Ett hundra dagar 1/10 - 05.

Ett hundra dagar 1/10 - 05.

Ett hundra dagar har nu gått.
Ett hundra dagar sedan du lämnade oss.
Ett hundra dagar sedan du lämnade livet på jorden.
Ett hundra dagar med sorg och otrolig saknad.
Jag kan verkligen inte förstå att du är borta. Det är så svårt.
Det finns så mycket jag vill berätta för dej, så mycket som hänt! Saker som jag bara kunde prata med dej om, "Michael-saker".
Det går inte en dag utan att jag tänker på dej, hela tiden finns det saker som påminner om dej.
Det finns så mycket saker jag vill att du ska ta del av, så mycket du missar. Det är inte samma sak utan dej!
Workshopen med Mestre Santana, jag vet att du så gärna hade velat vara med på den, och om två veckor är det workskop med Mestre Vue. Det är och kommer aldrig vara det samma utan dej. Det märks så fruktansvärt väl att du inte är med oss, träningarna är verkligen inte det samma. Inget är som det vart.
Även fast det gör så jävla ont, så försöker jag minnas alla roliga stunder vi hade tillsammans.
Kommer du ihåg när vi skulle ner till malmö förra året? Så kul vi hade, Du, jag & Catta. Kommer du ihåg min födelsedag i Göteborg? Rodan i Båstad? Alla skratt på väg till Alingsås? Sång övandet på väg till Uddevalla? Festen hemma hos dej, som blev din & emelies start på något underbart? Jag försöker att inte gräva ner mej för mycket i allt, men det är så fruktansvärt svårt.
Varje dag, varje timme, varje minut, varje sekund önskar jag att du kom tillbaks till oss. Det känns så jävla orättvist, men på samma gång vet jag att det är livets gång. och livet är sällan rättvist.

Jag är så glad att jag fick prata med din mamma och din syster på begravningen. Michael, du ska veta hur mycket dom saknar dej. Hur mycket alla saknar dej. Alla tyckte/tycker om dej! Jag har nog aldrig mött någon människa som inte tyckte om dej. Du är så saknad.

Michael, jag ska kämpa på med Uddevalla gruppen, jag vet att du ville få igång den gruppen och jag ska göra det för dej. Jag ska aldrig sluta kämpa. Det känns som att du är med oss på träningarna på något sätt. Din själ kommer alltid att finnas kvar hos oss. Du lämnar oss aldrig på det sättet. Aldrig kommer mina minnen blekas.

Jag saknar och älskar dej Micke, du var och är en av de finaste vänner en människa kan få. Jag är så tacksam att du tog dej tid att lära känna mej och att jag fick ta del av ditt liv och din vänskap. Utan dej hade jag inte vart där jag är idag. Tack!

Vila i frid min vän
* 14/11 1975 - † 24/6 2005



Behövde skriva av mej.