Vad gör man för att inte känna sig underlägsen?

peror väl på lite beroende på vad det gäller.

stå kvar för din sak, så säger du, jag återkommer när jag har svar på frågan, så går du å sätter dig å spelar ps2 :)

men det beror ju helt på..
Om du faktiskt känner dig kränkt eller något sådant av din partner.. Då pratar du med den och försöker komma förbi problemet. så ni kommer överrens och så att din partner inte gör samma sak igen..
Men om den personen vägrar erkänna att den gjort dig något ont och försöker bortförklara det den gjort med att du inte borde ta åt dig av det.. då tycker jag att du kanske inte passar med den personen..

Misery_chick allvar, tror du?

Allt är relativt min vän, som andra har sagt så bör du tänka genom allt ett par gånger, och ställ inga frågor du inte vill ha svar på, gör bara ont. Dumförklara inte den som svarar på frågan genom att ställa dumma/självaklara frågor heller.

MaKkan_XL P20

poängen var att det är svårt att svara när man inte vet vad det gäller.

jag känner igen det här som fan. för mig slutade med att jag aldrig någonsin sa emot oavsett vad det gällde, bara för att undvika bråken och dess avslut: som alltid innebar att jag hade fel och hade gjort fel och att jag hade förstört allting, men att jag skulle få en chans att "bättra mig", och denna chans var alltid en sista chans. sedan följde dagar av ångest och rädsla över att göra mer fel, tills jag trodde att jag var världens sämsta person som inte var värd ett skit.
grejen är såhär att om hon inte kan lyssna på dig, om hon inte kan ta in det du säger att du känner, utan att hon alltid måste göra en argumentation av det, som går att vinna eller förlora, då är hon inte särskilt intresserad av hur du mår och hur du känner dig.
förhoppningsvis är det inte så hemskt som jag uppfattat det.

Pluffeliplask

Grejen är att jag ofta frågar frågar jag hgelst inte vill veta svaret på, man gör ju det, iaf jag, bara för att plåga sig själv, på nåt sätt för att det är lättast och smidigast, sjukt...

snorty F22

"grejen är såhär att om hon inte kan lyssna på dig, om hon inte kan ta in det du säger att du känner, utan att hon alltid måste göra en argumentation av det, som går att vinna eller förlora, då är hon inte särskilt intresserad av hur du mår och hur du känner dig. "

...eller så är hon kanske "bara" sämst i stan på att ta kritik och hantera konflikter?

alltid så för mig, vem som hellst kan vända ett argument mot mig.. och jag blir förvirrad, men skriv typ ner sakerna o gör en plan eller nåt.. det funkar nog om man orkar hehe

Misery_chick

ja, det är möjligt att hon är. men om man bara ser till hennes beteende så verkar hon inte så intresserad av hans känslor.

Pluffeliplask

Grejen är att jag ofta frågar frågar jag hgelst inte vill veta svaret på, man gör ju det, iaf jag, bara för att plåga sig själv, på nåt sätt för att det är lättast och smidigast, sjukt...

Men om du nu frågar frågor du inte vill veta svaret på, för att plåga dig själv, så vet du antagligen redan svaret på frågan, annars skulle du inte veta att svaret plågar dig. Vilket är totalt meningslöst, tror knappast att motparten tycker om att ge dig det svaret, för indirekt så är det denna som får dig att må dåligt. Och om ni bryr er om varandra, sluta sparka varandra på könsorganen verbalt. Klippt meningslöst.

Däremot så kan du ju alltid ställa lite djupare frågor, självklart så beror det ju på situation och relevans. Men prova så får du se.

När ja brukade bråka med mitt ex så sa han till mgi att ha nbrukade känna sig likadant.
och jag har ofta känt mig lite skyldig för att ha kommit med för mycket argumet osv så att han på något sätt inte har vetat vad han ska säga och då känt sig underlägsen.
det handlar om förmågan att diskutera och debattera.
är dig hur personen tänker,vad som betyder ngt för henne,t.ex om hon sj brukar dra psykologiska argument så läs psykologi så du har ngt o komma med.typ.du förstår vad jag menar.
stå på samma niv och berätta gärna för henne hur du känner.

snuffle_F2

Precis, det blir lätt så att den andre använder så jävla bra argument att man tror att man själv har fel...

Känner oxå igen mig. Det blir till slut att man aldrig tycker att den andra har gjort fel över huvudtaget för man vet att om man skulle ta upp det så skulle hon övertyga en om att det i själva verket var man själv som gjort något fel.
Men jag menar, man kan juh alltid snacka igenom att man känner sig så, utan att bekylla varann. Då kanske man kan jobba med problemet. Fast jag vet att det e svårt som fan, känns alltid så jävla hopplöst att säga nåt när man ändå "har fel" i det man säger.

håll fast dig vid problem och böjj dig inte. men lyssna om hon har något hon vill vädra.