Meningen med existens
Jag är helt seriös, så skämta inte med mig nu!
Jag tror stenhårt på ödet! Hela mitt liv har varit fyllt med "sammanträffanden" som bara kommer FÖR lämpligt, och det är ofta, som om jag blir vägledd!
Tills just nu, nu brakar allt, verkligen ALLT!
Vänner, kärlek, familj, skola, ekonomi, intressen, fysisk hälsa, psykisk hälsa och eventuella tidsfördriv.
Och jag menar inte att det är en vänn som är lite småsur eller att jag har lite extra att göra i skolan, utan att går bokstavligen åt helvete.
Det här väcker tankar...
Vad händer om jag inte var tänkt att existera? Jag kanske inte finns med i den stora planen? Vissa försök har kanske gjorts i ett försök att minska skadan jag gör på planen, förgäves.
Folk i min omgivning har alla mått dåligt på olika sätt, och de jag hjälpt, de som tackat mig, har alla förfallit tidsnog.
Seriöst, vad gör man om man inte är menad att finnas? Vad gör jag?
Död åt Rutinen! Död åt Vardagen!
Leve Ögonblicket! Leve Äventyret!
|