälpa så himla mkt men då behöver du inte känna dig ensam i lidandet, det kan nog vara skönt. Dock tycker jag att det bästa vore om du kunde hitta någon kille eller nåra kompisar som inte mår skit. På så sätt slipper du en massa destruktiva konversationer och en situation som är jävligt svår att ta sig ur.

fridge

han/hon hörde att whoa var tufft...

ärligt talat har jag aldrig haft så roligt på whoa som idag (har såklart en annan användare, fiskpinnar). har aldrig hört så många idiotiska svar i en o samma tråd.

ni har fortfarande mkt kvar att hämta o lära från livet, inte konstigt att ni inte har nått vettigt att säga åt mig. jag önskar er inge illa, skulle inte önska mina värsta fiender att leva mitt liv, men däremot skulle ni nog må bra av att förlora en person som står er nära ett par gånger. det skulle få er att växa.

som sagt, jag har haft ganska roligt (kan nog även bero på spriten ja dricker) o skjuter nog upp det allvarliga ännu en dag.
tack, sötmnosar.

kärlek o fred till er alla. ni är så hårda och coola allihop. jaa.

tyvärr så e du bara another bitch dead

oavsett om blank är seriös eller inte så borde vissa av er skärpa sig... inte för att mitt första inlägg var så särskilt sunt det heller kanske, men det finns nyanser i gråzonen, tänk på det...

public_enemy haft en hård dag eller?

pajas.

The sun god

du vet hur det är i ghettot.!

tur man har fridge som backup!

gud va tuffa alla är.. ! ... oavsett om detta är sant eller ej... varför är ni så körda ihuvudet ? svara inte jag vet !

public_enemy jepp.

tur.

pajas.

ärligt....vet ni själva hur en sån person mår som e helt ostabil och tom innuti? om ni aldrig har vart där så vet ni INTE! och om ni INTE vet så ska ni inte säga något oseriöst som många gjort här.
visst whoa är kanske inte rätt ställe att vända sig till när de gäller personliga seriösa saker.
om de e seriöst eller ej vet jag inte.
men denna personen har iaf vänt sig för å få nåt stöd och de e en allvarlig sak de handlar. kanske ni borde tänka först innan ni handlar

sluta nu barn.

fridge hur kan du veta känner du duden eller

fridge då kan man ju knappt veta om de e seriöst eller inte.oh well GOOODNATTTTTTTTTTTTTTTTT

hur fan kan man vara så jävla idiotiska som vissa här?

Jag förstår inte varför alla idiotiska och osmakliga människor samlar sig i den här tråden.. Om ni inte har något vettigt att skriva.. skriv inget..

_blank_
Man är ingen looser bara för att man är deprimerad och/eller inte tycker om sitt liv..
Sen att ta ditt liv vore nog ett slöseri.. tänk om du en dag lyckas lösa problemen du har.. och då får ett väldigt bra liv.. Då vore det väldigt bortkastat att ta ditt liv..
så försök hoppas på att du ska må bättre..
Sen så gäller det väl kanske att försöka lösa problemen du har.. antingen på egen hand.. eller med någon professionell hjälp..

BeatifulButDeadly P17
Det märks från det du skriver att du har mycket kvar av livet att lära.
Det är inte så enkelt som att se saken från den ljusa sidan o så blir allt underbart med blommor och bin..
Och bara för att man vill begå självmord så betyder det inget om vad hon vet om livet.. Det betyder att hon mår väldigt väldigt dåligt..

hit em fridge!

blank

du kanske vill ha en omröstning, vilka som är för självmord och vilka som inte är?

men seriöst. saknar ni förståelse och medkänsla totalt eller?

hade jag vetat att det var så seriöst menat som det tydligen är hade jag aldrig tänkt tanken på att vara något annat än seriös. trodde en del utav er nötter skulle kunna inse allvar nån gång i livet och följa mitt spår, men ännu en gång har ni bevisat er fullständiga ignorans och omogenhet.

"aa,de har vi,vi e ju ascoola,megatuffa whoa-hiphopare"

Uppenbarligen