efter tsunamin...
...så anser jag att vi kom så nära det perfekta samhället vi någonsin kommit i modern tid.
inte ALLA men väldigt MÅNGA hjälpte till så gott de kunde...
runtom i världen skänktes det pengar i enorma mängder, på katastrof-platserna så var det riktigt stora hjälpinsatser och alla på plats hjälpte till så gott de kunde - frivilligt.
låt oss bli lite djupa... mina frågeställning är helt enkelt ...ska det egentligen behövas enorma tragedier för att vi människor ska kunna visa upp lite empati och samhörighet?
och hur stor tragedi ska det behövas för att vi ska bibehålla samma sinnesstämning och inställning som vi får vid såna tillfällen, resten av livet?
sväva ut lite med mig, vänner...
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
|