Tänk om vi släckte allt "ljus": Tänk vilken lycka!
Vissa kopplar "mörker " till osäkerhet, rädsla eller till "det onda ".
Man ser nog mörkret som något osäkert för att man inte ser något i det,
man tror att det bara är än själv som är blind i miljön och alla andra ser.
Jag tror att det är fel.. Jag ser mörkret som en frihet. Tex om allting var kolsvart,
om det inte fanns något ljus så skulle jag bli betraktad som en person istället för ett utseende. Oavsett om jag var ful, tjock, smal, snygg, muskolös, svart, vit eller vad jag nu var.
Om det inte fanns något ljus skulle även jag slippa dömma andra..
Jag kanske inte skulle vara lika ytlig och fixa om mitt hår tre gånger varje morgon. Egentligen så pallar jag inte hålla på så men jag gör det för att jag är rädd att bli betraktad som något dåligt, som jag vet att jag gör ifall jag inte håller på så.
Om alltingt var svart: Tänk vilken frihet. Det är kanske därför anarkisternas färg är svart? Vad vet jag.
Som en av mina säktingar sa en gång: "Ifall det är nånstans vi SKA vara rädda så är det i ljuset för det är ju där det man är rädd hittar en ."
Jag tror det är därifrån jag kommit in på dom här tanke banorna.
Media och vissa kirurger, tror jag, ser mörker och ljus ur en annan vinkel
än mig. Jag tror att dom anser att "fula" personer lever i ett mörker och får
se ljuset igenom att köpa ett nytt antirynkmedel, eller ett par nya jeans eller en
göra enplastikoperation som får ens läppar att bli större. Har dom rätt?
Det jag pratar om är ett problem man inte kan göra något åt ifall man ser det
som jag skrivit.
Men vad är grunden till problemet? Ljuset eller våran överdrivna ytlighet?
www.myspace.com/republik16 jaynez mannen
|