ogillar alla man träffar
hej mina kära whoabarn. tänkte dela med mej av en tanke jag har haft på senaste tiden. jag skriver dagbok ganska dagligen och fick för mej härom veckan att gå igenom den. insåg ganska snabbt vilken hater jag har blivit/är gentemot nytt folk som jag träffar. det spelar ingen roll hur gamla dem är, var dem är i från, kön, utseende eller vilken musiksmak dem har, jag ogillar/hatar dem ändå. jag blir så irriterad på nya människor så att jag knappt orkar lära känna någon längre. jag tycker det är okej så det hålls det det ytliga planet, ja ni vet, där man bara hälsar när man är ute och så eller typ bara snackar lite, men inte när folk vill börja hänga med en eller träffa en. det är inte så att jag har ett överflöd av vänner (dem skär jag också ner på, när jag en efter en inser vilka idioter dem är) så att jag inte behöver lära känna nytt folk, utan tvärtom. jag om någon borde vilja träffa människor, efter att ha varit singel huuur länge som helst. men jag varken vill eller orkar. jag kommer ändå alltid till samma slutsats: personen var en idiot.
hur har det blivit såhär? jag menar, ingen annan verkar ju ha samma problem som mej. finns ju alltid NÅN ny människa man gör en match med, men varför gör inte jag det då? varför ogillar jag ganska exakt ALLA jag träffar och lär känna?
ingen är intressant längre, alla tråkar ut mej. historierna om hur de fajtades med lejon i afrika är lika trista som hur dem sydde fin kant på sina gardiner förra veckan... nån som förstår vad jag menar och kanske vet varför det är såhär? kan verkligen inte sätta fingret på varför det är såhär...