Vad Gör Man?

Vad Gör Man?

Vad gör man när man levt hela sitt liv och trott att man alltid klarar sig själv. Man skrattar åt kärlek, lycka och förhållanden. "Tss, sånt behöver inte jag. Jag är stark, jag klarar mig själv. Förhållanden är bara när 2 personer är så svaga att de behöver förlita sig på någon annan."
När man haft sig själv, sina polare och sina tankar. Polarna har alltid också varit ensamma, det var alltid vi. VI, vi, var ensamma, men vi hade varandra. Alla kände likadant, alla kände att de klarade sig ensamma. Men innerst inne visste man att man ljög för sig själv.

När man blir äldre och det inte är "Vi" längre. Det är bara jag. Jag, helt ensam. Polarna börjar skaffa brudar, de är lyckliga. Men man går fortfarande och skrattar åt deras "lycka". "Lycka är när man litar fullt på sig själv, på sin inre styrka att alltid klara sig. Alltid vara ensam."

Åt helvete med förhållanden, åt helvete med brudar. Brudar utnyttjar en tills de känner sig nöjda och drar vidare till nästa offer.

Men när man efter 10 sekunder, skrattar åt sig själv. Man är patetisk.
"Sitter jag här och skyller min ensamhet på brudar? Va? Gör jag det?
Det är inte brudarnas fel, men vems fel är det?
Är det mitt fel? Är det mitt utseende, min personlighet eller min förmåga att skämta om saker man inte skämtar om. Att skämta med personer så att de blir sårade?"

När polarna frågar hur man mår, då svarar man alltid med ett leende; Det är helt okej, själv?
Och när polarn börjar förklara hur han mår, vad som pågår i hans liv just nu, då sitter man och förbannar sig själv.
"FAN, det är inte okej. Det är åt helvete. Jag är ensam, jag kommer alltid vara ensam. Helvete."

När man lägger sig på natten och önskar att man vaknar upp i en säng, med en tjej man älskar, och som älskar en tillbaka. Man lagar frukost, sätter sig på balkongen, röker en cigg och är lycklig. När man ser sin egna framtid genom tjejens ögon.
"Jag och du, det ska alltid vara vi. Vi har en framtid."

Man vaknar istället upp i ett svettigt lakan, men en andedräkt som inte ens går att beskriva i ord. Man duschar, runkar, äter och väntar på att solen ska gå ner.

Klockan är 21:00. Man går ut med sin Mp3spelare, cigg, tändare och bara känner sig jävligt ensam.

Man går på en trotoar, en nedsläkt trotoar som inte leder någonstans.
På andra sidan går det två människor. Gatuljusen lyser och speglas i deras ögon. De skrattar, är lyckliga och har en hel framtid framför sig. De tänker; "Haha, kolla den killen på andra sidan. Han är säkert ensam. Skaffa dig ett liv tönt".