Jag är min regissör.

soaps inte för att vara sådan, men det där liknar en störning.

Hm, fast jag tror mer det är en slags arbetsskada... eller vad man ska kalla det. Jag har pluggat en del teater och skådespelarteknik, och mycket av det handlar just om kroppsmedvetenhet... Att man ska hitta ett nollläga och sedan bygga på dom kroppsliga egenskaper man vill ha.
Jag har även läst att det är bra att som skådespelare även vara medveten om det i sitt vardagsliv. Jag tror det är det jag har nappat på...

Fast jag har svårt att koppla bort det. Ibland lyssnar jag inte personer bara för att jag iaktar dom som om dom inte våre på riktigt. Och under samtalet kan jag vara medveten om vad jag gör och vilka signaler jag sänder ut... Jag försöker agera med min kropp som om jag lyssnade.
När jag har väl har börjat med det under ett samtal är det svårt att ta sig ur det, liksom att glömma bort sin kropp och istället leva livet på riktigt.

fan va jobbigt =/...hade jag tyckt iallafall...om det var så HELA tiden..