Insikt i livet
En obeskrivlig känsla infinner sig i min kropp, den går inte att sätta ord på, går inte att förklara.
Den finns där, gnagades på min kropp och mitt sinne.
Jag blir handlingsförlamad och känslan av likgitighet sprider sig.
Sitter här stirrandes in i väggen dag efter dag, problemen hopar sig och jag gräver en allt djupare grav.
vad tjänar det till?
Rutinerna spricker, sömnlösheten gäckar mitt psyke, hungern försvinner och kvar sitter jag, som en sorgsen, sargad människa.
Den diffusa känslan äter upp mig inifrån.
När kommer fasaden falla? När kommer dammen brista? När kommer ångesten ta ut sin rätt? När kommer jag skrikandes och gråtandes inse att det gått för långt?
När slutade den oskylidga och ordningsamma killen existera? När tog denna varelse över?
Droger, kriminalitet och en jävla ångest.
Sveket svider, svider som syra som långsamt letar sin väg in i kroppen. Jag ser det i dina ögon, ser att det gror oro inom dig.
Lögnerna och hatet inför mig själv.
ångest, rädsla, hat.