Största egoisten

Det är människans natur, ingenting att hänga upp sig på det är ett faktum...

Det har inte alltid varit det. Egoismen kröp fram med det privata ägandet. Då började man skilja på mitt och ditt och därmed började suktandet efter mer och mer.

men djur är väl egoister också, är inte egentligen alla levande varelser det? det är ett sätt att överleva

"Det har inte alltid varit det. Egoismen kröp fram med det privata ägandet. Då började man skilja på mitt och ditt och därmed började suktandet efter mer och mer."

nej.

it´s the survival of the fittest helt klart.....så d klart man måste tänka på sig själv :P

Det är ju som alla redan tydligen sagt men som jag också nu tänker säga..
Djurik instink.. alla vill rädda sitt eget skinn o se till o få det så bra som möjligt för sig Själv..

Allt exakt allt vi gör är bara djuriska instinkter.. Bara det att vi gör det på andra men samtidigt exakt likadana sätt..

Människan är fan lika mycket djur som en älg..

Människan gynnar en massa skadedjur som älskar våra sopor och oaktsamma sätt. Det bor antagligen fler varelser på jorden nu än nånsin (i alla fall i relativt modern tid).

Det må vara otrevliga, skabbiga och skukdomsbärande varelser vi gynnar. Men visst fan gynnar vi någon.

vi är alltid egoister.
och när vi gör snälla saker mot andra, så är det oftast för att andra ska tycka om oss och att det skall komma tillbaka till en som en positiv cirkel. när vi gör goda handligar, så får det oss själva att må bättre. och när vi räddar jorden från miljöförstöring så är det bara för att vi själva ska ha någonstanns att bo och inte alls för "jordens skull"
jag kan härmed konstatera att vårat ego är vad vi lever för.

seized F17

men det egna ägandet finns ju hos andra djur med?

slutsats F0

vår lärare tror på det där med. att vi inte kan älska nån annan än oss själva.

de kan måhända vara egoistiska men de ska gärna hjälpa så många som möjligt.

PUCK
mjo, jag tror så.
och jag tror också att det är en viktig egenskap som finns med i våra gener, att vara just egoistiska på något sätt. för i frågan om att överleva så måste ju alltid instinkten vara att kämpa in i det sista(i alla fall från början, tänk bort självmordsbenägna fjortisar o liknande) och där är anlagen som gör oss egoistiska livsviktiga. men det är bara mina grubblerier. det kanske var fel att säga att "vi är alltid.." men men vissa undantag så..

japp. det finns ju martyrer också :)

ni fattar inte..
man kommer ingen vart om man inte kan försöka få bort egoismen från människan...
allting ligger i uppväxten...det är där man kan göra en ändring...

PUCK
nej precis, egentligen brukar jag förresten försöka se det från det andra hållet. nu kanske det här låter helt virrigt, men att ursäkta negativa saker med gener(som jag just gjorde,ja, eftersom att de kan vara förklaringen till beteenden) kan också vara en usel bortförklaring. På samma sätt som man vill förklara mäns otrohet med att det kommer från urtiden då man var tvungen att sprida sin säd för att människan skulle överleva (till exempel!), måste man också kunna, som jag tror att du menade, styra över de egenskaper man fått och göra något bra eller göra något dåligt av dem.

historik


man kommer ingen vart om man inte kan försöka få bort egoismen från människan...

men vart vill du vi ska komma då?

allting ligger i uppväxten...det är där man kan göra en ändring...

hur skulle man kunna göra en ändring när det är en djurisk instinkt? visst kan uppfostran säkert göra en liten skillnad men helt oegoistisk kan man aldrig bli. då skulle man inte klara att leva länge.

Det finns ju inte en enda gärning som är helt igenom god och oegoistisk..
Man får alltid ut nått av allt man gör.
Det går INTE att vara Oegoistisk!

människan gör allt de kan för att gynna andra och sig själv. främst sig själv. tror jag.

Det är bara egoister som tror att allt de gör är egoistiskt. De tror vad de vill tro och blir vad de tror.

Kasta den tanken.

Är det alltså omöjligt att utföra en handling som får negativa konsekvenser för en själv, men som blir positiv för den andre? Förutsatt att den "godhetskänsla" man får inte väger upp den personliga förlusten.

om amn uppfostrar sina barn till det bättre och låter det gå i generationer och sen så kanske vi själva har skapat ett folk som är mer förstående...men om ni nu sitter oresonerar som ni gör så finns det faktiskt ingen anning lösning än att utrotta männskligheten, bättre det än att vi till slut utrottar oss själva och allt annat på jorden inklusive jorden...låter naturen hitta en lösning på frågan...plus att det kanske bara är ett steg i uttvecklingen, när vi dör så kanske vi bara har "uppgraderat" själen...så om inte vi gör något inom snar framtid så kommer the old mighty "GOD" göra något....

Det är ju omöjligt att inte vara egoist, allt är ju utformat så. Ta detta exempel tex: Man dör hellre än låter sin tex mamma dö. varför då? för att slippa lida. Vafan bryr man sig om mamman är död elr lever om man är död? Om man istället väljer att leva istället för sin morsa och hon dör. Det är ju också självklart, man vill ju fan inte dö!

Det är liksom omöjligt att inte vara egoist, för att allt man gör gör man ju utifrån eget intresse.

Jag känner världens största egoist, det är nog sant att alal är ego i grunden man somliga är fan ute o cyklar i fel båt.