Happy pills or not?

prata med någon psykolog är nog det bästa sättet att få lyckopiller på..

Det är bara det att jag hatar att prata med såa jävlar. Efter en bilolycka ja var med om tvingade mina föräldrar mig att prata med ett pucko med dålig andedräkt och dubbelhaka. Mådde fan värre efter det, goddammit!
Har aldrig gillat att prata med främlingar om sånt.

eller en psykiatriker

Prata med någon annan... prata med någon du känner i sånnafall.. Det bästa e nog att du pratar med någon..

Har pratat med såna jag känner, e det hjälper inte. Talk is actually cheap.

Heh, happy pills, mary, eller en resa till indien för att finna mig själv. Vilket skulle du välja. Varför inte piller? Bieffekter?

Mary är väl fan inte bibeln...=D Flickan, det ÄR
beroendeframkallande.

Zolit F17
Piller är väldigt bra mot depressioner.. alltså dom man får utskrivna av läkare.. det finns massa deprimerade människor som säger att dom aldrig skulle klara av vardagen utan deras mediciner.. Depression är en sjukdom. Och pillar är nått som verkligen hjälper den drabbade att må bra..
Att säga att man inte ska ta piller är väldigt väldigt dumt..

Zolit F17
Då e de såklart om man får rätt piller utskrivna av läkaren.. Men man ska aldrig ta nått som man inte fått utskrivet av läkare.. Men dom man får av läkaren är väldigt bra.!!! Absolut inget man ska va rädd för..
Det är snarare så att för många anser att piller är dåliga och därför inte använder piller. och då råkar illa ut..

Zolit F17
Och förresten e man ganska korkad om man tycker att det är helt okej att proppa i sej pills.
Piller är något som fungerar vid svåra depressioner.. det får folk att klara av vardagen.. Folk som är deprimerade behöver piller.. Och att säga att man ska va rädd och inte ta piller.. det är SKITSNACK.. Piller är en av dom grejjer som faktiskt hjälper.

Du sa ju själv att det var bra med omväxling. Tycker fan att allt e värt ett försök innan man hoppar på piller sådär.
Det finns massa saker som kan hjälpa.. men om man är riktigt deprimerad ska man prata med någon kunnig först och främst..

Zolit F17
Eller är du för jävla trångsynt för att kunna förstå att man fan inte vill att hederligt folk utsätts för sådant igen???
Nej jag förstår naturligtvis att det aldrig är bra när sådant händer.. Verkligen inte..
Men det händer inom vanliga sjukvården också.. Ska man bojkotta sjukvården och alla medel man får därifrån också.?? nej naturligtvis inte man ska försöka att minska så att olyckor som dessa absolut inte kan hända..
Men det betyder inte att Piller inte är bra.. Piller är nog mycket bra för dom som mår dåligt..

Jag har testat både psykolog och piller.
Psykologen hjälpte mig, jag gick hos henne i ett år. Men det är klart det passar ju inte alla. Jag har också provat piller, jag vet inte om de hjälpte för jag kunde ju ha inbillat mig att jag blev bättre. Det är det som är så klurigt med piller, man vet adrig säkert. Tycker inte jag iaf... Dessutom gav pillrena mig biverkningar, så som ngt slags dunkande i huvudet. (lr aa det var när jag hade slutat med dem) slutade väl för snabbt..ingen nedtrappning direkt.... sen testa jag naturläkemedel med..inget som hjälpte mig.

Jag vet inte hur det är med beroende och så men jag har aldrig kännt något beroende.

Och det där med att få det utskrivit, det kändes för lätt . Jag pratade bara med en läkare en gång, sa typ mådde dåligt, är väl deprimerad... så fick jag dem...läkaren kanske inte uppfatta det så men dock gjorde jag det.

Jag tycker det är upp till dig vad du vill prova för ngt.. hoppas du hittar rätt iaf. och att du hittar tillbaka framförallt.

Jag sitter i din situation, trådskapare och jag har funtat på att
skaffa happy pills för att klara med vardagen.
Men sen har jag tänkt på hur idiotiskt det är egentligen.
Laglig xtc kan nog ändå inte vara bra, hur glad det än gör
glädjespurteln i våra hjärnor, fatta sitta knapra dom jävla tabletterna
som har mer bieffekter än något annat.

Allt dom ger är mer problem än vad du hade från början.
Så jag funderar, verkligen, om det är nån smart idé iaf........

Ssri-preparat eller "lyckopiller" som de kallas kan i början ge en kraftig negativ effekt för att sedan fungera positivt, och i vissa fall mycket positivt. Dessa piller fungerar olika för olika människor. Vissa blir bättre av dom, andra märker ingenting.

Jag tror dock verkligen att samtal och t ex kognitiv beteendeterapi bör vara det primära alternativet, såvida man inte är suicidal och riktigt, riktigt deprimerad. Om man är drabbad av depression eller liknande så beror ju det på någonting. Psykologer och terapeuter är inte kvacksalvare (i överlag), utan det är lika självklart att ens psyke kan behöva tillsyn när det hänt något, som att man går till en annan läkare för att operera en bruten arm.

Piller kan hjälpa att återställa den kemiska balansen av serotonin, dopamin och liknande. Dock har ju denna balans rubbats av en orsak och genom terapi tillåts man komma tillreda med problemet och därmed förebygga detta, för att sedan, i resten av sitt liv, kunna leva som vanligt, utan att vara i behov av piller.

Det borde verkligen inte vara skrämmande eller hemskt att söka sig till en psykolog, tyvärr är det dock fortfarande 2005, att det är tabu för vissa.

Har aldrig testat själv men har varit nära personer som använt dom, och kan säga som så att det hjälper! Men inte på lång sikt. Om du är riktigt nere beror det på något och det måste oftast redas ut på ett eller annat sätt, med hjälp eller utan. Men kan säga att utan hjälp blir det svårt... hjälp behöver ju inte vara en vilt främmande människa på en psykakut... utan vem som helst eller vad som helst. Vad har du för intressen, skaffa dig saker att göra osv osv...

kognitiv beteendeterapi - vad är det?

Info om SSRI;
http://www.erowid.org/chemicals/ssris/ss ris.shtml
Educate yourself :)

sofijaaa F16

jävulens påfund..
kognitiv beteendeterapi är fullkomligt värdelöst..

www.erowid.org

Ojdå, ursäkta mig. Glömde länka

INFO

Länken ovan ger lite info om behandlingsformer av depression. KBT är den formen av terapi som visat sig vara väldigt effektiv mot depression och speciellt ångestsyndrom. Generellt sett ger det lika god effekt som medicin, dock utan biverkningar. Dessutom fungerar mediciner olika på olika människor så det kan krävas att man testar sig fram i flera månader innan resultat.

abez P20
verkar haft dålig erfarenhet av KBT? Är du väldigt insatt eller bara tror att det är dåligt? Det gäller ju att få en bra psykolog så även om det inte fungerat för dig så är det väldigt farligt att skriva negativa saker om något som kan vara livsavgörande för många människor. Länka källor för att styrka ditt påstående.

Om du säger saker som "jävulens påfund..
kognitiv beteendeterapi är fullkomligt värdelöst.." kan ju det innebära att människor drar sig för att söka hjälp, det är riktigt naivt av dig att vräka ur dig nåt liknande. Har det inte fungerat för dig bör du formulera dig annorlunda, det är likväl en jävligt klumpig och dum generalisering.

Forskningar om psykoterapins effektivitet
"C:a 90 % blir mycket eller ganska mycket bättre, c:a 10 % blir oförändrade varav c:a 2 % sämre." www.riksforeningenpsykoterapicentrum.se( ..

Just det ja, farmaka går ju inte till botten av problemet och om man avbryter medicinering riskerar man återfall till högre grad än genom terapi.

Gillar ditt inlägg, regeringsmusik. Det är dock svårt att ta sig loss från jobb och vardagen. Pengar finns dock.

Audioaddict P0

jag kommer nog få svårt att hitta länkar som styrker mitt påstående att kognitiv beteendeterapi är jävulens påfund, däremot kan jag förklara varför jag ogillar KBT.

Vi som har problem med nervsystem/leder/muskler och som lider av långvarig smärta, slussas ofta omkring rätt mycket under läkarutredningens gång till olika instanser och specialister. jag har varit på sjukgymnastik, bassängtränging, avslappningsgrupp, käkspecialist, öronspecialist, lungröntgen m.m. utan att utredningen kommit speciellt långt. och när läkares kompetens tar slut så finns det två alternativ, 1, de skriver ut piller, 2, de konstaterar felaktigt att ens besvär är av en psykosomatisk symptombild, d.v.s att jag har ont för att jag lever dåligt. då skickas man till KBT, där får man höra att man kanske borde stressa mindre, vara lyckligare och äta bra, gärna träna bra också..

när man har symptom som tyder på fibromyalgi eller mjukledsreumatism så behöver man inte få höra att man ska dra ner lite på kaffekonsumtionen, man behöver hjälp på riktigt.

därför tror jag inte på kognitiv beteendeterapi.

"djävulens påfund" var kanske dumt beskrivet eftersom jag inte tror på gud och jävulen och så.. men jag håller fast vid att KBT är fullkomligt värdelöst och uppmanar folk att söka sig till andra behandlingsformer.

skaffa en tjej!
bästa själförtroende boosten!

Den tjejen jag ville ha paniklämnade jag för över ett halvår sen.

lyckopiller är väl f.ö. ett rätt missvisande namn, du blir inte lycklig så mycket som mindre deppig.

och Zolit F17 de flesta antidepressiva är inte vanebildande.

abez P20
Beklagar verkligen att du känner att du blir förflyttad till olika instanser där du känner att du inte får den hjälp du behöver. Du säger att du lider av värk i leder/nervsystem/muskler och då har jag ingen aning om hur bra eller dåligt KBT hjälper. Så jag förstår om du känner dig besviken.

Jag menade dock KBT som behandlingsform för rena depressioner eller liknande psykiska tillstånd, då tråden handlar om detta. Inom det området har jag fått uppfattningen att det är en överlägsen behandlingsform.

Dock tror jag att man måste leta efter privatpraktiserande psykologer för bästa resultat.

hey, jag har sett många skrivit tråden, kanske nån skrivit de jag vill säga, läste inte inläggen nu så noga,

de här e ett ämne som gör mig arg, indignerad, engagerad. dessutom har jag pluggat inom ämnet, och har ganska goda kunskaper om vad som händer i kroppen rent kemiskt, men jag tycker inte det har nån relevans i sig.

människor mår dåligt i Sverige. de e många som känner att de e trötta, har gått in i väggen, o sjukskrivningarna ökar. de hela e att vi fattar inte att vi hänger ihop, man tror att ensam e stark, eller att var man har sin lilla ö - de e inte sant, e de en som mår dåligt i gänget så påverkar de alla - visst har vi alla varit med om att en polare varit ur gängorna för nåt o märkt att de oxå gått ut över polarna o stämningen?!?

o så e de i hela samhället oxå!

om du bryr dig, tar hand om dig själv, tar reda på vad e de som gör dig glad, vad e de som gör dig ledsen, och tar ansvar för det!då kommer du att ställas på prov, att stå upp för dina egna känslor - alla kommer inte uppskatta det, men stå för vem du e och vad du vill ha ut av livet, och sök dig till de som ger dig det du ger dem. om du står upp för dig själv och vem du e och vad ditt hjärta säger dig kommer du kunna resa dig igen även när du blivit nedslagen, förnedrad o kravlar dunt i skiten! det är du själv som kan påverka din egen situation.

bryr sig din familj om dig, bryr du dig om dem? känner du att du får stöd o uppmuntran? kramas ni och säger hur viktiga ni e för varandra? ger ni varandra komplimanger och beröm när ni gjort nåt bra? lr e de mer krav o att du inte duger som du e?

piller tar bara bort dina känslor, och hindrar dig från att ta tag i ditt egna liv o göra nåt åt saken - dvs förändras!

förändring är smärtsamt och spännande! ganska skrämmande, och du kommer behöva nån du vet aldrig sviker dig för att orka det, så kolla upp de först, men öppnar så mycket möjligheter - spola ned lyckopillren, passa på nu när vårsolen ger extra energi!

sist... lyssna på de råd du ger dina vänner o lev därefter ! ;oP

Peace

jumper

beroande av vilka?

käkat piller "som skulle fixa tillbaka mina gläldje nerver i hjärnan" men dom har då fan inte fungerat

kriget_kommer

de e klart piller kan behövas om man e så down att man tappat hoppet om allt, men vi mäniskor har en tendens att vara lata och vilja ha lätta lösningar på våra problem. Jag e själv människa o en del i det!

Jag har flera års studier i medicin bakom mig och har god inblick i hur sjukvården fungerar i samhället. Jag har haft många år på mig att bilda min uppfattning, och jag vet att neurobiologin skattas högt i Sverige. Jag vet vilka slags formulär de så kallade kroniskt deprimerade skall fylla i hos allmänsjukvården och vilket bemötande dessa ''psykfall'' får av personal, både inom specialistsjukvården o på vårdcentraler.

Har jag gjort något som sårat dig? vill du svara på mitt svar ber jag dig tänka dig för. Personliga påhopp är obehagliga oavsett i vilken form de kommer. Tänk på att det är en männsika som läser det du skriver, som har känslor, tankar och lika rätt att tycka nåt helt annorlunda än du själv. Jag är inte en kontainer där du får ösa din egen skit i. Jag är en människa med känslor, och ja, du kan såra mig med angrepp som inte har med saken att göra.

Jag respekterar dina åsikter, så visa respekt för mina.

jag har inte riktat mig specifikt till någon, annat än möjligen jazzforlife som starta tråden, jag undrar tillbaka varför bli så provocerad av mina idéer/tankar?


I min text lockar jag till eftertanke om hur det egentligen förhåller sig i världen, i Sverige och inom dig, men de e klart, e du bra som du e, så behöver du förstås inget göra åt saken, så varför ens bry sig om att ta piller eller argumentera för dem då?

Peace out

Tack för alla råd. Har hjälpt mej att se kalarare på saken.

Lyckopiller? Läkarna kan inte ge dig några piller som du blir lycklig av. Jag äter antidepressiv medicin och jag hatar det. Alla mina känslor har försvunnit och nu tror jag att jag ska ta livet av mig om jag slutar med dem. Det är inte alls kul att äta dem

Dessutom så blir de tre första veckorna på piller de värsta som finns. Jag hade dödsångest varje kväll och klarade inte av att vara ute bland folk alls. Jag kräktes hela tiden. Nu har det gått tre månader, jag känner mig verkligen inte bättre. Jag mår fortfarande skit. Jag hatar livet mer nu än jag gjorde innan och har seriöst börjat fundera på självmord.

Livet suger på piller.