Ett vardagens Illuminati.
Jag blir bara mer och mer övertygad om att jag är centralfiguren i en global konspiration. Ett vardagens Illuminati. Det handlar om små fraktioner av ren djävlighet, som under en okänd yttre makts påverkan sakta men säkert fräter sönder min tillvaro.
Fact#1:
Saker försvinner spårlöst, även om de inom ramarna för det fysiskt möjliga inte borde göra det. Jag håller något i handen. Blinkar. Saken, prylen, plånboken... har upphört att existera.
Fact#2:
Tiden spelar inte på min planhalva. Hur mycket jag än anstränger mig för att komma i tid ligger jag alltid ett förödande steg efter klockan. Det kan inte vara en ren tillfällighet att klockan aldrig är synkroniserad med min verklighet.
Fact#3:
Jag har under en längre period haft en ständigt närvarande känsla av predetermination. Allt är förutbestämt. "De" vet att jag vet, därför kan jag inte ens lita på mig själv. Kanske följer jag ett förprogrammerat rörelseschema, kanske styr de mina tankar och även mina sinnen. Hur kommer det sig annars att kaffekoppen, vilka försiktighetsåtgärder jag än iakttar, alltid befinner sig inom min arms svängradie när jag sträcker mig efter smörgåsen. Redan innan katastrofen är ett faktum vet jag att kaffet kommer att flöda över tangentbord, nyköpta kläder och tapeter. "Håll dig borta från smörgåsen!" skriker den lilla varelsen som bor i mitt huvud. "Jag kan inte" svarar jag, "Predetermination".
Lever ni också med vetskapen om att ni är delaktiga i något som är större än bara tillfälligheter? Har ni fallit offer för en global konspiration? Ser ni dolda budskap i filmjölken?
"Get up, boy. I bet you can squeal. I bet you can squeal like a pig."
|