Visdom

Visdom

Här börjar en ny text. Jag har insett att livet är en enda stor begravning. Man föds, man dör. Det som betyder nånting är vad man gör mellan dessa två händelser. Men det om att livet är en enda stor begravning. När man växer upp, så kommer insikten om att man kommer att dö, och när man insett det, så blir livet mycket deprimerande. Men jag tänker inte bara födas och dö, jag tänker göra nånting av vikt före jag ”drop-dead”. Det kanske inte är det mest ambitiösa målet som finns, men det räcker mer än nog för mig. Ni kanske också borde tänka på det här. Eller? Äh, det är ju ni som bestämmer. Vad har jag för chanser att lyckas göra en skillnad? Hur kan jag lyckas göra en skillnad? Vad för skillnad tänker jag göra? Dessa äro de frågor ni måste ställa er själva. Chanserna för att lyckas göra en skillnad är ju ganska små, men att inte ha försökt är ju att förlora. Hur man kan lyckas göra en skillnad är helt upp till en själv. Vad slags skillnad ni vill uppnå är också upp till er själva. Jag har ganska dåliga chanser att göra en skillnad, men det hindrar mig inte från att försöka. Det sättet jag hade tänkt göra en skillnad, är att skriva det jag tänker. Den skillnaden jag vill uppnå, är världsfred, likvärde och frihet. Ambitiösa mål, eller hur? Mitt råd till er är att göra det rätta, oavsett vad som än händer. Jag såg dom här orden på dokumentären Stolen Nation: ”Jag ska inte vara gärningsmannen. Jag ska inte vare offret. Och jag ska inte vara en åskådare.”

Ni får ju själva välja vad ni gör, men gör bra grejer, va? Istället för att var skitstövlar.