Varför måste allt gå så dåligt?
Grejen är den, att min pojkvän och hans tre kompisar nyligen startat en egen firma, som nu har rullat igång.
Och en av killarna, vi kallar honom klas , han trivdes inte hemma, så han frågade om han fick sova på våran soffa en månad, och betala halva hyran. Och vi sa självklart ja, dels för att vi verkligen behöver pengarna, då utbetalning till firman inte kommer ske på ett tag.
Så när månaden har gått, och jag är trött på att städa upp hans äckliga snus som ligger ÖVERALLT. i diskmaskinen, i glas, under soffan, i duschen osv... då säger jag att jag nite orkar ha honom där längre, inte bara pga snusen, utan pga att vi har olika uppfattning om det mesta. han gillar att sitta och kolla på porr i mitt vardagsrum, vilket jag sa att han inte fick göra, pga att jag hatar porr. och en del andra saker vi tycker olika om.
jag mådde dåligt av att han bodde här helt enkelt. så på ett snällt sätt ber min pojkvän honom hitta ett annat ställe att bo på.
och det gör han
men efter det sa han inte hej till mig på ett par dagar är vi sågs, vilket störde mig, så ja frågade om han va sur på mig, då svarade han nej, och började bli trevligt igen.
sen igår, frågade min pojkvän "klas" på msn om han kunde få sina pengar dagen efter på jobbet.
Då blev "klas" asförbannad, och tyckte att han hade minsann betalat 400:- i matpengar (jag handlade den gången för 1500:-) och det borde räcka. och att vi var så otackamma, det var han som hade fixat firman och vi var dumma i huvet.
så frågade han om det var jag som sagt åt min pojkvän att fråga om pengarna, då säger min pojkvän "dels", eftersom det var så.
då drar han igång att jag är den mest negativs persoen som finns, och att jag förstör min pojkvän genom att bestämma över honom (tex då min pojkvän frågade om "klas" fick flytta in, för självklart måste han kolla med mig innan han lovar det) men det tyckte "KLas" var att jag bestämde över honom alldelesför mycket.