Är ni lyckliga?

lycka suger.. mycker roligare att hata och vara olycklig....

Purge, du har varit olycklig länge märker jag.

Virre: Blir alltid så att man får lägga på en fasad och när man kommer hem och är ensam så blir allt skit och man fäller en tår för vardagen. . Nackdelarna med att må dåligt är väl att man inte få komma ut med alla tankar.. :( Därför jag skriver i huvudtaget..

sådär... har inte haft så många toppar eller dalar på sistone, vilket ju är trist. tror jag behöver bli kär snart för att bli riktigt lycklig.

näää.. ja mest likgiltig... =/

Ja, jag är nog rätt så lycklig.

Så länge inte jag börjar tänka på alla negativa saker så som hur dåligt det går i skolan så är jag lycklig.

Olycklig, men jag jobbar på det...

nej, jag är absolut inte lycklig. inte om jag ser till mina egna ramar och min egna definition av vad "lycklig" som begrepp bör innebära.

jag vette fan asså...
ena stunden kan ju livet vara kalas...ååh ibland e man ju inte på humör å fett lättretlig! men den frågan e även riktigt svår att svara på, sure jag skulle oxå vilja va kär...träffade en dam förra sommaren som jag fattade tycke för, hon bor i spanien, träffade en tjej i sommras, hon flyttade till lund...men sen på senaste tiden har ju saker gått bra, körkortet e snart kirrat, ska sälja tavlor i en affär, fick jobb som skidlärare i vinter...så i stora längden så e jag nog ganska glad! men det där att lägga på en fasad gör nog alla, att vara sur tar så jävla mycket på krafterna...man kan bara göra det bästa av situationen! jag brukar ofta klandra gud för min olycka å otur fasst jag inte e särskillt troende å säga "det kan bara hända mig...det här e min vanliga tur" istället för att göra något åt saken å ställa sig upp å se till att fixa skiten istället...aja, skrev en del nu men aja!

Jag har stunder av stor lycka som är sådana just pga den kontrast de utgör mot min vardag.....

Såsom jag anser att all lycka är.

Jag är definitivt inte lycklig. Har tappat 'gnistan' long time ago. Är i regel fett understimulerad, detta pga. bisarrt hög'stimulanströskel' . Hur det har blivit så är jag osäker på, finns nog många orsaker. Känns som att jag håller på att glömma varför man lever, men det finns juh dock - som med så mkt annat - ups and downs . Antar att allting löser sig.
En vacker dag har man kanske villa vovve volvo, får hoppas jag trivs bättre med livet då ^^

Har skickat iväg en remiss, ska försöka med psykologsamtal, och eventuellt Prozac om det ej skulle funka..



G.

orka leta en lycka som inte existerar, kraft är allt som krävs

och det är inte min teori, inte heller Strindbergs, men det är av honom jag lärt mig det.

kraft och harmoni.

äh, jag brukar tänka att det fanimej alltid finns nån som har det sämre och vad nytta gör det att sitta och tycka synd om sig själv? då blir det ju bara svart snelugg och BD av alltihopa... :D

Jag har också tänkt på det där och jag kan ärligt talat säga att jag e inte lycklig

njaaa jag är inte så lycklig precis.

Jag anser att man behöver minst en sak av tre för att vara det:
Nr.1 är att känna att man kan lita på familjen o att de stödjer en, och det har jag aldrig känt av hitills tråkigt nog.
Nr.2 är att man har sin hälsa, att man är frisk fysiskt. Nu är inte jag det utan har en sjukdom, och måste kanske käka mediciner hela livet...
Nr.3 är kärlek, och det är det enda jag tror att jag kan "uppfylla" och få, men det fuckar upp sig varje gång, gaaah. Ok, jag har bara gett två chansen hitills... men det känns.
Jag är ok nu, men inte lycklig skulle jag säga.

Sen kan vi diskutera det här med att man måste ju må dåligt ibland för att överhuvudtaget känna sig lycklig... alla saker måste ju ha sin motpol. Om inte olycka fanns eller perioder av nedstämdhet fanns så skulle vi ju inte känna oss lyckliga när bra saker hände om det var det enda vi upplevt? Yeees?

Jag är rätt så lycklig.
Jag är i stort sett alltid glad och får lyckorus ganska ofta.
Jag är fullkomligt nöjd

Jag är alltid lycklig, ser ingen anledning till att inte va det,

till och från

jag är lycklig varje fredag och lördag kväll när jag har hällt i mig sådär 15 öl.. då är jag glad.. annars som jag sa innan så är det roligare att hata.. hade det inte varit för skolan och dålig ekonomi så hade man kunnat njuta av denna lyckodryck varje dag..

naj..var de ett tag. nu är jag bara lycklig ngn timme i sträck då och då. men jag är glad iaf.

jag tror .. du känner såhär för att du är tonåring och det e massa hormoner och skit =) funderar för mkt liksom.. och om man gör det så kommer man ju oftast fram till att man inte Är lycklig. hittar ändå fel i allt, ingeting är perfekt liksom..

just nu, as we speak, är jag väl inte världens lyckligaste; har lyckats få halsfluss och mår skit. men annars är allt fint... har en pojkvän som jag älskar, familj, underbara vänner, skolan har aldrig gått bättre, lite pengar på kontot osv osv. det krävs inte speciellt mycket för att vara lycklig...det är dom små sakerna i livet som räknas.

Inte känner jag såhär för att jag är tonåring....eller ji lite kanske....men det har mycket för mindel att man blir äldre och känner sig misslyckad

Nah_Bruk P19: I hear ya! Jo, du har alldeles rätt, det är så det fungerar med humör och det är när man mår dåligt allt kommer ut. men jag vill kunna skriva glada grejjor också, men jag kan inte hitta något roligt att skriva om =/ Ska vara en låt som heter, jag älskar familjen eller jag ska sända radio. Jag vill kunna skriva om hur fint mitt liv är och hur lycklig min flickvän gör mig och hur kul jag har om dagarna. . men inget av det där kan jag göra. Jag har ett shitty boring life.

Corazonzita F19: Jag håller med dig men när man mått dåligt över år och år så kan man fundera hur mycket man måste må dåligt för att uppskatta det goda i livet. . Jag har inte mycket att uppskatta.

jag har inte varit riktigt glad eller lycklig på flera år.. det äter upp en inifrån...

att finna lycka i olycka är fan så mkt mer lycka än att finna det i lycka.typ.

klart! det är roligt nästan jämt!

snorty och jag hatar rästen av världen tillsammans och det gör oss lyckliga.

jag är lycklig o för ja uppskattar allt de fina jag har o jobbar på det som känns tufft!

om ja inte uppskattar det jag har förtjänar ja inte den heller.

då kunde min lycka hellre gått till någon som inte har de lika bra

siggesixten..precis!

Jag är inte lycklig men inte olycklig heller, bara bitter

till o från..så länge jag inte är ensam för länge så man hinner börja tänka en massa så är jag nog rätt lycklig.

Ganska. Jag tror jag e lyckligare än andra men ändå känner jag att det fattas för att jag ska vara riktigt lycklig. Man vet ju hur det känns vissa dagar, när man lixom går på moln å allt e så bra. så skulle det ju kunna va lite oftare. Inte hela tiden för då kan man ju inte hantera de negativa sakerna som händer än här i livet

Som vanligt - varje höst / vinter så deppar man ner sig så svaret är neeeeeej ingen lycka här inte.+ att man kärat ner sig i ex:et igen...Otroligt jobbigt!
Men men, jag vet att det blir mycket bättre o lättare om några månader när solen börjar titta fram igen. Alltid nåt =)

det där med lycka är nog ett påfund. visst kan man känna sig tillfreds med livet vissa stunder men det går ju i vågor. det enda tillstånd som håller i sig är nog apati.

Superstarquality: Jag förstår precis vad du menar och jag gör som du säger, försöker att uppskatta allt som finns i livet, så som att man har sina vänner, sina föräldrar lever och man har mat på bordet. Ändå så känner jag som att det är något stort som fattas och jag trivs inte med mig själv, min omgivning. . Jag har mycket att uppskatta, men det är svårt om man inte trivs där man lever eller när man inte vet vad det är som inte är bra. Svårt att förklara men det är som att en pusselbit av hjärtat är tappad i tvätten.

Rätt lycklig är jag. Jag mår bra och fan finns väl inget direkt att klaga på!

överlag är jag lycklig, sen finns det ju alltid vissa dagar man varit ledsen :)

varje dag jag vaknar tänker jag ååååh nej inte nu igen

nja. fast allt blev bättre efter gymnasiet ära jg inte lycklig. jag är inte ens nöjd. men nästan nöjd. och det blir oavkortat bättre och bättre för varje år som går. om det fortsätter såhär och jag har en medellivslängd bedömmer jag att jag komemr vara lyckllig merparten av mitt liv. och det käns bra.

nej nu är jag det inte alls. jag blir less på mina val ibland.

Nja..

på senaste tiden har jag faktiskt kännt mig jävligt likgiltig..

vem fan är lycklig nu för tiden?
inte jag iaf..


likgiltig..

nej verkligen inte allt går skit
ingen flcikvän
skolan går skit
bråkar hela tiden med mina föräldrar som förmodligen kommer skiljas
min nya dator funkar inte :P
bråkar med mina kompisar
allt blir bara fle hela jävla tiden fan

just nu, nej. allt e så pissigt att d inte finns.

nej jag e inte lycklig..jag har massa mardrömmar om mitt ex saknar henne:'(

Asså, jag är ju inte lycklig hela tiden. Tex om jag sitter och är tvärhungrig, jättetrött och sur - då kan jag inte säga att jag är lycklig.

Men sen o andra sidan när jag tex åker buss själv så kommer jag på mig själv med att sitta o le. Det har även hänt att jag kan sitta o skratta för mig själv. Eller när jag går omkring på stan och lyssnar på musik och så går jag också o ler. Så lycklig överlag? Förmodligen.

Just nu i denna sekund så sviktar min gladhet, men jag kan säga direkt att jag inte är lycklig. Jag är mitt upp i ett spel med känslor och kärlek, jag har inte fått känslor för någon på fyra år. . och detta är det första seriösa.. Det är sjukt, jag är till och med avis angående henne!!! Bhuu :'(

nääää, men jag har hört att man kan bli det om man blir kär, jag ska testa bli kär...
det hade kanske varit roligt