Är det något fel på mig eller?
Nu har jag varit deperimerad rätt länge, och inte varit ordentligt glad på jävligt länge, jag har alltid tänkt att det inte är så farligt och att jag jämt överdirivt och ska sluta tänka alla tankar, det är inte synd om mig, jag har fan inget att vara deperimerad över, likförbannat så känner jag mig ändå deppad hela tiden. Nu när solen kom så kände jag mig bättre och jag tänkte att det var väl bara den här vanliga höst/vinter depressionen som kom, och jag började tänka lite och kände att nu var allt lungt och det kändes som att jag var "on top" igen. Men nu sitter jag här igen och känner att jag lika gärna skulle kunna dö i denna sekund. Vadfan är det förfel lixom? jag menar jag försöker ta mig ur det, och jag intalar mig själv hela tiden att jag inte har något att vara deppad över lixom, kan inte ens komma på något om jag verkligen funderar. Och skrattar och så till och från, var inne i stan med polarna ikväll/natt och jag skrattade och kände mig rättså glad, men sammtidigt som jag skrattade kände jag mig fortfarande tom och likgilig på insidan. Vet inte alls vad alla dom här känslorna beror på, det sjuka är att när solen lyser och jag gör saker själv, eller sitter på tåget å åker själv å tänker t.ex då känner jag mig stark å så, men så fort helgerna kommer å känner jag ändå den här jävla känslan igan. Asså är det någon som kännt likadant? är det nått fel på mig eller?