Om det här är livet så är det inte värt att leva..
Jag vill bara skriva av mig, känns tungt och fruktansvärt ensamt..
jag vill börja med det min pappa sa till mig:
"det här är livet grabben, du kommer få säkert 5 smällar till"
Om det här är livet så är det inte värt att leva.. .
Jag hade var tillsammans med min tjej i nästan exat 2år. Allt var kanon! Vi var med varrandra jämt, vi var ALDRIG ifrån varrandra på helgerna på 2år! Jag kan säga helt ärligt att det inte gick 1 enda dag utan att vi ringde varrandra under hela vårt förhållande! När man prata om "brodin" så prata man alltid om Mathilda OCH brodin. Vi var en och samma. Verkligen jätte tajta. Vi lova varrandra så himmla mycket, jag har jätte många blombuketter på mitt rum där det står gulliga saker av henne, som "Du och jag för alltid" och massa andra saker. Och hennes föräldrar tyckte om mig jätte mycket, även hennes kusiner & mormor, alla liksom. Jag hoppas ni har fått en bild av hur vi hade det, världens mysigaste förhållande. Men så en dag, en helt vanlig dag...Jag skulle hem till henne för att hennes mamma fyllde år. Jag ringer henne och säger att jag kommer snart, hon låter helt vanlig på rösten och allt. Vi avlsutar samtalet med vår vanliga fras "älskar dig gumman jätte mycket kommer snart puss puss" Sen går det 10 minuter, så plingar det på dörren. Min mamma går och öpnnar, in på mitt rum kommer hon. Jag blev jätte glad, jag trodde hon vela överasska mig eller något. Hon sa att hon hade en sak hon vela berätta. Jag var jätte glad trodde ingenting, så jag sa på skämt "naaw, haru vart otrogen mot mig eller haha?!" hon sa: Nej, men jag känner att det börjar ta slut emellan oss. Och gissa om min värld braka samman. Det har gått 1 månad ganska exakt nu. Och visst det känns kanske aning bättre men otroligt långt ifrån bra. Men jag hatar när jag drömmer om henne (vilket jag gjorde i natt och därför jag skriver nu) Det känns verkligen oerhört svårt...Ibland brukade vi prata på skämt om vad den ena skulle göra om den andra gjorde slut eller dog, och då sa båda typ "hehe, jag skulle ut och festa" på skämt. Men sen sa vi båda att vi skulle vart jätte ledsna och blabla. Men efter andra veckan hon gjort slut så var jag med ett par kompisar, vi skulle ner på stan, en lördag. Då möter jag henne med 8 tjej kompisar, dom skulle på fest. Och då ska ni veta att Mathilda (mitt ex) Hade ALDRIG druckit alkohol under vårat förhållande ALDRIG. Sen efter 2års förhållande så ska hon ut med sprit i väskan med sina kompisar och festa?!=!=!1=!=1`=)!å k2rg'phfd..
Jag vet inte vad jag ska ta mig till, hon är en mycket fin tjej, så hitta en ny kille lär ju inte vara några problem alls. Jag tror jag inte har förstått det hela äns ennu. hon är ju liksom MIN. Jag vet ärligt talat inte vad jag gör om jag ser henne med någon annan kille..helt seriöst. Och jag vet inte hur jag ska kunna gå vidare. Det var verkligen HELA mitt liv. Många har sagt "livet går vidare"! Ja det märkte jag ju! Hon var mitt liv, och hon gick...
Jag hatar att vara ensam, men jag tycker inte om att komma ut för jag känner mig ensam endå. Men jag vill inte sitta hemma, därför att jag vet att hon inte gör det! Jag vet inte vart jag ska vända mig.
Och det hade kännts kanske iaf lite bättre om att jag slapp drömma varrannan natt om att vi ligger och pussas någonstans eller något liknande. För vem ska ligga i hennes säng nu på kvällarna då? Vem ska äta pizza med hela hennes familj på fredagarna? Vem ska köpa godis och gräva ner sig under täcket med henne och kolla på film nu då? Alla dessa tankar tar verkligen död på mig...
verkligen....